Anne på Grönkulla

Veckorna innan påsk hade jag L.M. Montgomerys Anne på Grönkulla som pendlingsbok i öronen. När jag var liten så hade vi Anne på Grönkulla på VHS som jag och min syster ofta tittade på och scenerna från denna inspelning från 1980-talet poppade så klart fram när jag lyssnade.

Anne är barnhemsflickan som av misstag hamnar hos syskonen Marilla och Matthew Cuthbert. Syskonen som börjar komma upp i ålder har bett om en pojke som kan läras upp och hjälpa Matthew med arbetet på gården. Men när Matthew ska hämta den förmodade pojken på tågstationen sitter där bara en flicka och väntar. En väldigt förväntansfull flicka. Matthew kan ju inte lämna henne där så hon får följa med till Grönkulla och där blir hon trots omständigheterna kvar.

Anne, flickan med de morotsfärgade flätorna och en mun som sällan tiger still, är en drömmare, en romantiker med nära till känslorna och ett fantasifullt inre. Men hon är också den studiebegåvade flickan som konkurrerar med Gilbert Blythe om att vara bäst i klassen. Och så är hon flickan som har en enastående förmåga att ställa till det för sig och hamna i besvärliga situationer. Det är underhållande att lyssna/läsa om den färgstarka Anne och de missdåd hon hamnar i. Det är hjärtevärmande att läsa om relationen mellan henne och det äldre syskonparet; Matthew som genast tar henne till sitt hjärta och den kärva Marilla som snart nog också låter Anne vinna hennes hjärta. Att Anne på Grönkulla var en av 1900-talets mest lästa flickböcker förvånar inte. Och fortfarande kommer Anne i nya litterära och filmiska versioner.