Sommarplåga

Länk till adlibris och bokus

Alma och Mira är sommarbästisar och har varit det sen hur länge som helst. I en av sjöbodarna vid stranden har de för länge sen ristat in Mira och Alma nu och för alltid som ett bevis på sin eviga vänskap. Men trots att de bor i samma stad, Göteborg, så är det bara på sommarstället i skärgården på västkusten som de ses.

Den här sommaren tänker Alma äntligen att hon ska berätta för Mira om vad hon egentligen tycker om henne. För i hemlighet så är Alma hemligt förälskad i Mira och har så varit länge. Det är därför med stor förväntan och längtan som Alma packar väskan och hoppar in i bilen med pappa för att sticka till sommarstället dagen efter sista skolavslutningen i grundskolan.

Men när Mira och hennes familj väl anländer blir det inte som Alma tänkt. Med är nämligen Hampus, en vän till familjen och som Mira beskriver som nästan ett syskon, men trots det skaver det. Alma kan inte slappna av i deras närvaro, hon känner sig avundsjuk på Hampus och vänskapen med Mira som alltid varit så naturlig och innerlig, de har alltid bara kunnat återuppta vänskapen precis där de lämnade den förra sommaren, känns plötsligt stel och konstlad.

Alma börjar mer och mer längta hem till stan istället. I stan finns Hedvig som Alma vet är intresserad. Och visst är Alma nyfiken på Hedvig, hon är ju bara inte Mira, men trots det går det inte att sluta tänka på Hedvig. 

Sommarplåga är är en riktigt bra titel på Hanna Jedviks känslointensiva sommarroman om kärlek, vänskap och om att lära känna sig själv. Som huvudkaraktär är det verkligen inte självklart att man som läsare kommer att gilla Alma. Jag retar stundtals ihjäl mig på hennes på flera plan oansvariga sätt och handlande, hennes surande och hennes så tonårstypiska egocentriska världsbild. Hon far fram i full fart, fuckar upp vänskaper och eventuella blivande relationer och tycker sen synd om sig själv. Och trots att jag stör mig på Alma så förstår jag henne och sympatiserar med henne. Det är banne mig inte lätt att vara tonåring med alla känslostormar inom sig och att dessutom vara förälskad då - i sin bästa vän till råga på allt, och inte kunna möta vare sig sina egna förväntningar eller hantera sina besvikelser. Det är tufft.

Finns det björkar i Sarajevo?

Länk till adlibris och bokus

Sjuttonåriga Kevins föräldrar har rest till Bosnien ett par dagar och under tiden är tanken att Kevin ska se efter sin ett år äldre bror Charlie som har en funktionsnedsättning. Men så får Kevin möjlighet att gå gratis på Liseberg med Hannes, vilket ju låter sjukt mycket roligare än att ha chipskväll hemma med Charlie. Och ett par timmar klarar sig Charlie. Åtminstone så länge han har chips och underhållning på tv.

På Liseberg träffar de Linn, Hannes flickvän och Amanda, Linns kompis, som hintat om att hon tycker Kevin är snygg. Amanda och Kevin får en stund på tu man hand att lära känna varandra, något som Kevin mest till en början upplever vara en odyssé i pinsam och obekväm tystnad blandat med puckade kommentarer. Men det tycks ändå som att ett litet frö blir satt att gro. Kvällen blir faktiskt riktigt bra. Åtminstone fram till att Kevin kommer hem igen och upptäcker att Charlie är försvunnen.

Via sms får han tag på Charlie som fåordigt berättar att han följt med en kompis eftersom Kevin inte tog hand om honom. Men Charlie har inga kompisar. Vem har han följt med? Var är han? Vad ska Kevin säga till sina föräldrar? Inget alls bestämmer han sig för. Han måste hitta Charlie. Och tillsammans med Hannes och Linn och Amanda finkammar Kevin Göteborg i jakten på Charlie.

Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström är en bok om relationer. Relationer till vänner, till syskon och till sina föräldrar. Kevin är en rätt inåtvänd kille och har inte förrän gymnasiet upplevt någon egentlig kompisrelation, så den vänskapen han har med Hannes är så klart guld värd för honom. Att Hannes dessutom ställer upp på att hjälpa till med att leta efter Charlie blir som en ny upplevelse av vad vänskap kan vara. Aldrig tidigare har Kevin upplevt sig vara del i ett sammanhang, men nu är det plötsligt han, Hannes, Linn och Amanda.

Att ha ett syskon med funktionsvariation är nog inte helt lätt och Kevin har sedan tidig skolålder skämts över sin bror, han älskar honom så klart, men han har under många år också varit medveten om andras blickar. Detta tillsammans med sina föräldrars ursprung som flyktingar från f.d. Jugoslavien har gjort att Kevin känt sig annorlunda och säkert bidragit till hans blyghet inför folk. Men under dessa intensiva dygn som berättelsen utspelar sig får Kevin omvärderat både sin relation till sin bror, till sina föräldrar och till deras historia.

Jag gillade verkligen Finns det björkar i Sarajevo? och tycker den håller minst samma klass som Lindströms Jack som jag tycker är hennes bästa bok. Humor och vardagliga situationer blandas med allvar. Jag gillar hur problematiken kring att ha ett annorlunda syskon liksom problematiken kring att ha föräldrar som flytt ett krig lyfts. Men det jag gillar mest är karaktärerna Kevin och Hannes och skildringen av dessa två helt vanliga och "snälla" killars vänskap.

Väntar tills natten kommer

Länk till adlibris och bokus

Lukas och Sam har hyrt en liten fiskestuga vid Vänern över sommaren. Eller hyrt och hyrt, ägaren tänker sälja och hyr ut gratis mot att den som hyr målar fasaden och fixar lite grejer. Gratis sommarboende med andra ord. Killarna ser fram emot en skön sommar där de äntligen kan få tid för varandra efter sitt rätt så långa distansförhållande. Men Sam har fått ett sommarjobb på ett närbeläget museum och Lukas stressas av inlämningsuppgiften till fotokursen han anmält sig till. Den där tiden för varandra blir det inte jättemycket av.

Istället lär Lukas känna två kvinnor som driver ett lokalt café och som visar sig vara stugans ägare. Men när han frågar om saker han hittar i stugan, namn på personer han läser om i en gammal dagbok får han inga svar. Det är något som ägaren gärna inte pratar om. Under Lukas ensamma tid i stugan händer det en rad märkliga saker som han är osäker på är inbillning eller verklighet. Ett ljussken utifrån sjön bländar honom om kvällarna, en gammal telefon med snurrskiva som Lukas på skoj kopplar in ringer utan att någon finns i andra änden. Och skivspelaren sätter igång av sig själv. Alltid samma låt som spelas.

Väntar tills natten kommer av Christoffer Holst är en stämningsfull sommarrysare som visserligen aldrig blir så där superläskig, utan mer lagom mysryslig. Men det räcker gott och väl för den som vill ha lite feelgood-rysare.

Festen

Länk till adlibris och bokus

Petter Lidbeck är aktuell med en ny deckarserie för mellanåldern! Festen är första delen i Signe Holm-deckarserien och del två, Casino släpptes samtidigt.

I Festen har Elsas föräldrar bjudit in till fest i villaträdgården. Vänner och grannar umgås, dricker drinkar och dansar. Elsa och hennes kusin Signe som är på besök betraktar festen från garagetaket. Signe filmar med sin mobilkamera i smyg. Elsa tycker inte det känns helt okej att filma, men dagen efter kommer den där mobilfilmen väl till användning. En av gästerna från festen påträffas nämligen död i en vägren efter att han har promenerat hem mitt i natten. Det ser ut som en smitningsolycka, men efter att Signe kollat igenom sina filmer från kvällen innan går det upp för henne att det rör sig om något helt annat.

Festen tar upp ämnen som man vanligtvis läser om i vuxendeckare, det är förtäckta olyckor, otrohet och svek men jag tycker att det funkar bra i den här barndeckaren. Det är så klart spännande att läsa om sådana saker även för en som går på mellanstadiet, men Lidbeck får också med ämnen som skilda föräldrar och sjuka föräldrar och att vara annorlunda (Signe har uppenbarligen någon form av diagnos inom autismspektrat) som möjligen ligger målgruppen närmre till hands att relatera till. Och som de flesta av Lidbecks böcker är även Festen en rätt lättläst och kort bok med driv som gör det svårt att sluta läsa.

Jordgubbsbarnen

Länk till adlibris och bokus

Jordgubbsbarn. Så kallas de barn som blir lämnade hos släktingar medan föräldrarna åker för att tjäna ihop pengar i något annat land. Gabriel och Maria är syskon och bor med mamma och pappa och hästen Bobbi i en by i Rumänien. De har det knapert, men de klarar sig. De känner och känner till andra barn som blivit jordgubbsbarn och Maria tycker synd om de barnen, men nu är det sommarlov och syskonen har fullt upp med att lära sig att simma och ta hand om en hund som bestämt sig att flytta in hos dem.

Men den här sommaren slår torkan till. Gräset är sönderbränt och Bobbi får ingen mat. Sen händer olyckan med Gabriel och sjukhusräkningen är skyhög. Marias och Gabriels föräldrar ser ingen annan lösning än att sälja sin älskade häst för att kunna köpa bussbiljetter till ett land långt borta där man kan tjäna pengar. Gabriels och Marias föräldrar ska åka till Sverige för att plocka jordgubbar stora som äpplen och tjäna massvis med pengar. Under tiden ska farmor ta hand om Gabriel och Maria.

Paketen med kläder och leksaker som kommer med posten skvallrar om att det går bra för syskonens föräldrar, men Sorin som går i deras skola och som bor i byns finaste hus säger att det inte finns några jordgubbar i Sverige, att Marias och Gabriels föräldrar åkt till Sverige för att tigga och att de är smutsiga tiggarbarn. Maria tror inte på honom. Åtminstone inte förrän insikten om att Sverige är ett kallt land uppe i Norden där inga jordgubbar kan växa om vintern som nu kommit går upp för henne.

Jordgubbsbarnen av Sara Olausson är en fin skildring av de kvarlämnade barnen och av att vara fattig. Den där fattigdomen är ju inget som barnen i första hand tänker på, de lever sitt bekymmersfria liv och ser enbart fattigdomen genom sina föräldrars oro. Det är först i och med att föräldrarna tvingas resa bort som fattigdomen drabbar även dem. Det här är en rätt så lättläst bok för lågstadiet men som jag tänker är alldeles utmärkt som högläsningsbok och som underlag för att diskutera hur andra barn i andra delar av världen kan ha det och vad det kan innebära att inte ha råd med så enkla saker som sylt till frukostmackan.

Eliza och hennes monster

Länk till adlibris och bokus

Eliza och hennes monster av Francesca Zappia är ett av mina dåliga samveten som legat och samlat damm på nattduksbordet i drygt två år nu. För ungefär lika länge sen gav jag boken en chans men kom inte ens igenom första kapitlet. Den här gången gick det bättre, även om jag fortfarande tyckte att berättelsen inledningsvis var rätt seg. Tack och lov så tar det sig (om man bara är tålmodig nog att läsa vidare) och efter ett tag så är man faktiskt fast i storyn.

Eliza är arton år och glider igenom sista åren i skolan som en grå och tyst mus. Hon håller sig för sig själv, umgås inte med någon utan sitter ständigt med ett skissblock och tecknar. Av den beskrivningen skulle man ju kunna tro att Eliza är rätt så ensam av sig, men då tror man fel. Det är på nätet hon har sina vänner och det är också på nätet som hon under sitt alias LadyConstellation är ett namn på mångas läppar. Eliza är nämligen skaparen av en enormt populär serie, Monstrous Sea, som har miljoner följare och fans som ivrigt väntar på att hon varje vecka ska lägga upp nya avsnitt. Bara ett fåtal personer känner till Elizas dubbelliv, bland annat hennes familj och hennes två bästa vänner på nätet som dessutom hjälper till med att administrera fan-forumet.

Eliza känenr inget intresse för att interagera med någon annan person IRL förrän hon en dag får nys om att nye killen i skolan, Wallace, är ett stort Monstrous Sea-fan, faktum är att hon aldrig tidigare träffat ett fan tidigare. Det visar sig dessutom att Wallace transkriberar hennes serier till text och att han är riktigt skicklig. För första gången på evigheter känner Eliza samhörighet med en person i den fysiska världen och den vänskap som inleds dem emellan är något de båda får stort utbyte av. Men Eliza brottas med dilemmat huruvida hon ska avslöja för Wallace vem hon egentligen är. Det är svårt, och ju längre tid som går , desto svårare blir det så klart. Till slut är dock katastrofen ett faktum och inte bara Elizas värld rämnar. Hela hennes skapelse med Monstrous Sea riskerar att falla.

Eliza och hennes monster blandar prosa med chattutdrag, sms och smakprov ur själva serien Monstrous Sea. Huruvida sistnämnda tillför något till boken låter jag vara osagt då jag inte kände lika stort intresse för dessa utdrag och i slutet till och med hoppade över dessa. Men originellt är det åtminstone. Det jag fastnar för och som får mig att läsa vidare är istället relationen mellan Eliza och Wallace. Konflikten ligger nämligen i att Wallace avslöjar sin innersta hemlighet för Eliza medan Eliza inte riktigt vet hur hon själv ska göra med sin hemlighet. Trots allt hon känner för Wallace och trots allt hon har att förlora.

Tack till Modernista för rec.exet.

Dödvatten

Länk till adlibris och bokus

Dödvatten är ett fenomen som kan uppstå när stora vågor bildar undervattensströmmar och hindrar båtar eller fartyg från att ta sig fram. Båten fastnar, så att säga, och blir stillastående och går inte längre att manövrera. Hamnar man i dödvatten förlorar man också kontrollen över sin båt. Detta fenomen har fått ge namn åt Lena Ollmarks bok som är en kuslig historia om sorgearbete, skuld och saknad.

Vera och Max träffas på ett behandlingshem. Vera har ett förflutet av självskadebeteende men främsta anledningen till att hon befinner sig på hemmet är för att hon bevittnade sin egen mammas död. Max lider också av ett trauma och en svår förlust efter att hennes tvillingsyster Julia försvann förra sommaren. Vera och Max kommer från totalt olika förhållanden och är i mångt och mycket varandras motsatser. Trots detta finner de varandra och blir varandras stöttning i sorgearbetet och med att komma vidare i sina liv.

Max erbjuder Vera att komma och bo med henne och hennes familj i deras stora hus i skärgården under sommaren, något som glädjer Vera mycket. Hon känner sig välkommen i Max familj och sommaren ser ut att bli fantastisk, en början på en nystart för Vera. Men bakom idyllen döljer sig minnet av Max förlorade syster. Eller är det bara minnet av henne? Föremål flyttar eller byter plats, Julias ägodelar dyker plötsligt upp i Veras rum. Vera börjar alltmer tro att Julia finns kvar i huset och att hon försöker kommunicera med henne. Men Julias familj börjar istället tro att Vera blivit besatt av den döda systern. Den idylliska sommaren övergår snart i obehag och förvirring.

Jag sträckläste Dödvatten! Porträtten av både Vera och Max känns väldigt trovärdiga och man våndas med Vera. Händer det hon är med om på riktigt eller inbillar hon sig bara? Dödvatten är en väldigt spännande bok, om än med ett lite väl hastigt och framför allt dramatiskt slut.

Överlevarna

Länk till adlibris och bokus

I år är det 75 år sedan Andra världskrigets slut och i takt med att åren går blir även överlevarna från kriget, och framför allt då överlevarna från Förintelsen, färre och färre. Samtidigt är deras vittnesmål om sina upplevelser viktigare än någonsin. Bernt Hermele reste under två år tillsammans med fotografen Cato Lein runt hela Sverige för att samla ihop vittnesmål och berättelser från förintelsens överlevare i Sverige. Detta resulterade i boken Överlevarna. Röster från förintelsen som kom ut i början av året.

Här är många röster som kommer till tals, av några får vi längre skildringar, av några får vi blott ta del av minnesfragment eller valda bitar. Oavsett vilket så är varje berättelse unik, varje berättelse vittnar om svåra förluster, svåra trauman och ofattbara upplevelser och öden som ingen borde behöva uppleva. Allra minst barn, som ju alla som kommer till tals i Överlevarna faktiskt var under den här tiden.

Berättelserna sträcker sig från tiden strax före krigsutbrottet till tiden efter kriget. Det är ofta oerhört tung läsning, det har tagit mig tid att komma igenom den här boken, men här finns ljusglimtar och hopp bland några av berättelserna och framför allt en stark livslust hos många av överlevarna. Vittnesmålen förstärks av Cato Leins svartvita porträtt samt av några av intervjupersonernas egna privata bilder. Överlevarna är en kraftfull och mycket viktig samling ögonvittnesskildringar.

Skuggan som försvann

I pocket hos adlibris eller bokus

Olofs föräldrar ska skiljas och Olof flyttar med sin mamma från Stockholm ner till Malmö. Med följer också Anton, Olofs tvillingbror. Eller egentligen är det inte helt säkert att Anton verkligen väljer att flytta med. Man vet inte helt säkert med honom då han kommer och går lite som han vill.

På vägen till sin nya skola i Malmö måste Olof gå genom en gångtunnel. Den är lång, mörk och obehaglig och påminner Olof om zombiedataspelet som han brukar spela. Första gången han går genom tunneln hör han en röst som ropar efter honom. Gissa om Olof skyndar sig ut ur tunneln. På andra sidan stöter han på en tjej i sin ålder. Amina heter hon och det visar sig att hon och Olof ska gå i samma klass. Amina berättar att tunneln är den läskigaste platsen i Sverige och att nästan ingen går ner i den längre.

Amina visar sig bli en riktigt bra kompis, men i deras klass går också riktiga rötägg. Mirza är skolans skräck och han är inte sen med att ge sig på Olof. Han har satt i system att utpressa en rad elever på skolan och hotar med stryk om de inte betalar honom. Trots Aminas varningar om att låta bli vågar Olof inget annat än att ge Mirza pengar och därmed är han också fast i Mirzas nät och tvingas fortsätta betala Mirza varje vecka. Det här vågar Olof så klart inte berätta för någon och ytterligare en hemlighet läggs på honom. Men den största hemligheten av alla är den om Anton. Kommer Olof någonsin att våga berätta för Amina om honom?

Skuggan som försvann av Torsten Bengtsson är lättläst men rik på innehåll. Boken handlar om hemligheter och djupaste sorg och hur man tar sig igenom den. För en van läsare är det inte svårt att tidigt förstå vad som hänt Anton, men för en ovan läsare är spänningen nog desto större.

Jordens största kalashatare

Länk till adlibris och bokus

Freja har tre kompisar som hon tycker om att vara med. Hon har Elsa som bor granne med henne, Anton som hon går på fritids med och så har hon pappa. Det räcker gott och väl så för Freja, för hon måste ju ha tid att vara med sig själv också. Det finns faktiskt lekar som inte går att leka tillsammans och det finns faktiskt sådana som hon som behöver dra sig undan allt stoj och stim bara för att vara, för att tänka eller för att läsa en bok. När Freja vill vara för sig själv känner hon sig aldrig ensam. Men det tycks alla andra tro. Speciellt rastvakterna på skolan som tvingar henne att vara med på rastaktiviteter som hon alls inte har lust med. Och enda jobbiga med att kanske inte ha en bästis i klassen är att alla lärare i skolan alltid vill att man ska jobba två och två. Och har man nu ingen bästis i klassen så tvingas man vara den som får jobba i grupp om tre istället. Alltid.

En dag börjar det en ny kille i Frejas klass. Lomi heter han och Freja gillar honom ganska direkt. Åtminstone fram till den dagen då han bjuder in till födelsedagskalas och Freja tvingas gå. Trots att gå på kalas är något av det värsta hon vet.

Jag känner så igen mig i Freja! Och jag tror att många andra vuxna också gör det. Vi är säkert hur många som helst som trivs med att vara själva ibland, men som för den sakens skull inte känner oss ensamma. Problemet är att när det gäller barn som väljer att vara för sig själva så finns det alltid välvilliga vuxna som tror att barnet är utanför och ska hjälpa till trots att det ibland bara gör saken värre. Och det är klart att det finns barn som behöver hjälp på traven med att hitta kompisar och sammanhang att vara med i, men det är inte alltid så. Det visar Ellen Greider med all tydlighet i sin bok Jordens största kalashatare. Det gör mig så glad att det trots allt finns böcker som denna som uppmärksammar att det finns barn som helt enkelt bara föredrar lugn och ro ibland. Det gäller bara att även vuxna läser en sådan här bok för att förstå dessa barn.