Jag överlevde Titanics undergång

Länk till adlibris och bokus

Lauen Tarshis Jag överlevde-serie är en succé på framför allt mellanstadiet. Riktiga, och ofta hemska, stora historiska händelser eller katastrofer skildras genom att läsaren får följa fiktiva karaktärer som blir ögonvittnen.

I Jag överlevde Titanics undergång 1912 träffar vi tioåriga George som reser med sin lillasyster Phoebe och faster Daisy. George och Pheobe har varit och hälsat på sin faster i England och nu är barnen på väg med sin faster som ska följa dem på resan hem till gården utanför New York. George tycker att han är världens lyckligaste tioåring. Fartyget är helt fantastiskt och är det största rörliga föremål som dittills byggts. George, Phoebe och Daisy har tre egna rum i första klass och en egen uppassare som ser till att de har allt de behöver. George som är nyfiken av sig vill gärna utforska så mycket som möjligt av skeppet men han måste vara försiktig. Hans pappa har nämligen hotat med att sätta honom i militärskola om han inte sköter sig. 

När George får höra ryktet om att en av Titanics förnäma passagerare har med sig en äkta mumie i bagageutrymmet så bara måste George undersöka detta. Därför smyger han ut mitt i natten när Phoebe och hans faster somnat och tar sig ner i första klass-passagerarnas bagageutrymme. Men innan George hinner undersöka saken avbryts han av att hela skeppet skakar och ett öronbedövande muller fyller hela lastutrymmet. George återvänder till hytten men upptäcker då att hans lillasyster Phoebe är försvunnen. Hon har troligtvis märkt att George gett sig av och då hon är rädd att han ska hamna i trubbel, så har hon följt efter honom. Men nu är hon ingenstans att finna. Och vad som är ännu mer otäckt är att det osänkbara fartyget Titanic tar in vatten. 

Jag överlevde Titanics undergång 1912 är ganska lättläst och mycket spännande och även om utgången för huvudpersonerna är ganska så given så förstår jag varför man gärna slukar dessa böcker.

Pojke av trä

länk till adlibris och bokus

Hedda är den där ensamma tjejen. För det mesta på rasterna sitter hon och läser i det bortglömda skolbiblioteket nere i källaren. Men en dag söker Felix upp henne. De har gått i samma klass i flera år men aldrig pratat med varandra. Felix tillhör de coola, de som räknas, och han skulle aldrig få för sig att synas tillsammans med Hedda. Men nu behöver han henne. 

Av ren nyfikenhet följer Hedda med Felix hem till honom. Hon är så klart rädd att han driver med henne, speciellt när han uppmanar henne att inte bli rädd, inte skrika. Men det visar sig att han verkligen behöver Heddas hjälp. I sin garderob har han en liten pojke av trä, en marionettdocka som hamnat där efter att någon läst fram honom ur en bok. Det är ingen mindre än Pinocchio. 

Men nu kan Pinocchio inte ta sig tillbaka. Sidorna som han befann sig på när han blev framläst är sönderbrända. Men Pinocchio berättar värre saker. Innan han hittade sitt gömställe i Felix garderob hörde han den där fruktansvärda rösten som läste fram honom. Fast nu läste den änne värre saker. Om otäcka saker. Om odjur och vilddjur som dödar. 

Strax efter Heddas möte med Pinocchio får skolan veta att rektorn blivit överfallen, nästan dödad i sitt eget hem. Man vet inte vad som har hänt, men Hedda förstår att hon och Felix måste lite på det som Pinocchio berättade för dem. Och de måste göra något för att stoppa de monster som kommit till deras stad. 

Hatten av för Martin Olczak och hans Pojke av trä som är första delen i nya serien Fruktansvärda grejer. Jag kunde inte slita mig från boken utan var tvungen att sträckläsa. Mycket spännande och otroligt fantasifullt. Det här kommer garanterat att bli ny "måste-läsning" för alla på mellanstadiet. Jag längtar redan efter fortsättningen!

Sand

Amad ska praoa på ett litet företag som jobbar med sand. Skittrist. Men de som jobbar där är schyssta och Amad kommer snabbt in i gemenskapen och tvingas erkänna för sig själv att han faktiskt gillar sin nya praoplats. Dessutom utmanas han i att tänka utanför boxen. Företaget har under flera år arbetat med en ny innovation som har med strukturen på sandkorn att göra och ska snart till en mässa i Lissabon för att presentera sitt arbete. Men när Amad kommer till sin praoplats andra dagen så har det varit inbrott.  Alla  datorer med flera års arbete och materialet som de skulle presentera på mässan är borta. 

På grund av stölden tvingas man tänka om och på ett otroligt vis blir Amad involverad i det lilla företagets innovationer och får följa med till Lissabon. De två praoveckorna på det lilla företaget blir för Amad tveklöst omvälvande på många sätt och vis.

Jag gillar Petter Lidbeck. Han är bra på att skriva spännande med ett tydligt driv och har ett lättläst språk. Sand har allt detta. Men det märks tyvärr också alldeles för tydligt att detta är en bok skriven på uppdrag att användas som bruksbok i skolan. Och då blir det därefter. Jag kan förstå intentionen från Eduna som ger ut böcker kopplat till Svenskt näringsliv, men jag ger hellre en elev en bok som har en litterär intention än en bok som är skriven mest för att vara användbar att läsa i samband med ett speciellt arbetsområde. 

Mutanterna

Länk till adlibris och bokus

Matteo föddes med en ovanlig mutation, en djurmutation. Han har fladdermusvingar. Under vanliga omständigheter lyckas han hålla sina vingar dolda under långärmade tröjor, men blir han arg eller stressad finns risken att vingarna vecklas ut. Det här är så klart inget han vill att någon annan ska få veta, allra minst hans plågoande Arvid som jämt är på honom i skolan. 

Matteo är ett av fem barn som för tolv år sedan föddes med dessa märkliga djurmutationer. Barnmorskan Kamala har i forskningssyfte följt barnen från det att de var spädbarn och håller noga uppsikt över deras utveckling. Men en dag stjäl någon hennes forskningsmaterial och det visar sig att någon vill mutantbarnen illa. För att skydda barnen för hon dem samman för första gången. Nu måste de lära känna varandra för att kunna samarbeta och kämpa för sina liv. 

Experimentet är första delen i serien Mutanterna, skriven av Ingela Korsell och Daniel Thollin. Det här är en spännande berättelse som varvar löpande text med illustrationer i serieformat, något som känns som ett lyckat format för att även locka de läsare som ogillar större textmängder. Det är genomgående högt tempo och första boken slutar med en cliffhanger som givetvis väcker nyfikenheten för nästa del i serien. 

Kom ensam

Länk till adlibris och bokus

Anna Knutsson och Ann-Christine Magnusson har tidigare tillsammans skrivit bland annat Ingen ser dig, en rysligt spännande berättelse med tydligt driv, något de bemästrar även i Kom ensam som är en riktig bladvändare.

Jill bor i Trustville, en riktig håla, där årets största händelse är att skolan ska fira 100-års jubileum. Inför denna ska Jills klass sätta upp en pjäs till vilken rollerna lottas ut. Jill lottas att spela en gris, något som väcker hela klassens munterhet och eldar på de gliringar som Jill redan får från sina klasskamraterna. Ända sen hennes kompis Janina flyttade har Jill känt sig väldigt ensam. De taskiga kommentarerna i klassen har blivit värre och Jill utsätts för både utfrysning och direkta fysiska påhopp. Det här är mobbing när det är som värst och det är riktigt jobbigt att läsa.

 Men så dyker en rödhårig tjej, Carla, upp. Hon vill bli Jills vän. Men det är något konstigt med henne. Jill kan inte till en början sätta fingret på vad det är, men det är något som inte stämmer. Och varför söker OddBill, han som folk pratar om som byns dåre, upp Jill hela tiden? Han pratar om blod och det skrämmer Jill. Varken Jill eller någon annan i hennes ålder känner till vad som hände på hennes skola i början av 1980-talet. Men det som hände har fått mörka krafter att vakna till liv nu lagom till skolans jubileum.

Kom ensam är första delen i Trustville. Att förlägga handlingen till 1990-talet är ett smart drag av författarna för att komma undan dagens uppkopplade samhälle, men jag har lite svårt att begripa varför Trustville ska utspela sig i USA. Jag tycker det skapar en viss distans till handlingen och det känns på nåt vis inte lika genuint som om berättelsen skulle utspela sig i Sverige. Men det finns så klart en bra anledning till detta. Kanske som en hommage till Stephen Kings Carrie och Stranger things som författarna tycks ha hämtat inspiration från? Kanske ger det sig i nästa del, Svinet?

Sista resan

Sextonåriga Siris stora intresse är flygplan. Så fort hon sparat ihop tillräckligt med pengar tänker hon ta flygcertifikat. Tills dess hjälper hon till så ofta och så mycket hon bara kan på flygklubben. Dit har hon egen nyckel och eftersom flygklubbens dator är så otroligt mycket snabbare än den de har hemma har Siri gjort det till en vana att smyga dit sena kvällar för att ladda ned musik. Den här berättelsen utspelar sig alltså inte i nutid utan är förlagd till början av 00-talet, före strömningstjänsternas tid, och då var och varannan person ägnade sig åt att ladda ned filer illegalt. Hur som helst så råkar Siri befinna sig i klubbhuset en sen kväll då hon hör hur ett flygplan närmar sig och landar på flygfältet. Mycket märkligt, då det inte brukar vara någon flygtrafik nattetid. När Siri kikar ut genom fönstret kan hon se hur en ung kvinna skrikandes och sparkandes släpas ut ur planet och försvinner in i en väntande bil. Allt går så snabbt. Men Siri hinner notera bilens registreringsnummer och bilden av den kämpande kvinnan etsar sig fast i Siris minne. Vart tog hon vägen?

Några dagar senare ser hon av en slump bilen igen. Den visar sig tillhöra en av flygklubbens medlemmar, Martin Wiker, som driver ett företag som handlar varor med Ryssland. Martin, som älskar att flyga, tvingar ofta med sin son Aron, som dessvärre inte riktigt delar sin fars intresse. Men efter att ha träffat Siri blir det plötsligt mer intressant att följa med till flygklubben. Siri ser sin chans att luska i Arons pappas angelägenheter och kommer så småningom till insikt om att pappan inte bara handlar med delikatesser från Ryssland. En etablerad verksamhet med människosmuggling pågår också i det fördolda. 

Något som ställer allt på sin spets är också att Siri verkligen själv har fattat tycke för Aron. Men vad ska han tycka om henne om hon sätter dit hans egen pappa?

Sista resan av Ewa Christina Johansson och Kristina Sjögren är en spännande berättelse skriven i högt tempo och som står sig väl än idag trots att den har några år på nacken. 

Onsdag kväll strax före sju

I pocket hos adlibris och bokus

Mats Berggren har ett effektivt och medryckande berättargrepp, så även i Onsdag kväll strax före sju som börjar in media res med att läsaren får veta att en ung kille hittas stucken med ett vasst föremål och att hans liv inte går att rädda. Att något oerhört har skett står klart, men för att få veta varför och vem den unge killen är så är det bara att vända blad och börja läsa den del som har rubriken Innan och som spolar tillbaka händelseförloppet till början.

Vi får lära känna sex ungdomar med väldigt olika bakgrund men som alla bor och går i samma niondeklass i förorten Alsta. Det är Daniel och Ville, två småkriminella killar som rånar folk i centrum. Det är Abdi som inte längre vill hänga med Daniel och Ville utan hellre vill satsa på musiken. Det är Rakel och Jamila som ljuger för sina föräldrar och låtsas att skoldagen är längre än vad den är bara för att kunna stanna kvar och plugga eftersom de inte har tid eller möjlighet att göra det hemma. Och så är det Nalin som är kär i Ville, men Ville som är intresserad tillbaka tror att det är kört eftersom Nalin är kurd och han själv "vanlig svenne".

Alla har de sina egna bekymmer och fighter att kämpa och det rör sig om allt från att växa upp med en psykiskt sjuk förälder eller i en familj med strikta traditionella värderingar till att vilja bryta sig loss från ett mönster man fastnat i. Berggren hinner på knappt tvåhundra sidor skildra dessa sex ungdomars liv, deras tankar om framtiden, vänskap, kärlek och lojalitet och han gör det i ett rasande tempo. De spännande, korta kapitlen med ständiga perspektivbyte ger driv i berättelsen som slutligen åter leder fram till den stora frågan i berättelsens inledning; Vem den nedstuckne killen är.

Glömskan

länk till adlibris och bokus

Johanna Olssons Glömskan börjar direkt med att Hedda, hennes mamma och lillebror Teo lämnar mammans våldsamma pojkvän, Thomas. Den här gången har han slagit sitt sista slag. Planen är att de ska gömma sig hos Heddas mormor som bor i den lilla byn Glömskan uppe i Norrland. Heddas mamma och mormor kommer inte så värst bra överens, vilket Thomas vet och därför känner de sig rätt säkra på att Thomas inte kommer att leta där i första hand. Det är med andra ord en plats de kan känna sig trygga på, även om Hedda tycker det är ett rätt så tråkigt och händelselöst ställe hon hamnat på.

En dag när Hedda är i affären stöter hon på en kille i hennes egen ålder. Hon kommer på honom med att snatta och konfronterar honom. Som straff snor han hennes mobiltelefon, men Hedda följer efter killen ut i skogen till ett ödehus där det visar sig att han bor, uppenbarligen på rymmen från sitt hem.

En morgon upptäcks det att Heddas lillebror Teo har försvunnit. Hur mycket man än letar och får hjälp av både polis och frivilliga från byn så går det inte att hitta ett spår av Teo och man fruktar det värsta - att Teo blivit bortrövad. I sökandet efter Teo tar Hedda hjälp av Simon, pojken som bor i ödehuset. Han visar sig både känna till skogen väl och sådant som gömmer sig där och Hedda blir varse att det inte är alla som kan se de väsen som bor i skogarna, men Hedda är definitivt en av dem.

Glömskans både suggestiva stämning och gradvis stigande spänning fångar snabbt läsaren och Johanna Olsson följer Pax-trenden med att blanda in element från den nordiska folktron, något jag är lite förtjust i. Jag tycker också att Olsson fått till en lagom blandning av realism och övernaturligt vars trådar i berättelsen väger fint mellan varandra.

Farlig mark

Länk till adlibris och bokus

På Woodridge Academy, en anrik privatskola i Pennsylvania, går den skötsamma mönstereleven Tamaya i femte klass. Woodridge Academy ligger en bit utanför stan och därför har nästan alla elever en bit att ta sig för att komma till och från skolan, men eftersom det är en privatskola går inga skolbussar. Många blir istället hämtade med bil eller så cyklar de, men Tamaya måste varje dag promenera till och från skolan i sällskap med den två år äldre Marshall. Tamaya och Marshall bor nästan grannar och det är deras föräldrar som gjort upp om att de båda ska ha följe med varandra. Väl i skolan låtsas de (eller i varje fall Marshall) som att de inte känner varandra. Det är en rätt lång promenad varje dag och det kan vara tungt och jobbigt med en massa skolböcker i väskan. Hade de bara kunnat gå genom skogen istället för att som nu gå runt den, så hade deras skolväg inte alls varit lika besvärlig, men skogen är förbjuden mark och dessutom går det rykten om en sinnessjuk eremit som håller till inne i skogen så Tamaya hade nog ändå inte vågat gå in i den.

Trots detta så väljer Marshall en eftermiddag att gena genom skogen. Tamaya vågar inte annat än att följa efter och vet inte heller att Marshalls plan är att undvika mobbaren Chad som hotat att ge sig på honom. Det är bara det att Chad så klart följer efter in i skogen och hotar att slå ner Marshall. Men Tamaya lyckas försvara Marshall genom att skopa upp en näve kladdig gyttja från marken som hon mular Chad med så att de kan springa därifrån.

Efteråt börjar det pirra och sticka underligt i Tamayas hand. Nästa morgon vaknar Tamaya upp med fula utslag över hela armen. Och när hon kliar på det tycks huden pulvriseras och falla av. Kan det vara leran som hon tog upp som orsakat detta? När Tamaya får höra att Chad inte kommit till skolan alls nästa dag och dessutom är spårlöst försvunnen blir hon orolig på riktigt. Det var ju hon som kastade lera rakt i ansiktet på Chad. Tänk om han också fått utslag? Tänk om det är hennes fel att Chad är försvunnen? Och vad är det för nåt som finns i leran?

Berättelsen om Tamaya och Marshall varvas med utdrag ur hemligstämplade protokoll från senatens förhörsprotokoll med de ansvariga för Sun Ray Farm, ett forskningslaboratorium ett par mil från Woodridge Academy. Labbet har under en längre tid arbetat med att ta fram ett drivmedel som kan ersätta bensin och de tror sig vara nära en lösning. Labbet har odlat fram en högenergi-mikroorganism som kan användas för att framställa ett nytt bränsle. Men ingen har varit beredda på att mikroorganismen skulle kunna ta sig ut ur labbet. Och dessutom mutera.

Farlig mark av Louis Sachar kan vara vårens mest spännande bok för mellanåldern! Den är dock inte helt lättläst för målgruppen med många hopp i tid och rum och med skiftande perspektiv. Förhörsprotokollen kan också vara rätt så svåra att förstå, men en van läsare har en riktigt spännande bok att se fram emot i Farlig mark.

Läskigt läge

Länk till adlibris och bokus

Läskigt läge är första boken i serien Trio i trubbel av Thomas Halling och är en lättläst rysare för barn från cirka åtta år. Sex böcker totalt finns det om syskonen Linus, Maja och Oskar som ständigt hamnar i trubbel. I Läskigt läge är det högsommar och syskonen har lyckats övertala sina föräldrar att själva få cykla till badsjön för att bada. Men de måste lova att vara försiktiga och vara tillbaka klockan fem, fast viktigast av allt: de måste lova att hålla sig borta från det gamla slottet Granhult. Ingen av syskonen har ens skänkt en tanke på slottet (och hade med all säkerhet inte heller gjort det om inte deras mamma förmanat dem) men nu vaknar nyfikenheten.

På vägen hem från badstranden passerar de skylten som visar var Granhults slott ligger och både Oskar och Maja vill gärna ta sig en snabb titt. Linus vill bara hem, men har inget att komma med när båda storasyskonen är överens. Slottet är stort och ser helt igenbommat ut med förspikade portar och fönster. Trädgården är helt övervuxen och det ser inte ut som att någon varit i slottet på hur många år som helst. Men så upptäcker syskonen att en källardörr står öppen. Oskar smyger in med Maja tätt efter sig. Linus vill inte, men vågar heller inte stanna kvar ensam. Fast snart önskar han nog att han hade stannat för inne i det gamla slottet väntar både den ena och den andra överraskningen.

Läskigt läge börjar väldigt snällt och oskyldigt men utvecklas till en riktig rysare i och med att barnen går in i slottet. Nu finns här förvisso en humoristisk knorr, men slutet lämnar ändå läsaren med rysningar längs ryggraden.

Nedräkning

Finns exempelvis på adlibris och bokus

Barney ska på skolresa till Österrike men framme på flygplatsen får man veta att det blivit kraftiga förseningar på grund av svår dimma. Minst ett dygns förseningar är att vänta och därför tvingas hela skolgruppen ta in på hotell nära flygplatsen. Läraren Mrs Peters hade inte ens inledningsvis direkt något gott öga till Barney och sedan hans mobillarm råkat gå igång och stört hela gruppen tycker hon ännu mer att Barney är en bråkstake som man måste hålla ett extra öga på.

På hotellet smiter dock Barney och hans kompis Laura iväg. De slår vad om fem pund att Laura inte kommer att hitta Barney inom fem minuter om han gömmer sig. Barney smyger in i ett olåst rum, nån form av konferenssal, och gömmer sig under ett stort bord. Här, tänker han, kommer Laura aldrig att hitta mig. Men han har inte kurat länge under bordet förrän han hör hur någon kommer in i rummet. Det visar sig dock inte vara Laura som klivit in i rummet, utan istället ser Barney skorna på två män och det Barney hör männen prata om får honom att krypa ihop ännu mer under bordet och få honom att önska att han var osynlig. De två männen visar sig nämligen planera en terroristattack och planen ska sättas i verket under kvällen.

Barney vet att hans lärare knappast kommer att tro på honom om han berättar vad han just hört och tillsammans med Laura gör han istället upp en plan för att försöka stoppa terroristerna. Men det är bråttom. Nedräkningen har börjat.

John Townsends Nedräkning är en typisk Argasso-bok. Den är lättläst och har en spännande och actionfylld berättelse i bästa thrillerstil.

Den blomstertid nu kommer

Se mer på adlibris eller bokus

Marie-Chantal Long är en författare som jag tycker skriver väldigt bra ungdomsböcker, men vars böcker i mitt bibliotek tyvärr inte rör på sig så mycket som jag skulle önska. Att  hennes senaste bok Den blomstertid nu kommer vann Barnens romanpris i höstas hoppas jag nu ska ge hennes andra böcker en liten skjuts.

Sommarlovet har precis börjat. För bara några timmar sen satt fjortonårige Fred i skolans aula och sjöng Den blomstertid nu kommer. Nu sitter han i en kraschad bil tillsammans med de några år äldre Tarzan och Wahid. De har misslyckats med att råna mataffären. Det blev inga snabba cash, det var inte så enkelt och ofarligt som Tarzan övertygade dem om. Tarzan sitter fast bakom ratten och medan polissirenerna kommer närmare så flyr Fred och Wahid in i skogen.

Efter ett tag kommer killarna ut till en annan väg och ser där hur en man kliver ur sin bil för att gå in bland träden och pissa. Killarna skyndar sig att sno bilen men de har inte kört långt förrän de hör något från baksätet. Det har legat en tjej och sovit där och nu har hon vaknat. Hon kan inte ett ord svenska och hon kan inte vara mycket äldre än åtta-nio år. Precis som Freds lillasyster. Fred vill att de ska låta tjejen gå, men Wahid vägrar. Hon är ett vittne som kan tjalla och Wahid bestämmer att de ska gömma sig i en övergiven lada tills det lugnat ner sig lite. Det som började som nåt spännande känns nu som värsta mardrömmen.

Nu lyckas Fred smita med tjejen och han lyckas också se till att flickan hamnar i säkerhet. Men därefter följer ett långt sommarlov med ångest och skuldkänslor.

Arg! Det är min inledande känsla under de första kapitlen. Jag blir förbannad på Wahid och hur han beter sig och sen blir jag arg på hur han karaktäriseras. Long vill så klart att man ska förstå varför han reagerar och agerar som han gör, men innan förklaringen kommer längre fram i boken så framstår han nästan som SD's posterpojke för hur en typisk invandrare är. Det är otroligt provocerande. Och skulle man inte läsa vidare efter inledningen finns det så klart en fara med detta, men med tanke på hur spännande Den blomstertid... faktiskt är så hyser jag ingen större oro för att den som plockar upp boken inte ska läsa färdigt den. Det är högt tempo hela första halvan och därefter handlar spänningen mer om huruvida Fred ska åka fast eller inte och det dilemma som sliter i honom. Det här är en bra bok som kan användas föra att diskutera lag o rätt eller etik moral i skolan. Slutet tyckte jag i för sig blev lite för mycket bruksbok. Men det är väl en smakfråga.

Mitt namn är O

Se mer på adlibris eller bokus

Detta är lite som en agentfilm, fast med twist. Sam Enthovens Mitt namn är O börjar med att huvudpersonen står på ett högt torn, ungefär tvåhundra meter över marken, och blickar ut över London. Han har ett uppdrag: att bryta sig in i Englands Centralbank och det är detta han förbereder sig inför när berättelsen börjar. Bokens femtonårige hjälte heter O och, förutom det att han ska till att utföra ett livsfarligt uppdrag, så förstår man snart att han inte är som alla andra femtonåringar. O föddes i ett speciellt avelsprogram, under hela sitt liv har han kontrollerats av någon annan, han har tränats till att bli det han är idag; någon som kan stjäla, spionera, döda åt härskarna som styr honom. För härskarna är O ett oskrivet blad - en person utan egen identitet och O kan ändra sig och förställa sig till nästan vem som helst. O är nämligen en hamnskiftare.

Men O vill vara fri. Han har i hemlighet tränat och lärt sig den allra svåraste konsten, nämligen att vara sig själv. Hans härskare tror att O bara ska genomföra sitt uppdrag som vanligt, men ikväll tänker han visa dem vem han egentligen är.

Mitt namn är O är en annorlunda, rätt så skruvad actionhistoria, som man nästan skulle kunna säga snuddar vid dystopigenren. Det är spännande och går alldeles för snabbt att läsa. Nästan så att jag hellre hade sett att Enthoven utvecklat denna lättlästa roman till en fullängdare istället.

Flickan utan minne

Vilken bladvändare! Jag borde ha läst Petter Lidbecks Flickan utan minne för länge sen för det här är en bok som jag verkligen kan rekommendera till de så kallade något motvilligare läsarna. Det är korta kapitel och ordentligt med driv. Jag sugs in i berättelsen på samma vis som jag gjorde när jag läste Allhelgonaoffret för några år sedan (som jag också tyckte var svinbra). Klart det är en aningens förutsägbart, men det gör absolut ingenting, för det blir faktiskt inte mindre spännande för det.

En flicka i tioårsåldern vaknar upp på en bänk på ett torg i en liten stad. Hon minns varken hur hon hamnat där, var hon kommer ifrån eller ens vad hon heter. Polisen hjälper flickan till sjukhuset där hon tas omhand av en läkare. En reporter från Dagstidningen skriver en notis om henne i tidningen som publiceras tillsammans med en bild på flickan.

Redan samma dag som bilden publiceras kommer en kvinna inrusande till sjukhuset. Hon kramar flickan, kallar henne för Lisa och säger till henne att aldrig någonsin försvinna så där igen. Flickan känner inte igen kvinnan, men kvinnan verkar så säker på sin sak, så det är kanske hennes riktiga mamma. Men väl hemma hos kvinnan börjar flickans minne återvända. Den här kvinnan som påstår sig vara hennes mamma är definitivt inte hennes mamma, vad hon än säger. Och inte heller har hon några som helst planer på att släppa "Lisa".

Stormvarning

köp den på bokus eller adlibris

Checkar av en sån där "borde-ha-läst-för-längesen-bok" från listan. Första delen i Anthony Horowitz Alex Rider-serie, Stormvarning, är actionspäckad och spännande Horowitz lyckas förmedla äkta James Bond-känsla.

Fjortonårige Alex Rider har vuxit upp i London med sin farbror efter att hans egna föräldrar omkommit då han var liten. En natt väcks Alex av att poliser knackar på och berättar att hans farbror omkommit i en bilolycka, hade han bara använt bilbälte skulle han kanske ha klarat sig. Säger man. Men Alex vet att det är en lögn. Hans i vanliga fall så försiktiga farbror skulle aldrig satt sig i en bil utan bälte. Alex letar upp farbroderns bil på bilskroten och mycket riktigt säger kulhålen i vindrutan något annat.

Men att hans farbror skulle ha varit en agent för MI6 var nog det sista Alex kunnat föreställa sig. Hur som helst så höll hans farbror vid tiden för olyckan en av Storbritanniens rikaste män under bevakning. Denne Herod Sayle, som han heter, har erbjudit att skänka en ny Stormbreaker-dator till alla skolor i hela England, men MI6 misstänker att det föreligger onda avsikter bakom gåvan. MI6 ser agentpotential i Alex och ger honom knappast något annat alternativ än att fullfölja farbroderns gamla uppdrag. Och det är ett uppdrag som inte bara ser ut att bli Alex första, utan också hans sista.

Till skillnad från Rekryten, även det en bok som handlar om unga agenter, så tycker jag mycket bättre om Stormvarning. Jag rycks med i handlingen, trots (eller kanske tack vare?) de många klyschorna och det friska flirtandet med agent 007 och hade tiden funnits hade jag lätt kunnat plöja igenom fler delar i Alex Rider-serien, det är alldeles utmärkt spänningsunderhållning. Stormvarning har nu faktiskt mer än femton år på nacken, men jag tror absolut den kan hålla ett tag till, även om man möjligen kommer att behöva förklara för dagens unga läsare vad en game boy är.

Sveket

finns på adlibris eller bokus

Jag har läst och gillat Ursula Poznanskis tidigare böcker, Erebos och Saeculum, så det var liksom dubbel glädje när det avslöjades att hennes tredje bok, Sveket, dessutom skulle vara en dystopi som ju tillhör en av mina favoritgenrer.

I Poznanskis dystopiska värld har ett istidsliknande klimat försvårat människornas överlevnad. Världen är täckt av snö och is och solens strålar når i stort sett aldrig ner genom de tjocka molnen som ständigt täcker himlen. För länge sedan, under den tid som har kommit att kallas Den långa natten, flyttade delar av jordens befolkning in i stora uppvärmda kupoler av glas, så kallade sfärer, och här har man utvecklat ett tryggt och skyddat liv. Utbildning och akademiska meriter räknas som det absolut viktigaste och mer eller mindre alla sfärmedborgare genomgår långa utbildningar som ska säkra fortsatta vetenskapliga framsteg och vidareutveckling av sfärsystemet.

Artonåriga Ria är en av sfärernas mest lysande studenter. Hennes huvudämne är retorik och hon är tränad att kunna läsa av folks reaktioner och ansiktsuttryck. Hon är rankad sjua av många hundra studenter och har en lovande framtid och karriär att se fram emot. Men allt detta rycks ifrån Ria när hon en dag råkar höra ett samtal mellan några män med betydande positioner inom sfären. Ria hör hur hon tillsammans med fem andra studenter, däribland hennes pojkvän, Aureljo, som dessutom är den högst rankade studenten, anklagas för att planera en konspiration mot hela sfärsystemet. För att undvika denna sammansvärjning planerar man att i tysthet avrätta konspiratörena. Ria har absolut ingenting med den så kallade konspirationen att göra och hon förstår ingenting! Hon vet inte ens vad den här konspirationen skulle gå ut på men hon förstår att hotet mot hennes liv i allra högsta grad är på riktigt. Ria lyckas tillsammans med de fem andra studenterna fly på väg till sin egen avrättning, men utanför de skyddande sfärerna är chansen att överleva minimal. För inte nog med att de nu istället hotas att dö av köld och svält, utanför sfärerna lever nämligen den primitiva befolkningen, våldsamma klaner människor som jagar och äter djur och kanske till och med människor.

Sveket är mycket spännande och jag mer eller mindre sträckläste. Men trots en tydlig knuff mot del två, Sveket är nämligen bara första delen i en trilogi, så känner jag mig ändå ganska nöjd efter del ett och jag känner inte att jag måste fortsätta läsa serien. Det lär nog dessutom dröja lite innan de kommer i svensk översättning. Fast vi får väl se hur jag resonerar när Sveket #2 kommer ut.

Skärvor av J

Läs mer om boken på bokus eller adlibris

Jag hade förväntat mig lite mer av Magnus Ljunggrens Skärvor av J. Inte så att jag blev superbesviken direkt, men både omslaget och baksidestexten lovade mig nagelbitande spänning. Och jag tyckte inte att det blev riktigt så spännande som boken utlovar. Tempot är ganska så långsamt och jag tycker snarare att Skärvor av J är en utvecklingsroman förklädd till thriller.

Det är sista kvällen på sommarlovet. Imorgon börjar Sara nian, men ikväll har hon stämt träff med Erik som går i samma klass. Erik påstår att han kan komma i kontakt med de döda och ikväll har han och Sara bestämt att de ska åka ut till en gammal avrättningsplats som användes under vikingatiden. Men så ringer Julia, Saras gamla bästis, som förvisso också går i samma klass som Sara, men som hon lite tappat kontakten med. Julia har gjort slut med sin kille och är ledsen så Sara erbjuder henne att följa med så att hon ska slippa vara ensam.

Julia, som inte kan ta Eriks fascination och intresse för det ockulta på allvar, kan inte låta bli att håna honom under kvällen. När sällskapet av en händelse passerar en seans som ett lokalt medium håller i kan Julia dessutom inte låta bli att avsiktligen störa, något som Erik främst får ta skulden för. När de rundar av kvällen skjutsar Erik Julia hem på sin flakmoppe. Det är det sista Sara ser av Julia. Dagen efter kommer hon nämligen inte till skolan.

Till en början tror alla att Julia självmant gett sig av hemifrån, att hon har rymt. Men snart förstår man att hennes försvinnande inte är frivilligt. Dagarna går och stämningen blir allt mer tryckt, för ju längre tid som går desto mindre är chansen att man kommer finna Julia vid liv. Och för varje dag som Julia är borta, desto fler saker får Sara veta om både sin gamla bästis och om människorna omkring sig. Saker som gör att Sara inte längre vet vem eller vilka hon kan lita på. Vad är till exempel Eriks roll i det hela? Han var den sista som såg Julia. Och Saras egen pappa, som är polis, är inblandad i utredningen. Har han berättat allt han vet för Sara?

Skärvor av J är absolut trevlig läsning. Det är faktiskt ganska spännande; jag drivs att läsa vidare, få reda på vad som har hänt Julia, koppla samman alla lösa trådar. Jag gillar den stämning som Ljunggren målar upp, men, som sagt, jag hade väntat mig lite mer nagelbitning och hetsläsning. 

Kim 145

hitta den på adlibris eller bokus

Kim 145 är andra, fristående delen, om fjortonåriga Kim, vars liv till stora delar handlar om basket. Kim känns som en ganska trulig men skarp tjej som inte tvekar att ta saken i egna händer. I första boken, Spela falskt, råkar Kim bli inblandad i en knarkaffär och i Kim 145 hamnar Kim mitt i en traffickinghistoria.

De mystiska händelserna börjar när Kim ser en bil köra förbi. Någon i baksätet vinkar intensivt åt Kim, som vinkar tillbaka utan att tänka så mycket mer på varför, men hon lägger ändå märke till bilens registreringsnummer; KIM 145. Efter att ha sett den här mystiska bilen ett par gånger till och efter att ha hört och sett något konstigt ute i skogen så bestämmer sig Kim för att ta reda på vem som äger bilen. Bilen leder Kim till en lägenhet och Kim är säker på att hon i ett av fönstren ser en kvinna som försöker påkalla hennes uppmärksamhet. Är det samma kvinna som hon såg i bilen?

Anna Vikströms Kim 145 kombinerar en spännande historia, som drar lite åt deckarhållet, med ett typiskt tonårsrelationsdrama med kompisar, kärlek och skola. Berättelsen är okomplicerad och enligt min smak, tyvärr ganska så oengagerande. Kollegan som tipsade mig om boken menade på att böckerna om Kim är fristående och att man inte behöver ha läst Spela falskt innan. Men jag känner lite att jag missat nåt som inte läst första boken, även om det ges en viss sammanfattning i Kim 145. Det är framför allt när det gäller att lära känna karaktärerna som jag känner mig lite vilsen; jag får inte riktigt grepp om dem. I och för sig så tycker jag att Vikström är skicklig på att gestalta Kims spretande känslor; vem är hon kär i egentligen, vem är hennes kompisar, ska hon verkligen prova alkohol osv, men jag vill veta mer om vad hon varit med om tidigare, hennes relationer med kompisarna, hur har det sett ut mellan henne och grannkillen tidigare till exempel? Men det är möjligt att om man inte vet att det finns en bok före så hänger man inte upp sig på samma vis som jag gör?

The Maze Runner - filmen

När jag nu skrivit om The Maze Runner och att filmen ska ha premiär nästa vecka så mer eller mindre MÅSTE jag ju ge er en trailer. Varsågoda!

The Maze Runner

Finns att köpa hos adlibris och bokus

Thomas vaknar upp i totalt mörker. Han vet inte var han befinner sig, hur han hamnat där eller ens vem han är. Att han heter Thomas är det enda han känner sig säker på att veta. Det mörka rummet, förstår han snart, är någon slags hiss och när dörrarna äntligen slås upp finner han ett stort gäng tonårskillar i varierande åldrar stå och stirra på honom. 

Stället som Thomas kommit till kallas The Glade av de andra killarna och precis som Thomas minns inte de heller något från tiden innan de kom dit. Ingen förstår varför de hamnat där eller vem som skickat dit dem, men de vet att de måste hitta en väg ut - en väg tillbaka till sitt gamla liv. The Glade är en stor öppen yta, omgärdad av höga murar och placerad mitt i en enorm labyrint. Genom stora öppningar kan man ta sig ut i labyrinten, men varje kväll stängs portarna och under natten flyttar sig väggarna i labyrinten. I labyrinten lurar dessutom faror i form av fasansfulla varelser, Grievers, som bäst kan beskrivas som en blandning mellan gigantiska slemmiga sniglar och maskiner försedda med vassa piggar och armar med gripklor. Dessa varelser är som mest aktiva på natten, men de kan också dyka upp i labyrinten under dagtid och därför är det bara de allra modigaste och snabbaste av pojkarna som får ge sig ut i labyrinten. Dessa löpare ger sig varje dag iväg i gryningen för att återsamlas i The Glade strax innan portarna stängs, där de försöker rita kartor över labyrinten för att försöka förstå hur de ska ta sig därifrån. Men ännu efter två år har man inte funnit en väg ut.

Thomas har inte hunnit vara i The Glade mer än ett dygn förrän larmet går. Larmet signalerar att det kommit en till person till The Glade, något som det gör ungefär en gång i månaden. Att det nu kommer två personer dagarna efter varandra har aldrig tidigare hänt! Och när hissdörrarna slås upp visar det sig dessutom vara en tjej som ligger där i hissen. DET har heller aldrig tidigare hänt. Tjejen är avsvimmad men i sin näve håller hon en ihopskrynklad lapp där det står att hon är den sista. Nånsin! Vad betyder det? Kan det vara så att tiden håller på att rinna ut för killarna i The Glade?

Tempot är alltjämt högt i James Dashners The Maze Runner, det är verkligen dramatik och action in i det sista. Och självklart slutar The Maze Runner med en tydlig hänvisning till en andra del, på engelska The Scorch Trials, på svenska I vansinnets öken (släpps i november). Precis som med Divergent får man i denna första del inte veta så mycket om bakgrunden eller det sammanhang som den här historien utspelar sig i. Det enda Dashner avslöjar är att världen är mörkare, någon form av klimatkatastrof tycks ha drabbat jorden, att killarna placerats där de är av en viss anledning och att någon, som killarna själva kallar för Skaparna, övervakar allt de gör. Det är aningens frustrerande att inte få reda på allt detta, men boken är så spännande att jag köper hela konceptet med hull och hår (på samma vis som jag också gjorde med Divergent), även om jag nu, med boken utläst, stör mig lite på att Thomas aldrig tycks göra någonting fel - han är för bra för att bli ett helt trovärdig i mina ögon. Men jag ser ändå hemskt mycket fram emot nästa del och är supernyfiken på vad som ska hända! Och jag ska definitivt försöka komma iväg och se filmen, som har premiär nästa vecka, på bio. Dock har jag väldigt svårt att föreställa mig att man kommer att kunna gestalta the Grievers på ett realistiskt vis. Men det återstår att se.