Det är sommaren efter sjuan och Vilda har bestämt sig för att hon ska bli same. Alltså, det är klart man inte bara blir same. Hennes mamma är det, hennes mormor och morfar, áhkko och áddjá var och är det. Tills nu har Vilda inte varit intresserad av sitt samiska arv. Men nu brinner det i henne av iver att få bära kolt, lära sig samiska. Det här är jätteviktigt för Vilda, för ingen tror ju annars på att hon faktiskt är same. Mamma pratar i och för sig inte samiska, men áddjá gör och han ska bli den som lär henne samiska. Men Vilda har bara precis hunnit inviga sin morfar i sina planer förrän han oväntat går bort. Sorgen är enorm. Och vem ska nu hjälpa henne med samiskan?
På morfars begravning dyker Samuel, en bekant till familjen, upp. Han är några år äldre, går på gymnasiet, och han pratar samiska. Efter att under sommaren stött på Samuel ytterligare tillfällen tar Vilda mod till sig och kontaktar honom. Kanske kan Samuel bli hennes ingång till det samiska språket?
Moa Backe Åstots Fjärilshjärta är en fin bok om att växa upp, att själv få bestämma och definiera vem man är och om att sörja en älskad släkting. Det är en rätt lågmäld berättelse men Vildas känslor och vilja brinner som eld och gör Fjärilshjärta till en mycket läsvärd bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar