Bror

Länk till adlibris och bokus

Bror är en brutal och nattsvart skildring av en fjortonårig killes väg in i kriminaliteten. Hussein är fjorton
och bor i Alby med sin hårt arbetande och ensamstående mamma. Mellan att han går i skolan och på fotbollsträningar hänger han med kompisarna Charbel och Bilal. De hittar på lite småbus, snattar, chips och energidryck, stjäl cyklar. 

På gatan och på torget i Alby sker det värre grejer. Killarna har koll på gängen, vem som är lojal med vem, vem som åkt fast, vem som blivit skjuten. Men Alby är trots allt ändå relativt förskonat från de värsta drabbningarna och det är tack vare M. M har förmågan att hålla nere konflikterna, medla (på sitt sätt), se till att dispyter blir lösta, många ser upp till honom. Den som blir sedd av M är någon. Det börjar med en tjänst och en gentjänst, men när Hussein väl tagit steget och blivit springis till Albys store gängledare, så finns det ingen väg tillbaka. Hussein avancerar och när han drar in mer pengar än vad hans lärare i skolan får i lön ser han ingen anledning att fortsätta skolan. Hussein börjar aldrig gymnasiet efter nian. Trots att han egentligen gillar skolan. 

Hussein har religionen med sig från sin uppväxt och är troende muslim, han har en moralisk kompass att gå efter, religionen är det som ger honom sinnesro och trots att han vet att i stort sett alla hans handlingar är haram och strider mot hans religion så är lojaliteten med de han umgås också viktig. Och visst, statusen han får och pengarna han drar in talar också sitt tydliga språk. Men när lojaliteten byts mot svek och skulderna växer vill Hussein inget hellre än att lämna, dra sig ur. Men då är han redan för djupt indragen för att kunna stoppa den spiral av våld han dragits in i. 

Bror är skriven av pseudonymen Alex Khourie. Författaren har under flera år arbetat med ungdomar i de miljöer han skriver om och karaktärer, miljöer och språk som emellanåt är väldigt grovt och med mycket slang känns väldigt äkta. Bror skildrar från insidan vad som styr och ligger bakom kriminaliteten med droghandel, skjutningar och vilka konsekvenser det får för alla inblandade. 

Fjärilshjärta

Länk till adlibris och bokus

Det är sommaren efter sjuan och Vilda har bestämt sig för att hon ska bli same. Alltså, det är klart man inte bara blir same. Hennes mamma är det, hennes mormor och morfar, áhkko och áddjá var och är det. Tills nu har Vilda inte varit intresserad av sitt samiska arv. Men nu brinner det i henne av iver att få bära kolt, lära sig samiska. Det här är jätteviktigt för Vilda, för ingen tror ju annars på att hon faktiskt är same. Mamma pratar i och för sig inte samiska, men áddjá gör och han ska bli den som lär henne samiska. Men Vilda har bara precis hunnit inviga sin morfar i sina planer förrän han oväntat går bort. Sorgen är enorm. Och vem ska nu hjälpa henne med samiskan? 

På morfars begravning dyker Samuel, en bekant till familjen, upp. Han är några år äldre, går på gymnasiet, och han pratar samiska. Efter att under sommaren stött på Samuel ytterligare tillfällen tar Vilda mod till sig och kontaktar honom. Kanske kan Samuel bli hennes ingång till det samiska språket? 

Moa Backe Åstots Fjärilshjärta är en fin bok om att växa upp, att själv få bestämma och definiera vem man är och om att sörja en älskad släkting. Det är en rätt lågmäld berättelse men Vildas känslor och vilja brinner som eld och gör Fjärilshjärta till en mycket läsvärd bok. 

100% äkta fejk

Länk till adlibris och bokus

Sista terminen i nian flyttar Mariam och hennes familj från Malmö till Stockholm. Och Mariam har redan bestämt sig: det här är hennes chans att slippa mobbing och trista rasistiska kommentarer om hennes arabiska ursprung. Nu ska saker och ting förändras till det bättre! Och redan första dagen i nya klassen öppnas en möjlighet för Mariam. Klassföreståndaren som ska presentera Mariam för klassen lyckas få till ett snitsigt franskt uttal på hennes annars rätt så vanliga libanesiska namn. Mariam blir Mariamme Lellouche och när läraren frågar om det är ett franskt namn så hör Mariam sig själv säga Ja. Och häpp, så har Mariam uppfunnit en pappa från Paris och skrivit om sin egen historia till att vara en världsvan sofistikerad fransyska som tillbringar all ledig tid i Paris med sina lika kultiverade franska kompisar. 

Eftersom ingen kommer på tanken att ifrågasätta Mariam och kanske också lite för att klassens populäraste tjej, Madde, är frankofil och helt besatt av Paris så tillåter sig Mariam att spinna vidare på sin nya identitet som världsvan fransyska. Trots att hon inte kan någon franska, annat än möjligtvis crème brulée, croissant och oui. Mariam har ju faktiskt aldrig ens varit i Paris, än mindre i Frankrike. Så frågan är hur länge och hur långt Mariam kan lyckas dra sin lilla vita lögn innan bubblan spricker. Förvånansvärt länge visar det sig. Men så röstar klassen för att åka på klassresa till Paris. Madde är lyrisk och försöker få Mariam att ställa upp som guide för att visa alla schyssta ställen och bra caféer. Hur ska Mariam göra nu? Hur gör man för att krångla sig ur en identitet som alla verkar ha svalt med hull och hår?

100% äkta fejk är Sannah Salamehs debutroman, en välskriven och välkommen humoristisk ungdomsroman som får en att både skratta och våndas med Mariam och hennes allt mer febrila ansträngningar för att hålla sin livslögn vid liv. Här finns humor och dråpligheter men bakom humorn finns också en allvarligare berättelse om skolans hierarkier och maktspel. Det här är en riktigt läsvärd bok! 

En stark nolla

länk till adlibris och bokus

Texas är en blyg och tystlåten fjortonårig kille med stripigt hår och tanig kroppsbyggnad. Han pratar sällan med någon i klassen annat än om han måste. Allra minst skulle han kunna prata med André även om det är honom Texas allra helst skulle vilja prata med. Men Texas tror sig komma på lösningen för att närma sig sin förälskelse. För tänk om Texas istället var en snygg tjej! En sådan skulle nog André vara mycket mer intresserad av att lära känna.

Texas hittar ett instagramkonto som tillhör en snygg tjej som heter Hilma, lånar helt frankt lite bilder från henne och skapar en egen profil under namnet Amy och skickar sedan en följarförfrågan till André. Som accepterar!

Under Amys identitet lär Texas känna André som verkar uppskatta deras virtuella konversationer lika mycket som Texas gör. Därför är det rätt givet att André så småningom frågar om de inte ska ses på riktigt. Texas, som efter att under sitt Amy-alias lärt känna André på djupet, vill verkligen inte såra André och kommer därför på den fiffiga lösningen att erkänna vad han har gjort - för Hilma- tjejen som han snott bilder ifrån. Han ber alltså Hilma om hjälp med att hon ska träffa André för att inte göra André ledsen och besviken. Snygg singeltjej + snygg singelkille, borde ju vara en win/win-situation för både Hilma och André. Om det inte vore för att Hilma säger blankt nej. Det visar sig nämligen att även hon bär på sina hemligheter.

Sara Lövestam skriver pricksäkert och roligt om vänskap, kärlek och identiteter. En stark nolla är aktuell som tusan och samtidigt eftertänksamt tidlös. Och jag tror minsann att detta är den bästa svenska ungdomsboken jag läst i år.

Min tur nu

Länk till adlibris och bokus

Min tur nu utspelar sig i Garden Heights, samma segregerade område som Angie Thomas debut, The Hate U Give, utspelade sig i. Miljöerna med gängkriminalitet, sociala orättvisor och känslan av att vara dömd på förhand känns igen från förra boken. Och liksom i Thomas debut så är identitet ett starkt tema även i denna roman.

Bri är en sextonårig tjej med enorm talang, en talang hon ärvt från sin pappa, hiphop-legenden som sköts ned av ett av områdets gäng. Hade han fått leva så hade han antagligen varit en stor rapartist och Bri, hennes bror och mamma hade sluppit det liv de nu lever med ständig jakt på inkomster för att slippa få elen avstängd och kunna fylla kylskåpet för att få äta sig mätta. Bris mål är att bli en minst lika stor stjärna som sin pappa och hennes talang upptäcks när hon en dag får möjlighet att gå in i ringen och köra en battle som hon totalt dominerar.

Hon får möjlighet att spela in en egen låt, en låt som enligt henne själv handlar om fördomar och om att utmana stereotyper, men som kan tolkas annorlunda om man så vill. När låten slår igenom och blir en hit är det just den andra tolkningen som de flesta gör, nämligen att Bri är en ung och farlig arg tjej från ghettot. Hennes manager tycker definitivt att de ska rida på den vågen, den här imagen kan göra både honom och Bri rika. Väljer Bri den vägen så är alla hennes familjs bekymmer lösta, speciellt nu när hennes mamma dessutom blivit arbetslös. Men vill hon verkligen vara den här stereotypen som hennes manager vill att hon ska anamma? Är det värt att ge upp en del av sig själv och den hon är och vill vara bara för att slå igenom och kunna följa sin dröm?

Det här är en bok som hyllar rappen och hiphopen och här förekommer rätt många passager med rap-texter som jag tror gör sig mycket bättre om de läses på originalspråk. De funkar inte lika bra att läsa på svenska helt enkelt.

Gorlans ruiner

Länk till adlibris och bokus

Spejarens lärling-böckerna är ständigt utlånade på mitt bibliotek och det är en serie som jag varit nyfiken på länge nu. Vad är det som gör den så läst? När jag fick chansen norpade jag därför ett exemplar av första delen, Gorlans ruiner, innan den hann ut i hyllan (för hamnar den ute i biblioteket hinner någon annan alltid låna den).

I kungariket Araluen växer den föräldralöse Will upp som myndling på slottet i Redmont. Alla barn vars föräldrar dött i rikets tjänst har på samma vis blivit omhändertagna på av baronen Arald i Redmont, men de flesta barn brukar veta vem deras föräldrar har varit. Will vet ingenting, men han fantiserar om att hans far var en tapper riddare. När myndlingarna fyller femton får de möjlighet att välja vad de ska skolas till och Will vill så klart följa i sin fars fotspår och gå i riddarskolan. Men Will är klen och liten till växten och riddarskolan tar inte emot honom. Det gör däremot spejaren Halt. Halt har sett kvaliteter och egenskaper hos Will som är utmärkande för de smygande och snabbfotade spejarna och så blir Will Spejarens lärling.

Efter att i ett par månader, mer eller mindre motvilligt, ha tränat på knivkastning, pilbågsskytte och att smälta in i naturen får Will följa med Halt på ett uppdrag, ett uppdrag som får Will att inse spejarnas betydelse för rikets säkerhet.

John Flanagan är skicklig. Jag kan efter att ha läst boken, inte riktigt sätta fingret på vad det är som drar in mig i berättelsen, men jag förstår definitivt varför i stort sett alla som läst första boken genast fortsätter med bok nummer två. Så kände jag själv nämligen. Gorlans ruiner känns som en rätt så klassisk berättelse med temat att tro på sig själv och att någon som inte ser ut som en hjälte ändå kan vara det. Inget originellt där, liksom. och visst är berättelsen spännande, men inte sitta-på-nålar-spännande. Min slutsats blir att Spejarens lärling helt enkelt är välskrivna och att det är Flanagans förmåga att ha skapat en fantasyvärld med karaktärer som man kan identifiera sig med tillsammans med en berättelse som sakta men säkert griper tag i en som är det vinnande konceptet.

Mellan oss

Länk till adlibris och bokus

Minna ska börja 7:an. Nu har hon möjlighet att välja vem hon ska bli. Hon har redan aktivt valt bort sin gamla kompis genom att välja att inte gå i matteklassen. Men vem ska hon då hänga med? I nya klassen går Jessica från Minnas gamla klass och som av alla betraktas som både snygg och cool. Jessica är precis som Minna skulle vilja vara. Milou kommer från en annan skola. Hon är utåtriktad och det klickar genast mellan Minna och Milou. Efter ett tag tillkommer Elin och tillsammans drömmer de om att bli Någon. Någon som andra ser upp till och som andra vill vara som. Som Jessica. Det handlar om att vilja vara erfaren, ha blivit kysst, ha haft en pojkvän. Allt det som ger status när man går på högstadiet. Att komma ifrån att vara den som andra himlar med ögonen åt, skrattar åt. Men för Minna räcker det inte. De nya kompisar är inte tillräckliga för henne. Minna är villig att ge upp mycket av sitt gamla jag för att bli den hon vill vara. Men hur mycket krävs innan det blir för mycket?

Sandra Beijers Mellan oss handlar om att växa upp. Om att befinna sig mellan barndomen och tonåren. Det här är en tid i ens liv där mycket är jobbigt, allting är svårt. Det går inte att göra rätt. Och man plågas med Minna och alla hennes val som inte alltid blir rätt.

Jag gillar Beijers ordfattiga språk, som samtidigt är rikt. Här finns mycket att läsa mellan raderna. Tyvärr har boken ett stort problem. Vem är den skriven för? Vem ska läsa den? Förlaget säger Unga vuxna, men jag vet inte om de kommer att tilltalas av handlingen. Att läsa om att börja sjuan känns inte så angeläget för en som rätt nyligen passerat de där hemska tidiga tonåren. Det är knepigt med målgruppen för språkmässigt tror jag inte heller att boken lämpar sig för någon som går på högstadiet och som eventuellt skulle kunna känna igen sig i och sympatisera med huvudpersonen.

Först efter att jag började tänka bort det här med målgruppen började jag själv gilla boken. För det här är ju min uppväxttid! Det är solklart 1990-talet. (vilket jag inte tror att alla tonåringar förstår referenserna till) Då gick jag också på högstadiet. Jag känner igen modet med Björk-bollar i håret, svarta sammetsband runt halsen, plaststjärnorna i taket och så vidare. Kan det vara en bok för 80-talister som vill känna sig nostalgiska när de tänker tillbaka på sin egen uppväxt på 90-talet? Kanske.

Brännmärkt

Länk till adlibris och bokus

Människorna i Imperiet är starkt styrda av det klassamhälle som råder. Ett strikt rangsystem, vars tillhörighet man föds in i avgör helt människors livslott. Adeline Theta tillhör åttonde rangen på den tiogradiga skalan, ganska långt ned alltså och hennes folk kallas inte sällan för kackerlackor av de som befinner sig högre upp i hierarkin. Trots att Adelines familj har en liten köttbutik är det sällan hon och hennes systrar kan äta sig mätta. Hur deras alkoholiserade pappa får tag på spriten är för Adeline en gåta, alkoholiserad har han varit sen Adelines mamma omkom i en brand och sen dess är det Adelines storasyster som tagit ansvar för familjen och butiken. Det enda Adeline har kvar efter sin mamma är en amulett som hon bär kring sin hals. Halsbandet är hennes käraste ägodel men att smycket även har en symbolisk betydelse, en farlig sådan, är något som Adeline först efter att ha överlevt en olycka nu blir varse.

I olyckan blir Adeline förväxlad med dottern till zonens mäktigaste familj, Amabelle Alfa, och för att skydda sig själv känner Adeline sig tvingad att spela rollen som Amabelle. Därmed uppenbarar sig Imperiets smutsiga hemligheter för henne och Adeline tvingas spela sina kort väl för att skydda de som tillhör de lägre rangen, men framför allt för att skydda sin egen familj.

Lizette Edfeldts Brännmärkt, första delen i Imperiet, utspelar sig i en diffus framtid - det talas om tidigare generationers påverkan på miljö och klimat, virus och krig men i övrigt nämns inte så mycket om anledningen till klassystemet eller vad zonindelningen som Imperiet består av ska vara bra för annat än i svepande drag. Det är synd, för ofta är författarens världsbygge och dennes tankar kring hur världen blivit det jag upplever som mest intressant och spännande i en dystopi.

Brännmärkt är knappast någon originell historia. Intrigen känns igen från flertalet andra ungdomsdystopier. Lite upprepande och tjatigt i jargongen mellan Adeline och Davian och möjligen att händelseförloppet hade kunnat skyndas på en aning, men annars bjuder Brännmärkt på en trevlig och en helt klart spännande lässtund. Jag uppskattar de normbrytande inslagen som att män har kjol som finkläder och att huvudpersonen bejakar sin sexualitet. Det är uppfriskande!

Stort tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Fejk

Länk till adlibris och bokus

Artonåriga Jule har haft en tuff uppväxt som härdat henne och gjort henne till en fighter, någon som inte låter sig bli beroende av andra, någon som enkelt kan ikläda sig olika roller när det behövs. När Jule var yngre gick hon i samma klass som Imogen som kommer från en förmögen familj. Jule och Imogen var kompisar men tappade kontakten men när de nu träffas igen återupptas deras vänskap och känns lika självklar då som nu.

Men helt självklar är den kanske ändå inte? Fejk berättas delvis bakifrån, vilket ger läsaren en utmaning när man ska nysta i vad som händer och har hänt, och det är en högst bedräglig berättelse som spelas upp.

E. Lockhart är en spännande författare vars två tidigare böcker, Kanske är det allt du behöver veta och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, erbjuder intressant läsning och snillrika berättelser. På sätt och vis är även Fejk snillrik och intressant, i alla fall om man inte sedan tidigare råkar känna till The Talented Mr Ripley, som är en av Lockharts för mig mest uppenbara influenser till den här berättelsen. Och eftersom jag nu känner till The talented Mr Ripley så blir storyn tyvärr en smula förutsägbart och till och med stundom ospännande. Det är synd när nu Lockhart är en sådan skicklig författare, för hon ror definitivt hem formen och upplägget för romanen med sin i huvudsak bakifrånberättade historia. Så, dessvärre, halvljummet betyg från min sida vad gäller storyn, men eloge till Lockhart för hennes berättarteknik.

The Hate U Give

Länk till adlibris och bokus

Sextonåriga Starr lever i två världar. Hon har vuxit upp och bor i den fattiga förorten men går i skolan inne i stan på en finare privatskola med nästan bara vita elever. Starr har lärt sig att förhålla sig till båda världarna, att dämpa sin förortsjargong när hon är i skolan för att inte sticka ut där och bland sina gamla kompisar hemmavid försöker hon att inte sticka ut på andra håller genom att verka snobbig och förmer.

På väg hem från en fest får Starr skjuts av sin gamla barndomsvän, Khalil. Polisen stoppar dem och Starr gör som hennes föräldrar har lärt henne; nämligen att aldrig ifrågasätta och göra precis vad polisen säger. Khalil har inte nött in samma mantra och när han ombeds att kliva ur bilen och vänta gör han en rörelse som polisen misstolkar varpå han blir skjuten till döds.

Starr chockas svårt, men värre är att hon som enda vittne får utstå påtryckningar både från de som anser att polisen har gjort fel och vill få upprättelse för Khalil, men också från polisen som vill svartmåla Khalil och istället utmåla honom som någon som fick skylla sig själv. Hur än Starr väljer att göra, vittna eller inte vittna, så kommer hennes val att få enorma konsekvenser för flera inblandade personer, inte minst hennes eget liv.

The Hate U Give är i min mening aningens lång, har aningens många bihandlingar, är aningens pratig (läs amerikansk) och blir aningens tjatig efterhand. Det känns som att Angie Thomas velat få med så mycket som möjligt, och ja, man får visserligen lära känna Starr väldigt väl, men det hade man nog ändå kunnat få göra om storyn komprimerats något. Jag sällar mig alltså inte till de som överöser den här romanen med lovord. Dock är The Hate U Give ett väldigt intressant nutidsdokument som ger inblick i USAs rasmotsättningar och det polisvåld man tyvärr hör eller läser om då och då. Och jag gillar den upplevelse av svart förortskultur som romanen förmedlar, det är något man sällan får läsa om i ungdomsromanernas värld. Jag tycker alltså trots mina invändningar ändå om storyn och tycker definitivt att den var mycket läsvärd.

Innan jag läst boken ifrågasatte jag lite varför man inte översatt titeln eller valt en svensk titel till boken, men det framgår glasklart när man väl läser The Hate U Give. Det hade inte kunnat bli någon annan titel. En eloge också till översättaren som valt att inte översätta många av slangorden och uttrycken till (ofta krystade) svenska motsvarigheter utan istället valt att behålla de amerikanska uttrycken. Det blir så mycket bättre då.

Luftsprång

Länk till adlibris och bokus

17-åriga Linnea är elitgymnast med siktet inställt på VM. Medan hennes familj är på sommarsemester i Italien så är hon själv iväg på ett läger för elitgymnaster. Men Linnea stukar tidigt foten och det hjälper henne att ta beslutet. Hon har länge grubblat och funderat över sitt val med gymnastiken, över vad hon valt bort och vad hon missar jämfört med andra tonåringar, och helt ärligt har hon inte varit säker den senaste tiden på att VM är hennes mål. Är det egentligen inte hennes föräldrars mål? Hennes tränares? Med sin stukade fot kan Linnea ändå inte träna och hon smiter helt enkelt från lägret.

Tanken är att hon ska ta tåget hem, men hon går vilse och hamnar i ett rivningsområde. När det nu börjar ösregna pallar hon inte försöka hitta rätt väg, foten gör ont, hon är blöt och trött så Linnea bestämmer sig istället för att övernatta i ett av rivningshusen.

En natt blir till flera nätter. För rivningsområdet är perfekt miljö för några parkourutövare som Linnea lär känna nästa dag och hon bestämmer sig för att stanna. Som gymnast har Linnea goda förutsättningar för att snabbt lära sig de knep som behövs för att forcera olika hinder och ta sig fram på ett smidigt vis och hon imponerar på parkourgänget med Isak i spetsen. Isak drömmer om att nå berömmelse genom parkouren och Linnea låter sig imponeras av denna karismatiske kille. Men när hon möter David, en annan kille som också håller till i rivningsområdet lär sig Linnea mer om parkourens sanna filosofi och hon får också lära sig att Isak är någon hon bör vara försiktig med att lita på.

I Annika Widholms Luftsprång får man läsa en hel del om parkour, men Luftsprång handlar egentligen inte så mycket om själva sporten som om Linneas identitetssökande och uppbrott från krav från olika håll med medföljande sträng disciplin. Ett annat tema som också utgör en betydande del av berättelsen är flyktingars situation med rotlöshet och osäker framtid. Luftsprång är medryckande läsning och jag gillar framför allt det öppna slutet.

The perks of being a wallflower

Länk till adlibris och bokus

Charlie är en wallflower, en fluga på väggen, en betraktare. En som alltid står vid sidan om och ser på. Han är en grubblare, en rätt så introvert typ som hellre tänker ett steg längre innan han agerar. Men efter att hans vän nyligen tagit livet av sig bestämmer sig Charlie för att det behövs en förändring. Och när är väl bättre att börja om på nytt om inte första året på high school? Charlie bestämmer sig för att bli en som är med, en som deltar istället.

I high school skaffar sig Charlie nya kompisar, styvsyskonen Sam och Patrick, som går sista året på high school och de guidar honom i hans nya liv med fester, gemenskap, tjejer och första dejter, fylla och cigaretter.

Stephen Chboskys The perks of being a wallflower har nästintill kultstatus och läses flitigt i amerikanska skolor. Det är dock först på senare år då boken filmatiserats som en svensk översättning kommit. Boken är skriven som en brevroman och vi får följa Charlie under hans första år på high school genom de brev han själv skriver till en okänd vän. I breven berättar han allt. Han skriver om skolan, sin engelskalärare som ger honom extrauppgifter och böcker att läsa, han berättar om vad som händer hemma med syskon och han berättar om allt han är med om tillsammans med sina nya vänner. I breven får vi ta del av lyckorus, besvikelser och ångest. Det som är väldigt framträdande är att Charlie tycks vara väldigt känslig till sin natur, dessutom är det lätt att få för sig att han har nån form av autism eftersom han inte alltid verkar kunna läsa av sociala situationer. Men jag tror inte att det är meningen att man ska uppfatta honom som autistisk utan mer som en väldigt försiktig och analyserande person som dessutom hellre sätter andra personer före sig själv. 

Handlingen utspelar sig i början av 1990-talet och för mig som är uppvuxen under denna tid är det dessutom extra kul och nostalgiskt att läsa om blandband, musik och artister som jag växt upp med. 

Hata Gustavsberg

Länk till adlibris och bokus

Miranda, eller Mirre som alla kallar henne, går i nian. Hon längtar till gymnasiet, till att få komma bort från trista Gustavsberg, till att nåt ska hända. Livet i Gustavsberg är så fruktansvärt förutsägbart. Kompisarna Liv och Moa är visserligen schyssta, men till och med att hänga med dem börjar kännas menlöst. De vill aldrig prova något nytt, göra något spännande och till och med helgerna är inrutade och rutinmässiga. Mirre längtar efter att få festa, klottra slagord, vad som helst, bara nåt händer. Nu!

På en släktmiddag får hon chansen. Det är när hennes farbror, som brukar komma med dumma kommentarer och säga allmänt inskränkta saker, börjar lufta sina fördomar om homosexuella som Mirre frankt ställer sig upp och deklamerar att hon är lesbisk. Kanske är det bara för att få tyst på sin farbror, kanske är det så att hon är lesbisk? Helt ärligt så har Mirre aldrig tidigare ens reflekterat över detta, men nu när hon kommit ut inför hela släkten, så får det vara så.

Mirres familj ställer sig aningens skeptiska till att Mirre kommit ut och Mirres kompisar reagerar ungefär likadant. De säger att de stöttar henne, men verkar mer se på det som en nyck, nåt som kommer att gå över. Men nu när Mirre kommit ut tänker hon gå all in. Hon kommer ut på Instagram, låter hela skolan få veta och hon blir kompis med coola Sanna, skolans fram tills nu enda flata, och de båda blir ett par. Att hänga med Sanna är spännande och Mirre får äntligen allt det där som hon gått och längtat efter. Men när hon och Sanna väl blivit ett par försvinner de gamla kompisarna. Och när Mirre ställer till det med Sanna har hon plötsligt inga kompisar kvar.

Hata Gustavsberg är Agnes Lindströms debutroman, en riktigt underhållande och träffsäker sådan. Jag tror många tonåringar kommer att känna igen sig i Mirre och hennes känsla av att vara fast i ett trist förutsägbart liv och vilja något mer, något annorlunda. Att vara missnöjd, trots att man egentligen har ett ganska okej liv med kompisar, hyfsat schyssta föräldrar och bra syskon. Det handlar så klart om att försöka hitta sin egen identitet, och det är inte alltid det lättaste.

Tisteltankar

Länk till adlibris och bokus

Allt börjar när Linns mormor sjunker ihop på perrongen. Linn, som ser på, blir som handlingsförlamad, hon vet inte vad hon ska göra. Men ambulans tillkallas och mormor körs in till sjukhus. Där dör mormor. Hennes liv går inte att rädda och med mormor dör en del av Linn.

När skolan ska börja igen efter sommarlovet har Linns klass splittrats upp när man hamnat på en ny skola efter att den gamla blivit fuktskadad. Linn hamnar i en klass där hon inte känner någon. Men i klassen går även Tim. Eller Badbollen, som Alice och Em kallar honom. Badbollen som ringde ambulansen när mormor segnade ner på tågstationen. Badbollen som Linn vet att hon borde tacka, men som hon inte vill ses tillsammans med eftersom det vore lika med socialt självmord. Men trots detta känner hon en samhörighet med Tim och hon dras till honom. Men oron för vad kompisarna Em och Alice ska säga är stor och Linn, som redan känner av hur vännerna glider ifrån henne, intar samma nedlåtande attityd mot Tim när hon är med dem.

Och som om det inte vore nog med oron kring att hamna utanför i skolan så är det också bekymmer hemma. Pappa blir av med jobbet och bråkar med mamma och så är det skilsmässa på gång mellan pappas bror och Lotten som Linn tycker så mycket om. Och så allt med mormor, sorgen efter henne, men framför allt rädslan inför döden som ibland tycks Linn övermäktig. Det är när hjärtat klappar som mest av oro som tisteltankarna tar över.

Låt mig börja med att säga: Älskar titeln! Tisteltankar. Man hör ju precis vad det handlar om. Det är de där elaka tankarna om sig själv som är så svåra att styra undan när osäkerheten tar över. Precis som med Kan vi inte bara låtsas som om ingenting har hänt ger Tisteltankar en pricksäker skildring av en tjejs osäkerhet på sig själv och längtan efter att passa in i en gemenskap som hon kanske ändå egentligen inte har så mycket gemensamt med eller som inte är riktigt rätt. Men i Tisteltankar tar sig huvudpersonens oro och osäkerhet andra uttryck och jag tycker det är bra att Eggert sätter ord på panikångesten. Överhuvudtaget tycker jag att Anette Eggerts roman är riktigt bra även om jag tyckte att de sista sidorna skyndade på lite väl mycket.

Lägret

Länk till adlibris eller bokus

Hannahs bästa kompis Emil ska åka på konfirmationsläger under sommaren, det känns inte alls likt Emil och Hannah som är orolig för att hon börjat glida bort från sin bästa kompis bestämmer sig för att också åka. Lägret har musikinriktning och det är egentligen musiken som lockar mer än själva konfirmationen. Hannah är varken döpt eller troende och diskussionerna om Gud och Jesus känns väldigt främmande för henne. Men det jobbigaste är att Emil uppträder som om han inte vill ha med Hannah att göra. Hannah känner sig helt fel på lägret, men de andra lägerdeltagarna verkar acceptera henne och vill få med henne i gemenskapen, en gemenskap som Hannah upptäcker att hon faktiskt gärna vill var med i.

Hannah är dock inte den enda som känner sig utanför på lägret. Jonathan gillar att ifrågasätta, det ligger ett mörker över honom och han gillar att teckna demoner och djävlar i sitt block.
En natt vaknar Hannah upp ute i skogen som omger stiftsgården, hon har gått i sömnen och skogen är förbjudet område efter att mörkret lagt sig eftersom det hände något hemskt här för ett antal år sen. Men Hannah är inte ensam i skogen. Hon upptäcker en snyftande och vettskrämd Jonathan och när hon försöker hålla om och trösta honom upptäcker hon att han är helt genomdränkt av blod. Men blodet är inte hans.

Nästa dag har Jonathan åkt hem. Man säger att han har blivit sjuk. Hannah vet inte om hon ska våga berätta för någon av de andra om Jonathan och om blodet. Hände det ens på riktigt? Hannah vet inte vad hon ska tro, men det mest oroväckande är att hon fortsätter att gå i sömnen och vaknar upp i skogen mer än en gång. Ligger det nån sanning i de spökhistorier som berättats på lägret om den unga kvinnan som blev besatt av djävulen och mördade sina vänner på stiftelsegården?

Lena Ollmarks Lägret är en bok som tar upp funderingar kring tro mycket mer än vad jag räknat med och de läskiga inslagen är inte alls så påtagliga som jag tänkt mig. Lägret blir därför mindre av en rysare och mer av en bok om identitetssökande och tro och jag känner mig tyvärr inte helt tillfreds efter att ha läst ut boken. Den saknar något. Och det som ska vara läskigt får en allt för konstlad förklaring i slutändan. Skildringen av hur Hannah hittar sig själv känns däremot genuin och den gillar jag.

Golden boy

Länk till adlibris och bokus

Sextonårige Max är den där snygge svärmorsdrömkillen som tjejerna faller för, som killarna gillar för att han är schysst och bra på fotboll. Max är med andra ord en populär kille. Men det ingen annan vet förutom Max familj och hans barndomskompis, Hunter, är att Max är född intersex. Han har både ett manligt och ett kvinnligt könsorgan. Han är varken tjej eller kille. Han är både och. Eller mitt emellan. Max har aldrig haft några större problem med det här. Han identifierar sig själv som kille och ingen ifrågasätter att han inte skulle vara kille, men Max börjar bli medveten om att hans hemlighet snart kommer att ställa till problem. Han vågar till exempel aldrig gå längre än till att hångla med någon tjej, så fort det börjar bli allvarligare än så gör han slut, med följd att han av många tjejer ses som en player. Och vad kommer att hända i framtiden? Kommer alla hans kompisar att skaffa barn och familj utom Max?

Bara det här att Max är intersex, att hans föräldrar inte valde att välja kön åt honom som spädbarn, alla undersökningar av intresserade läkare han fick genomgå som barn och att man i Max familj inte ens pratar om Max intersexualitet utan bara låtsas som att Max är en helt vanlig kille är stoff nog till en hel roman. Men Tarttelin skruvar upp berättelsen ytterligare. Redan i första kapitlet får man förklaringen till undertiteln Ljudet av något som spricker. Det är Max själv som spricker, fysiskt och psykiskt, när hans barndomsvän Hunter våldtar honom. Kränkningen, skammen, paniken, förtvivlan och smärtan är så intensiv i det här kapitlet att det verkligen är plågsamt att läsa. Max liv kommer så klart aldrig någonsin att bli som förr efter detta, men framför allt tvingar denna händelse Max att göra upp med sin identitet och det faktum att han är annorlunda.

Abigail Tarttelin har skrivit Golden Boy, en bok som nästan gör ont att läsa, så stark är den. Tarttelin spelar på många känslosträngar och låter läsaren uppleva både kärlek och förtvivlan och stundtals är det tungt att läsa, framför allt öppningsscenen är vidrig, men jag är samtidigt så väldigt glad över att ha läst Golden Boy då den verkligen ökat min medvetenhet om och förståelse för vad det kan innebära att vara intersex. Och framför allt vad det kan innebära att växa upp utanför det normativa. Boken är skriven utifrån flera olika perspektiv, Max själv, hans lillebror, mamma, flickvän, läkare. Lite rörigt kan det bli eftersom varje perspektiv är skrivet i jag-form, men samtidigt ger de många olika perspektiven en mer komplex bild av hur mycket vi är påverkade av rådande könsnormer.

Det är som sagt många känslor som rörts upp under min läsning av Golden Boy och, förutom våldtäktsscenen, så blev jag mest upprörd över bristen på öppenhet i Max familj och hur destruktivt det blir för inte bara Max utan för alla inblandade. Jag menar inte att det är en lätt fråga för någon att ta tag i, och jag kan samtidigt förstå Max föräldrar och hur de i all välvillighet inte gjort någon större sak kring Max kön, och Max har ju varit trygg i sig själv, men kanske just därför blir hans identitetskris desto större. Jag vet inte. Jag vet bara att det inte går att sluta tänka på den här boken.

Stort tack till Bonnier Carlsen för rec.exet!

Brorsan är kung!

Länk till adlibris och bokus

Måns, som egentligen bor i Stockholm, ska tillbringa sommaren i Malmö eftersom hans mamma har fått ett jobb som röstskådespelerska där under sommaren. De ska bo i en lägenhet på Möllan och redan första dagen stöter han på Mikkel nere på gården. Mikkel är typ i Måns ålder, kanske lite äldre än Måns elva år, men har tatueringar över hela armarna, ser skitsur ut (Måns råkade skjuta iväg sin skateboard på honom) och han verkar livsfarlig. Minst sagt. Andra gången de träffas är vid skateboardrampen i Folkets park. Mikkel är också skejtare och han utmanar Måns i en skejtbattle, vilket slutar med ett jack i pannan för Måns del men samtidigt vinner han respekt och erkännande. Och en ny kompis, en brusha!

Att Mikkel kallar Måns för sin brusha betyder enormt mycket för Måns och sommaren i Malmö ser ut att bli Måns bästa sommar någonsin! Mikkel och Måns lovar varandra att nu när de är brushor så ska de alltid säga sanningen. Men även om Måns känner att han kan vara helt och hållet sig själv med Mikkel och trots att de har jättekul ihop och kan snacka om nästan allt så vågar han ändå inte riktigt vara helt uppriktig mot Mikkel. För Måns vet att många har svårt att hantera det faktum att Måns är född med snippa och att det i hans pass står att han heter Michelle.

Brorsan är kung! av Jenny Jägerfeld är en helt klart angelägen bok om könsidentitet som känns trovärdig och som känns lättare att förhålla sig till än till exempel Alex Ginos bok George, som förvisso tar upp samma ämne och som riktar sig till samma målgrupp, men som utspelar sig i en väldigt amerikansk kontext. Jägerfeld skriver med humor och värme, Måns har världens mest pinsamma föräldrar (enligt sig själv) men de är bra ändå, och framför allt Måns mamma försöker verkligen förstå och behandla Måns som en kille. Och så är det kul att vara i Malmö, en stad jag känner igen mig i. Men tyvärr klickar det aldrig mellan mig och Brorsan är kung! Bifiguren Nora tycker jag mest är konstig, även om hennes tvångs-tics, eller vad man nu ska kalla det, är tänkt som ett humoristiskt inslag och jag blir lite irriterad på att alla i Malmö antingen pratar danska eller grötig skånska som Måns inte förstår. Kanske hade jag för höga förväntningar? Eller så kan det vara en så enkel grej som att jag läste den vid fel tillfälle, när jag var i fel sinnesstämning. Hur som helst blir Brorsan är kung! för min del mest en bok som bara passerar förbi i mängden av andra böcker.

Rimligt lyckade ögonblick

Länk till adlibris och bokus

Emanuel Kent är tillbaka! Och nu ska han börja gymnasiet. Han har alltså chansen att att börja om på nytt, skapa en ny version av sig själv och då gäller det att ha en strategi. Helst verka världsvan och intressant utan att ljuga eller brodera ut om sitt liv allt för mycket. Men den som känner Emanuel Kent kan redan här gissa hur den strategin kommer att gå. Nä, just det: Inte alls.

Emanuels trygga nav på gymnasiet blir Kaisa, Frank och Iggs som delas in i samma basgrupp. Frank är den givna ledaren i gruppen, Iggs definierar sig som kille och ägnar fritiden åt traktor-pulling och Kaisa är föremålet för Emanuels nya förälskelse. Alla i basgruppen verkar världsvana och självsäkra och Emanuel trevar sig igenom första lära-känna-fasen med att hävda att han lyssnar på jazz och älskar Herman Hesses bok Stäppvargen - en bok han för övrigt inte ens läst. Dessutom blir Emanuel (ofrivilligt) förespråkare för skolans hbtq-grupp genom att ta aktiv ställning för könsneutrala omklädningsrum och finner sig plötsligt leda en manifestation i vilken hans egna kläder åker av. Om det är pinsamt? You bet! Om man skrattar? Jodå. För min del blir det dock mest plågsamma nervösa skämsfnitter och tyvärr når jag inte upp till gapskrattsnivå i den här boken, vilket den första förmådde mig till. Men det är fortfarande roligt och träffande och några rimligt lyckade ögonblick får Emanuel trots allt vara med om till slut.

Rimligt lyckade ögonblick av Åsa Asptjärn är den tredje fristående boken om Emanuel Kent. Det går absolut att läsa den fristående men jag tycker nog att man bör ha läst de föregående böckerna för bästa behållning. Jag har exempelvis endast läst första boken, Konsten att ha sjukt låga förväntningar, och för min del skaver det lite när det nu i denna tredje bok antyds att något hände mellan Emanuel och Ammis i bok två, något som jag inte får veta mer om annat än rätt så vagt och liksom i förbigående.

Stort tack till BonnierCarlsen för rec.exet!

Om jag var din tjej

Länk till adlibris och bokus

Amanda Hardy föddes som Andrew Hardy men ända sen hon var liten har Amanda vetat att hon inte är någon Andrew. Hon gav tidigt upp att försöka anpassa sig till den manliga normen. Som barn upplevde hon besvikelsen i sin fars ögon när hon inte ville göra grabbiga saker med honom, hon har upplevt föraktet i sina klasskamraters ögon när det kom fram att hon gillar killar och hon har fått stå ut med mycket värre saker än förakt. Amanda vet vad det innebär att bli både psykiskt som fysiskt misshandlad och hon har hatat sig själv.

Men Amanda får en ny chans. Efter genomgången könskorrigering flyttar hon till sin pappa i amerikanska södern för att gå sista året i skolan på ett ställe där ingen vet något om henne. Här träffar hon människor som vill vara hennes vänner och hon får uppleva och leva ut förälskelse för första gången någonsin.

Amandas nya liv är som en askungesaga, men hon brottas med dilemmat huruvida hon ska våga berätta något om sin bakgrund. Transsexualism är ett laddat ämne, inte bara i den konservativa södern, och Amandas tidigare erfarenheter har givetvis gjort henne extra försiktig. Vad kommer hennes nya vänner att tänka om henne om hon berättar? Amanda njuter av att alla ser henne som den tjej hon är, hon njuter av att känna sig "vanlig" och samtidigt vill hon vara ärlig mot de som hon tycker om. Kan hon inte vara ärlig mot sina vänner, hur ska hon då kunna vara ärlig mot sig själv och mot alla transpersoner som hon lärt känna och som länge var hennes enda stöd? Framför allt vill Amanda vara ärlig mot Grant. Aldrig tidigare har hon känt sig så nära någon annan människa tidigare och det tycks ömsesidigt. Grant säger att Amanda är den första person han vågat berätta saker för. Men hur kommer han att reagera om Amanda berättar sin hemlighet?

Om jag var din tjej är så väldigt stereotypisk, amerikansk och high school-filmaktig så att det blir löjligt. Men! Trots detta så har boken ändå något och framför allt tror jag att det är en viktig bok i det konservativa USA. Meredith Russo, själv transperson, vet vad hon pratar om och hennes efterord väger upp många av klyschorna i romanen. Till exempel betonar Russo att verkligheten och hela processen med könskorrigering inte alls är så enkel som hon har beskrivit den. Vad jag också gillar är att Russo låter föräldrarna komma till tals och uttrycka hur de upplevt Amandas transformation. För även om föräldrar kan vara stöttande så är det självklart en stor omställning även för dem. Och personerna runt om Amanda må vara klyschiga, Amandas egna tankar och grubblerier kring sin identitet känns genuina och det gör att Om jag var din tjej trots allt blir mer än läsvärd.

Vem är du Johanna?

Finns som pocket hos adlibris och bokus

Johannas barndom utspelar sig på Island med pappa och farmor bland vidderna, bergen och hästarna. Hon får tidigt lära sig rida och hon blir lovad att fölet Sunnanvind ska bli hennes egen häst. Men när Johanna är fem år har hennes svenska mamma fått nog av livet på Island och tar med sig sin dotter till Sverige för att leva där istället. Johanna får inte ens tillfälle att säga hej då.

I Sverige blir avståndet till Island större och större och kontakten med pappa och med farmor och farfar blir allt sämre. Johannas kärlek till hästar finns dock kvar och hon tillbringar mer eller mindre all ledig tid i stallet där hon är skötare till Kasper. Men det är trots detta en rätt vilsen tid för Johanna, hon försöker lägga Island bakom sig. Dels är det ingen som vill höra om hennes tid där och dels känner sig Johanna sviken av sin pappa som aldrig hör av sig. Istället lägger Johanna all sin kärlek på kasper och när han blir sjuk och måste avlivas går Johanna sönder.

Johanna klarar inte av skolan längre, hon skolkar och hamnar i helt fel sällskap. Räddningen blir att åka till Island. Johannas farmor har drabbats av en stroke och vill så gärna träffa sitt barnbarn innan det är för sent. Det var tio år sedan hon var på Island sist och allt är så himla annorlunda från det hon är van vid. Och samtidigt är allting så himla bekant och familjärt. Men det är svårt att lära känna sin isländska familj på nytt. Hennes pappa är tystlåten och den enda personen som Johanna känner ett band till är farmor som ligger nedsövd på sjukhus.

Vem är du Johanna? är lite för lik Viveka Sjögrens I den tysta minuten mellan, som jag nyligen läste. Här återfinns samma tema med frånvarande pappa och identitetsfrågan - var hör Johanna hemma? Det är intressant att böckerna kommit ut med ungefär ett halvårs mellanrum, så frågan är vem som har inspirerats av vem? Den stora skillnaden är så klart att Vem är du Johanna? också är en hästbok som hästälskare kommer att sluka. Det känns på sätt och vis orättvist att jämföra dessa båda böcker, men måste jag välja en ungdomsbok som utspelar sig på Island så blir det Sjögrens.