Visar inlägg med etikett superhjältar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett superhjältar. Visa alla inlägg

onsdag 9 augusti 2017

Handbok för superhjältar

Länk till adlibris och bokus
Lisas mamma ska arbeta utomlands ett tag och därför har Lisa fått flytta hem till mormor och dessutom fått byta skola. Problemet är att Lisa inte riktigt får några kompisar i den nya skolan och dessutom blir hon retad för att ha stora och utstående öron. Framför allt är det ett gäng killar som är speciellt elaka och trakasserar henne. Lisa får ofta fly efter skoldagens slut för att komma undan. En dag när mobbarna är efter henne springer hon in till biblioteket. Där jobbar Caroline, mormors syster, och där kan Lisa känna sig trygg och stanna så länge hon vill. Den här dagen får Lisa syn på en ovanlig bok i en bokhylla. Det riktigt lyser om den och när Lisa plockar ut boken ser hon att det är en bok som beskriver 101 olika superkrafter och hur man kan öva upp dem. Det är en handbok för superhjältar!

Konstigt nog finns boken inte registrerad i bibliotekets katalog, men Lisa får ändå låna hem boken och börjar läsa. Handboken rekommenderar att man inte tränar på fler än tre superkrafter samtidigt och Lisa väljer att koncentrera sig på att lära sig flyga, prata med djur och slagsmålsteknik. Men att träna upp sina superhjälteförmågor är lättare sagt än gjort. Det går minst sagt trögt, men skam den som ger sig.

Mobbing är ett ämne som Elias och Agnes Våhlund engagerar sig för. Handbok för superhjältar kom till när Elias dotter utsattes för mobbing i skolan och paret började fundera på hur man kan närma sig ämnet. Längst bak i boken finns också kontaktuppgifter till Bris och tips på vad man kan göra om är utsatt för eller känner någon som är utsatt för mobbing.

Det serieliknande formatet är lättillgängligt och blir tillsammans med de snygga mangainspirerade illustrationerna riktigt lockande. Sidorna med Lisas anteckningar och utdrag från hennes dagbok i slutet av boken är också detaljer som jag gillar och som förstärker porträttet av Lisa. Boken är lämplig från cirka åtta-nio år, textmängden är inte speciellt omfattande, men här finns lite knepigare ord som yngre läsare kan haka upp sig på. Det lilla aber jag har gentemot Handbok för superhjältar är de amerikansk-/brittisk-influerade miljöerna, vilka i och för sig står helt i paritet med superhjältevärlden som vi känner den och det skulle också kunna vara en vinkning till illustrationernas mangaförlagor. Och helt ärligt så hade det kanske inte blivit lika coolt med svenska miljöer, men kanske hade det bjudit på lite mer igenkänning hos läsarna? Dock kvarstår det faktum att Handbok för superhjältar kan vara en av årets coolaste barnböcker! Jag ser mycket fram emot del två, Röda masken, som kommer ut i höst.

Stort tack till Elias och Agnes Våhlund för recensionsexemplaret!

söndag 18 september 2016

Batman

Länk till adlibris och bokus
Batman - Hur det började är en av Hegas tre satsningar på superhjälteböcker för de där lite motvilliga läsarna. De två andra böckerna handlar om Superman (varför inte fortsätta kalla honom Stålmannen?).

Batman - Hur det började ger precis som titeln antyder bakgrundsberättelsen till hur Bruce Wayne blev Batman. Historien bakom superhjälten berättar om hur Bruce växer upp i ett förmöget hem och hur pojken Bruce blir vittne till hur föräldrarna skjuts ihjäl av en tjuv. Från den stunden lovar Bruce sig själv att han ska bekämpa brott och börjar träna både kropp och hjärna, skaffar häftig outfit och ännu tuffare bil. På de drygt 40 sidorna hinner Batmans medarbetare, Robin och Batgirl, samt flera av hans fiender också presenteras.

Det här är en lättläst bok med snygga bilder men tyvärr inte mycket mer än så. Innehållet är rätt så torftigt. Jag tänker mig att de som kan lockas läsa denna bok förmodligen redan känner till Batman och då tillför den här berättelsen knappast något nytt och tyvärr tycker jag inte heller man lyckas presentera berättelsen på något spännande sätt. Batman - Hur det började kan funka som lästräning möjligen  även om lix-nivån är hyfsat hög (lix 23) och jag kan tänka mig att bokens omslag kan locka många, men innehållet är inte så fängslande ens om man gillar Batman.

onsdag 18 maj 2016

Superkrafter

Adlibris eller bokus har boken
Vem har inte nån gång önskat sig superkrafter? Tänk att kunna flyga, vara supersnabb eller superstark och vara en superhjälte som alla ser upp till. Tänk också om man plötsligt en morgon vaknar upp och helt oförklarligt har fått superkrafter under natten!

Sjuttonåriga Klara och Oscar träffas på en misslyckad fest i Stockholmsförorten Spånga. Klara blir värsta ovän med bästisen Snygg-Sara och Oscar blir tokfull och spyr ner ett helt badrum. Inget vidare alltså och tillsammans lämnar de festen och slår följe hem. Under tiden de promenerar tornar molnen upp sig och det börjar regna. Det vill sig inte bättre än att Oscar och Klara träffas av blixten (just som deras läppar dessutom ska till att mötas) men tack och lov klarar de sig oskadda. Det är först nästa dag som de båda inser att blixtnedslaget faktiskt påverkat dem - och det på ett vis som de aldrig ens kunnat drömma om. De vaknar nämligen upp med superkrafter!

Oscar kan kontrollera eld (eller, ja, kontrollera kan han ju verkligen inte till en början, vilket får en del lustiga konsekvenser, men ändå...) och Klaras superkrafter består i att hon kan orsaka andra levande varelser smärta. De inser så klart att de måste lära sig att hantera sina krafter och båda är överens om att de vill att något gott ska komma ut av deras nya förmågor. Trakten har på sistone störts av ett gäng nynazister som slåss och förstör och Klara och Oscar ser det som sin uppgift att stoppa gänget. Men det visar sig lättare sagt än gjort, dels för att de ännu inte kan hantera sina krafter och dels för att deras intervention i nazistgänget blir mer omfattande och komplicerad än vad de kunnat ana.

Superkrafter - på gott och ont är Karl Modigs debutroman, vilket tyvärr märks allt för tydligt. Textmässigt spretar det både hit och dit, karaktärer och gestaltning kunde gärna ha fått mer omsorg, här finns luckor eller trådar som inte knyts ihop tillfredsställande och scener som inte tillför någonting till berättelsen. Som när Oscar står i duschen efter skolidrotten och någon höjer värmen. (Jaha? Så han ska inte känna att det blir varmt?) Eller att Klaras relation till den före detta så kallade bästisen bara lämnas vind för våg. Eller att Oscars mamma är borta mycket (vad har det med saken att göra?). Eller att Klaras skitstövel till mamma mot slutet verkar ha ändrat inställning - allt som behövdes var tydligen bara lite smärtbehandling och hotelser. Och en hel del annat som jag inte tänker ta upp, men jag tror jag gjort det klart för var och en som läser mitt inlägg att här finns mycket som jag inte köper.

Det blir lite som att Modig bestämt sig för att han ska skriva en spännande och lite smårolig bok och sen gjort upp en lista på saker han vill ha med. Superkrafter. Check. Slagsmål. Check. Kärlek (tänkte först skriva kärlekspirr, men då det saknas övertygande känsloförmedling så blir det rätt och slätt kärlek) Check. Het sexscen i hallen. Check. Nazister. Check. Militärer. Check. K-pistar (?!). Check.

Ja, tyvärr. För min del blir detta ett djupt bottennapp och en supersågning. Jag hade faktiskt ändå vissa förväntningar på Superkrafter. Det är synd att Modig inte arbetat mer med texten eller att han inte fick en bättre redigerare och jag förstår faktiskt inte att Gilla förlag som ju brukar ha en suverän utgivning släppt igenom denna bok. Jag spekulerar kring om det är nån slags "kompisdeal" eller om det kan vara så att Gilla vill lyfta och uppmuntra en oerfaren författare? Slutet på Superkrafter öppnar upp för en fortsättning och det är bara att hoppas att tvåan, om den ges ut, blir bättre.

måndag 25 april 2016

Brune

Finns t.ex. hos adlibris eller bokus 
Rune har inte bott så värst länge på landet. Han och hans föräldrar flyttade från stan för att det var mer praktiskt så och för att komma närmre morfar. Men de har inte bott länge på den nya orten förrän Runes morfar hamnar på sjukhus och dör.

Tillsammans med kompisen Atle har Rune byggt en koja, men en dag när han och Atle kommer dit så håller tre större killar på att sparka sönder kojan. När Rune säger till killarna att sluta ha sönder deras koja får han till svar att det ju inte står något namn på den. Rune går fram till killarnas cyklar och kontrar med att han tänker ta en av cyklarna för det ju inte står något namn på dem. Men då får Rune springa för glatta livet.

På kvällen ser Rune en film om en superhjälte och när Rune gått och lagt sig börjar en idé ta form. Tänk om han också kunde vara en superhjälte som kunde stoppa alla elaka idioter! Rune tar på sig sin randiga bruna tröja, sina bruna byxor och av filten i tv-soffan klipper han till en brun mantel och en banditmask. Så tar Brune färgburken med brun färg som han fått av sin faster för att måla kojan med och smyger ut i natten för att istället måla de stora killarnas cyklar bajsbruna. Rune blir Brune, superhjälten som målar allt brunt!

Brune är en otroligt fnissig och charmig berättelse som både tar upp ämnen som vänskap och mod som sorgearbete. I Brunes skepnad kan nämligen Rune också föra samtal med sin morfar som han knappt hann träffa efter att de flyttade.

Norske Håkon Övreås tilldelades Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2014 för sin barnboksdebut Brune. Nyligen kom boken om Brunes superhjältekompanjon Svartle också ut på svenska, en bok jag ser hemskt mycket fram emot att läsa.

tisdag 30 september 2014

Illuminerade äventyr

Finns t.ex. på adlibris eller bokus
Kate DiCamillo tillhör en av mina favoriter bland barnboksförfattare och nu är hon återigen aktuell med en ny bok! Djur är alltid en viktig ingrediens i DiCamillos berättelser och självklart är därför en av huvudkaraktärerna i Flora & Ulusses illuminerade äventyr inget mindre än en superekorre!

Flora älskar att läsa serier, något som hennes mor, romanförfattaren, fnyser åt som mindre betydelsefull litteratur. Floras absoluta favorit är Den fantastiske Incandestos illuminerade äventyr, vars äventyr alltid slutar med en bonusserie, "Hemska saker kan hända dig!", i vilken man får lära sig allt från hur man ger HLR till hur man ska agera om man oavsiktligt råkar äta en plastfrukt. Men det är egentligen bara en parentes, för den här bokens riktiga äventyr börjar med att Floras granne en dag skaffar en ny dammsugare. En Ulysses 2000X, en terränggående superdupermegadeluxe-modell. Och nog är det en dammsugare värd sitt namn, för dammsugaren är så stark så den sliter sig när grannen ska testa den. Ut i trädgården far den och sätter kurs rakt mot en intet ont anande ekorre som just sitter och funderar på om han ändå inte är lite hungrig.
Från sitt sovrumsfönster ser Flora hur Ulysses 2000 med ett vrål och ett FLUMP slukar den lilla ekorren varpå Flora själv rusar ut i trädgården och skakar ut den nu väldigt tilltufsade ekorren ur dammsugaren. Både Flora och grannen tror först att ekorren är död, men med lite Hjärt- och lungräddning så kvicknar stackaren till. Minst sagt. Det verkar snarare ha skett något slags mirakel! För ekorren visar sig ha fått superkrafter! Han är jättestark, kan flyga och skriva poesi!!

Flora döper ekorren till Ulysses och vill absolut behålla honom, men hennes mamma, tycker istället att man ska ta en säck och en spade och... Ja, göra sig kvitt problemet skabbig ekorre. Men Flora får stöd av både sin pappa, grannen samt grannens tillfälligt blinde brorsonson William Spiver och beslutar sig för att göra allt i sin makt för att hennes mamma inte ska få tag på Ulysses.

Flora & Ulysses illuminerade äventyr är en både mysig, rolig och tänkvärd historia om hjältemod och upptagna föräldrar. Som vanligt är DiCamillo inte rädd för att använda sig av svårare ord och begrepp, vilket gör också den här till en perfekt högläsningsbok. Illustrationerna är utformade som serierutor och sidor med traditionell text varvas emellanåt med hela sidor där berättelsen fortsätter i form av serie (Anar jag en trend eller är det bara ren tillfällighet att också Majsans mysterium var utformad på liknande vis? "Parentesen" i början av detta inlägg är med andra ord i själva verket kanske ändå inte så parentesig)