De överblivnas armé

Länk till adlibris och bokus

Dorians syster har dött och Dorian kan inte låta bli att fundera över om det är hans fel att hon dog. Sista gången de pratade med varandra sa  han hemska saker till henne. Efter begravningen pallar Dorian längre han smiter från minnesstunden, hoppar in i en taxi, bort från kyrkogården. Till sin stora förvåning är det en sliten nioårig flicka som sitter bakom ratten och av henne får Dorian veta sanningen om sig själv. Dorian är en bortbyting. Den familj han vuxit upp med är inte hans riktiga familj och Dorian besitter förmågor som ingen vanlig människa har. Dorian är ett väsen. När han väl fått veta detta är det som allt faller på plats. Dorian har alltid känt sig annorlunda, inte som alla andra. 

Tillsammans med några andra "nyupptäckta" väsen får Dorian börja en grundkurs i väsenkunskap som anordnas av Väsenverket. Dorian får veta vad han egentligen är (en älva), vilka egenskaper han besitter och hur han ska öva upp sina krafter. Vidare får han och hans nya klasskamrater Roja (troll) och Gabriel (rå) lära sig mer om ett annat Stockholm, ett magiskt Stockholm där väsen lever mitt ibland oss och att deras viktigaste uppgift är att förhindra Ragnarök genom att se till att de nordiska jättarna fortsätter att sova lugnt och stilla i underjorden. 

Men det finns också de som inte vill rätta sig efter Väsenverkets regler, de som vill använda sina krafter på ett friare vis, de som håller på att rusta upp och av döda kroppar bilda de överblivnas armé. 

De överblivnas armé av Gustav Tegby är ren och skär läsglädje. Folktro och nordisk mytologi vävs in i en spännande berättelse som utspelar sig i ett dagens Stockholm som uppenbarligen vilar på urgamla krafter. Berättelsen har humor, intressanta och färgstarka karaktärer och slutar med en tydlig knuff mot nästa del i serien. Den ska jag läsa!

Förvandlingen

länk till adlibris och bokus

Att läsa Franz Kafka har jag alltid associerat med något svårt. Jag har tänkt att det är obegripligt, tungt och typisk svår litteratur. Men jisses vad överraskad jag blev av Förvandlingen! Det är absurt och fascinerande och möjligen en svårtolkad berättelse, men om man bara vill läsa Förvandlingen som en berättelse utan att försöka sig på alltför djupgående tolkningar, så har man en otrolig historia framför sig. 

När Gregor Samsa vaknar en morgon så har han förvandlats till en skalbagge. Inte en liten insekt utan en enorm skalbagge som har svårt att ta sig upp ur sängen och som är fokuserad på att lösa detta prekära problem (både att komma upp ur sängen och att han har antenner och ett hårt skal på ryggen) för han är ju redan sen till jobbet! Samsa arbetar som handelsresande och är den som försörjer sin mor, far och syster. Han har köpt den vackra våning som familjen bor i och i denna har han ett rum när han väl är hemma. Och när Samsa dröjer med att stiga upp denna morgon så börjar så klart familjen undra. När de väl upptäcker att Gregor är försvunnen och en jättelik skalbagge huserar rummet i hans stället reagerar de med förskräckelse och avsky. 

Nog hade de gärna gjort sig kvitt denna varelse, men också detta hade väckt uppmärksamhet, för inte kan man smuggla ut en jättelik insekt utan att grannarna reagerar. Och inte heller kan man säkert veta om den där insekten faktiskt är Gregor. Gregors öde är så klart oerhört sorgligt och hans förvandling till insekt leder i sin tur till en annan slags förvandling hos hans familj. Som sagt, fascinerande.

Anne på Grönkulla

Veckorna innan påsk hade jag L.M. Montgomerys Anne på Grönkulla som pendlingsbok i öronen. När jag var liten så hade vi Anne på Grönkulla på VHS som jag och min syster ofta tittade på och scenerna från denna inspelning från 1980-talet poppade så klart fram när jag lyssnade.

Anne är barnhemsflickan som av misstag hamnar hos syskonen Marilla och Matthew Cuthbert. Syskonen som börjar komma upp i ålder har bett om en pojke som kan läras upp och hjälpa Matthew med arbetet på gården. Men när Matthew ska hämta den förmodade pojken på tågstationen sitter där bara en flicka och väntar. En väldigt förväntansfull flicka. Matthew kan ju inte lämna henne där så hon får följa med till Grönkulla och där blir hon trots omständigheterna kvar.

Anne, flickan med de morotsfärgade flätorna och en mun som sällan tiger still, är en drömmare, en romantiker med nära till känslorna och ett fantasifullt inre. Men hon är också den studiebegåvade flickan som konkurrerar med Gilbert Blythe om att vara bäst i klassen. Och så är hon flickan som har en enastående förmåga att ställa till det för sig och hamna i besvärliga situationer. Det är underhållande att lyssna/läsa om den färgstarka Anne och de missdåd hon hamnar i. Det är hjärtevärmande att läsa om relationen mellan henne och det äldre syskonparet; Matthew som genast tar henne till sitt hjärta och den kärva Marilla som snart nog också låter Anne vinna hennes hjärta. Att Anne på Grönkulla var en av 1900-talets mest lästa flickböcker förvånar inte. Och fortfarande kommer Anne i nya litterära och filmiska versioner.

Neverwhere

Länk till adlibris och bokus

När Richard Mayhew en kväll hjälper en skadad ung kvinna som han hittar på en gata i London vänds hans liv upp och ner. Den unga kvinnan som kallar sig Door är på flykt undan två bestialiska lönnmördare. Såväl Door som de hon flyr från tillhör egentligen världen som existerar under London. Ett London i kloakerna och tunnelbanorna. Det är Neverwhere som bebos av råttor, demoner, änglar och krigare. Bland annat. Richard Mayhew räddar Doors liv när han hjälper henne, men samtidigt så utplånar han sitt eget. När Door tackat för hjälpen och återvänt till dit hon kom ifrån upptäcker nämligen Richard att han inte längre existerar. Han har inte längre något jobb, hans fästmö känner inte igen honom och hans lägenhet hyrs ut till andra hyresgäster. Det är precis som att han aldrig har existerat. För att få tillbaka sitt liv måste Richard leta upp Door i undervärlden och där får han följa med på ett äventyr utan dess like.

Neil Gaiman skrev romanen Neverwhere efter att ha bearbetat manuset till tv-serien Neverwhere som han fick i uppdrag att skriva åt BBC. När allt mer av hans manus ändrades eller ströks inför filmningen beslutade sig Gaiman att helt enkelt skriva en roman istället för att kunna berätta historien om Richard Mayhew och världen under London så som Gaiman själv föreställde sig att den skulle bli berättad. Gaimans ambition med Neverwhere var att skriva en bok som skulle betyda lika mycket för vuxna som de böcker han själv läste som barn betydde för honom. Det här må vara Gaimans egen favorit, men tyvärr blir jag aldrig riktigt såld på romanen. Det är nånting med att jag inte riktigt kommer in i boken, det är en seg känsla jag har när jag läser. Trots en fascinerande undre värld med spännande karaktärer avslutar jag boken med konklusionen av att jag har haft betydligt större läsupplevelser med Gaimans andra böcker.