Mörka krafter

Länk till adlibris och bokus

Mörka krafter av Torsten Bengtsson börjar med en anlagd brand på en flyktingförläggning mitt i natten. Tack vare en äldre man som är vaken och hinner varna de boende klarar sig alla. Utom mannen själv som blir kvar i lågorna.

John får höra om branden nästa dag och tänker direkt på Sara som går i hans klass och som bor på flyktingförläggningen. Var ska hon bo nu? På skolan går det ett par äldre elever som är stökiga och bråkiga och som brukar klottra hakkors på väggarna. John är uppriktigt rädd för de här killarna men när han upptäcker den mobbing som de utsätter en Isak, en judisk kille för, känner han att han måste göra något.

När klassens ska göra fördjupningsarbeten väljer han och bästa kompisen Rita att göra ett arbete om andra världskriget och förintelsen. Isaks farfar som bor i stan överlevde förintelsen och de bestämmer sig för att intervjua honom om hans upplevelser.

Samtidigt kallar rektorn till möte och killarna som mobbat Isak får på så vis veta vem som skvallrat på dem vilket gör att John och Rita råkar illa ut.

Mörka krafter är både en bok som tar upp främlingsfientlighet och det hat som nynazister sprider och samtidigt är det en berättelse om John och Rita, kompisarna som kanske är mer än bara kompisar. Boken är klassad som en ungdomsbok, men det märks att Bengtsson brukar skriva för en yngre målgrupp och jag tycker snarare att boken passar för årskurs fem eller sex.

Avblattefieringsprocessen

Se mer på adlibris eller bokus

Vad innebär det att vara svensk? Räcker det att vara född i Sverige, ha svenskt medborgarskap och tala flytande svenska för att kunna kalla sig svensk? Femtonårige Alen är född och uppvuxen i Sverige. Han har aldrig bott någon annanstans än i Sverige, talar inget annat språk än svenska (och möjligen språk han lärt sig i skolan) men hans pappa kommer från före detta Jugoslavien, så visst har Alen blatteblod i sig. Men gör det honom mindre svensk?

Partiet, som nyligen har tagit makten i Sverige, anser i alla fall detta och med sina nya lagar och restriktioner för alla "icke-svenskar" börjar de segregera samhället för att kunna integrera blattarna med de "riktiga svenskarna". Att avskilja svenskar från personer med icke-svenska klädkoder i kollektivtrafiken är bara ett första steg av många som komma skall. Helst ska alla invandrare utvisas, men det finns ju sådana som Alen som har svenskt medborgarskap och svenska medborgare kan man inte utvisa hur som helst. Men partiet finner en lösning även på detta: man låter helt enkelt dessa medborgare genomgå en avblattefieringsprocess där de ska få lära sig om svenskt beteende och svenska egenskaper. Och svensk kan man inte kalla sig förrän man börjat tycka om sill, lärt sig hur man köar och att man inte bjuder in sig själv på oanmäld fika. Alen får således en handläggare som ska hjälpa honom genom processen som kommer att göra Alen ett hundra procent svensk. Inget annat kan tolereras.

Avblattefieringsprocessen är en bok som verkligen bjuder in till diskussion. Att Zulmir Becevic vill provocera och väcka tankar är det ingen tvekan om och han drar det verkligen till sin spets. Det som sker i boken går att skratta åt, det är absurt. Och samtidigt inte. För i allt det absurda ligger det ett korn av allvar och det man till en början fnissar åt smyger så småningom över i en dystopisk känsla. Och det är den här långsamma svängningen från det normala till det totalitära som gör romanen så trovärdig och på samma gång så läskig. På min skola finns det en lärare som använde Avblattefieringsprocessen i en sjua som högläsningsbok, vilket genererade jättebra diskussioner och tankar (älskar nämnda lärare för att hon tog sig tid till att högläsa för en högstadieklass! Hon läste även Intet för klassen med lika stor framgång). I skolans värld är detta alltså en alldeles utmärkt bok att använda för gruppläsning och boksamtal och jag tror nästan boken på så vis kommer till sin bästa rätt. Det är en bok man ska och bör prata om.

Now is the time for running

Finns på adlibris och bokus

Omslaget till Now is the time for running lockar med fotboll. Och nog för att fotboll spelar en mycket viktig roll i den här boken, men det handlar inte riktigt så mycket om fotboll som jag först trodde att det skulle göra. Jag har för egen del inget emot detta och hoppas bara att ingen som väljer boken för omslagets skull ska bli besviken. Jag tror i och för sig inte att det är någon risk, för Now is the time for running (på svenska: Spela för livet) är en mycket gripande och engagerande berättelse som jag fortfarande går och tänker på en hel vecka efter att jag läst ut boken.

I en liten by i Zimbabwe är Deo och hans kompisar mitt uppe i en fotbollsmatch när soldaterna kommer körandes i sina jeepar. Regeringssoldaterna har kommit till byn för att gripa dissidenter, det vill säga de som röstat "fel" i presidentvalet. Det hela slutar med att soldaterna dödar alla i byn. Endast Deo och hans äldre förståndshandikappade bror, Innocent, undkommer av en slump.

Bröderna tvingas fly. De får rådet att bege sig till Sydafrika. Där kan de finna trygghet och starta om. Och kanske att de kan hitta sin far som sägs jobba för ett åkeri i Sydafrika. Men varken Deo eller Innocent har något pass och de får ta hjälp av människosmugglare för att ta sig över gränsen in i Sydafrika. Denna resa blir något av det farligaste de varit med om, men flykten över gränsen lyckas och de hamnar till slut i Johannesburg.

Men Johannesburg erbjuder inte den trygghet de hoppats på. Folk i Johannesburg är less på alla utlänningar som snor jobben för sydafrikanerna och under upplopp i kåkstaden tvingas Deo och Innocent på flykt igen. Livet för bröderna blir tuffare och farligare och hopplösheten sköljer snart över Deo. Den enda glädjen som finns kvar är till slut kärleken till fotboll.

Det var efter främlingsfientliga upplopp i Sydafrika 2008 som Michael Williams bestämde sig för att ta reda på mer om de flyktingar som befann sig i hans land. Varför hade de kommit till Sydafrika och vilka var de? Samtidigt som Williams jobbade i ett soppkök i Kapstaden lärde han känna tre unga män från Zimbabwe vars berättelser han använt som inspirationskälla till den här boken. Förutom att berätta en spännande historia så är det tydligt att Williams har ett budskap. Och det är ett viktigt sådant; att berätta om livet som flykting. Deos och Innocents historia utspelar sig i Afrika men deras flykt och tillvaro i ett nytt land går så klart att applicera på flyktingar från andra delar av världen och kan förhoppningsvis tjäna som en ögonöppnare för läsaren.

Blåögd

finns hos adlibris eller bokus

Titeln på Mats Berggrens Blåögd är medvetet dubbeltydig. Sara blir förälskad i de blåaste av blåa ögon. Men killen hon förälskar sig i är inte den oskyldiga typen precis. I själva verket är det Sara själv som är den blåögda.

Femtonåriga Sara blir, som sagt, över-huvudet-himlastormande-kär i Johan. Johan har precis bytat skola och blivit placerad i Saras parallelleklass. Kompisen Mikaela tycker det är under Saras värdighet att gå och bli kär i den där halvkriminelle idioten, men ibland går det bara inte att styra sina känslor. Och han verkar ju så gullig!

Men när Sara förstår att det är Johan och hans gäng som ligger bakom en grov misshandel av en kille med invandrarbakgrund ställs hon inför ett dilemma. Vågar hon säga ifrån och ska hon våga berätta vad hon vet för polisen?

Den här misshandeln får Sara att börja se på Johan med helt nya ögon. Han är kanske en söt och gullig kille innerst inne, Sara vill i alla fall att han ska vara det, men hon ser nu också att han är både våldsam och främlingsfientlig.

Sara väljer till slut att berätta för polisen. Men hennes val får konsekvenser som hon inte riktigt räknat med. Snart vet nämligen alla på skolan att det är Sara som tjallat på sin pojkvän. Och hon blir inte bara utfryst utan även förföljd och trakasserad.


Blåögd är medryckande och jag gillar hur stämningen går från det vardagliga och dagdrömmande till en mer mardrömsaktig karaktär. Och jag köper också språket, som känns hyfsat tonårstrovärdigt. Det är också till bokens fördel att berättelsen är rätt kort och fokuserad. Passar utmärkt till högstadiet om man ska diskutera etik och moral och ställningstagande till exempel.

Min syster är i tusen bitar

Jamie hade en gång två storasystrar, de fem år äldre tvillingarna Jasmine och Rose. Men när Jamie är fem år dör Rose i en terrorattack utförd av en grupp islamister i London. Hon sprängs i tusen bitar och Jamies familj slås i minst lika många bitar. Alltsedan dess har Rose bott i en urna på spiselkransen eftersom Jamies pappa inte kan förmå sig att släppa taget om den förlorade dottern. När till slut Jamies mamma får nog av Jamies pappa som begravt sig helt och hållet i sorgen, spriten och minnet av Rose, överger hon familjen för en ny man. Jamie, Jasmine och pappa flyttar från London till The Lake district för att börja om på nytt och komma bort från Londons många muslimer som pappan kommit att hata. Men utan mamman, som varit den enda som kunnat hålla ordning på Jamies pappa, sjunker pappan ännu djupare ner i sin sorg och alkoholmissbruk.

När Jamie får frågan om han inte saknar sin syster svarar han alltid ja, vad annars kan han säga, men sanningen är den att han inte har gråtit sedan Rose dog och han minns inte heller speciellt mycket av henne. Men han vet att han borde sörja henne. Alla andra gör ju det. Men Jamie bryr sig mycket mer om sin katt Roger, Spindelmannen och att försöka få mamma att komma tillbaka. Och Sunya så klart. Sunya med de glittrande ögonen som sitter bredvid honom i nya klassen. Sunya är hans enda vän, men henne håller han hemlig för sin pappa. Aldrig att han skulle våga berätta hemma att han blivit vän med en muslim! Det är alltså inte nog med att Jamie har dåligt samvete för att han inte sörjer Rose, den nya vänskapen får dessutom Jamie att känna sig som att han sviker sin far.

Annabel Pitchers debutbok Min syster är i tusen bitar är stark och engagerande. Föräldrarnas sorg och det ständigt närvarande minnet av Rose har lagt sig som ett kvävande lock över familjen och varken Jamies mamma eller pappa kan förmå sig att se de två barn som finns kvar i livet. Liksom i Boynes Pojken med randig pyjamas, ställs allt på sin spets när berättelsen skildras utifrån barnets perspektiv och skildringen av en trasig familj blir desto mer påtaglig. Trots den dystra stämningen hemma, mobbingen i skolan och känslan av att vara osynlig inför sina föräldrar så ger Jamie aldrig upp hoppet om att allt ska bli bra igen men hur bedrövligt det än blir, så lyckas Pitcher undvika att bli för sentimental. Enda gången jag tycker att det börjar bli lite sliskigt är när Jasmine och Jamie ställer upp i en talangtävling, i hopp om att återförena sin mamma och pappa, men Pitcher spräcker raskt den sentimentala bubblan och tar ner berättelsen på jorden igen.

Min syster är i tusen bitar är en bok om fördomar, sorg och saknad och oj oj oj vad bra den är! Det bjuds in till tårkalas i slutet, så fram med näsduken. Hittills är Pitchers debut den bästa ungdomsbok jag läst i år. Högsta betyg!

Vi och dom

Bali Rai har skrivit ännu en bok på temat rasism och främlingsfientlighet. I Vi och dom kastar Bali Rai om rollerna och låter en vit kille utsättas för rasistiska påhopp av asiatiska killar. Med detta grepp vill Bali Rai betona att rasism och främlingsfientlighet inte handlar om hudfärg utan om inskränkthet och brist på acceptans av personer som ser annorlunda ut eller beter sig annorlunda än du själv.

David har flyttat till ett nytt område och börjar på en ny skola. Han är van vid att vara den nya killen på skolan eftersom han och hans mamma genom åren ofta fått flytta för att hålla sig undan Davids kriminelle och våldsamme far. Alltså ser David inget konstigt i att så många tittar på honom de första dagarna i skolan. Men rätt så snart märker David att han är så gott som den ende vite killen på skolan, som ligger i ett område där många familjer med asiatisk bakgrund bor. Det spelar ingen roll att David blir kompis med Faz och att han är grym på fotboll, killarna som trakasserar David ger inte upp och snart nog mynnar de hårda orden ut i handgemäng.

Jag har tidigare bland annat läst Sprickan av Bali Rai, även det en lättläst bok från Argasso om främlingsfientlighet, och jag tycker att Rai är skicklig på att skriva lättläst så att det ändå griper och berör läsaren. Jag hoppas att, och tror att, Rai kommer att fortsätta skriva liknande böcker på temat rasism och främlingsfientlighet. Det märks tydligt att ämnet ligger författaren varmt om hjärtat.

Rasism i slips

Johannes Jakobsson har under flera år följt extremhögern i Sverige, han har bevakat möten och demonstrationer och följt utvecklingen hos flera av grupperna och partierna. Inför valet 2010 då opinionen pekade mot att Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen (vilket de också gjorde), gavs Rasism i slips. Sverigedemokrater och nazister idag ut. Med boken vill Jakobsson skapa debatt och uppmärksammar det faktum att flera av de aktiva ledarna för högerextremistiska partier är dömda för brott, trots att de med sin politik säger sig vilja motverka och förhindra brott.

Jakobsson bjuder på nyttig och angelägen läsning, men jag tyckte trots detta att innehållet kändes lite onyanserat. Första halvan av boken känns mycket som skrämselpropaganda riktad mot ungdomar och jag hade önskat lite mer saklig framställning. Kanske hade man kunnat lägga till ett fördjupat faktaavsnitt om nazismen och dess ursprung inledningsvis. Nu börjar boken istället med en redogörelse för främlingsfientliga partier i Sverige under de senaste 20 åren med en uppräkning av olika brott som högerextremister blivit dömda för. Budskapet är dock glasklart - Jakobsson vill få sina läsare att se bortom de nystrukna skjortorna och de välformulerade svartmålningarna av invandrare och se högerextremisterna för vad de verkligen är; främlingsfientliga nationalister. En extra genomläsning innan tryckningen hade också varit önskvärd då här finns några korrekturfel som lätt hade kunnat undvikas.

I ett annat land

I I ett annat land får man träffa fjortonårige Aleks som bor på flyktingförläggning med sin familj i det lilla samhället Dalshed. I snart ett halvår har familjen levt i Sverige. Aleks plågas av minnen från sitt hemland och drömmer mardrömmar nästan varje natt. Det är så många otäcka minnen som slåss om utrymmet i Aleks huvud och de vuxna runt omkring honom vill att han ska berätta om sina upplevelser. Men alla minnen snurrar bara runt, runt och Aleks vet inte var eller hur han ska börja berätta. Dessutom vill han inte riskera att väcka liv i gamla minnen igen genom att berätta.

Av Kjell, som jobbar i köket på förläggningen, får Aleks låna en cykel och kan ta sig runt i trakterna och utforska sin omgivning. På sina cykelturer stöter Aleks på mindre välvilliga människor, men han möter också vänlighet och han lyckas få nya vänner som han kan anförtro sig åt. För Lisa vågar Aleks berätta om sin älskade hund Mir som han saknar så väldigt. Och den hörselskadade Dagmar tycks förstå när Aleks på sitt eget språk berättar om sina upplevelser.

Jag tycker att I ett annat land är lite väl politiskt korrekt. Problematiken med främlingsfientlighet känns given, men att samma killar som tråkar Aleks, fullt ut verkar acceptera den homosexuelle fritidsledaren verkar lite osannolikt. Att också Aleks direkt accepterar Kjells och fritidsledarens relation utan några som helst kommentarer känns ju i och för sig fint och trevligt, men lite för bra. Men I ett annat land känns ändå som en viktig bok som ger insikt i hur det kan vara att leva mitt i en konflikt, om än inte mitt i skottlinjen, och hur det känns att tvingas lämna trygghet, vänner och släkt och allt annat man har kärt. Håkan Lindquist lyckas väl med sin gestaltning av Aleks och genom Aleks upplever man svårigheten i att sätta ord på hemska upplevelser.

Godis-sabotören

Tidningsdeckarna och godis-sabotören är Arne Norlins åttonde bok om Ali, Emma och Henke. Alla tre jobbar som reportrar på sommartidningen Norrsjö Nyheter som drivs av Henkes storebror Johan och några av hans klasskamrater från mediegymnasiet. 

I Tidningsdeckarna och godis-sabotören har Ali, Emma och Henke fått i uppdrag att testa lösgodis från olika butiker i Norrsjö för att ta reda på vilken affär som har det bästa lösgodiset. Men knappt har de hunnit börja sin undersökning när den ena efter den andra av butikerna utsätts för olika former av sabotage. Eftersom någon skrivit "Bevara sverige svänskt" på en av butikerna som ägs av en kvinna med kurdisk bakgrund så misstänker man att det ligger främlingsfientliga motiv bakom dåden. Men är det verkligen så enkelt? De tre tidningsdeckarna luskar och gräver djupare i fallen för att få fast godis-sabotören.

Jag har inte läst någon bok om tidningsdeckarna innan och jag blev imponerad över hur smart skriven Godis-sabotören är. Norlins tre unga reportrar är högst kompetenta detektiver med intelligenta tillvägagångssätt och smart slutledningsförmåga. Tidningsdeckarna och godis-sabotören är en äkta pusseldeckare där små ledtrådar placeras ut här och där så att man själv får sitta och försöka klura ut vem gärningsmannen är. Jag tycker inte att man behöver ha läst de tidigare delarna om Tidningsdeckarna, men det är klart att det, som med alla böcker i samma serie, är roligare att ha läst de tidigare delarna för att bättre lära känna huvudpersonerna.

Sprickan

Tonårige Jaspal flyttar med sin familj från Leicester till en mindre ort ute på landet. Jaspal tycker att hans föräldrar tagit fel beslut genom att flytta till en by där det inte finns någon annan med utomeuropeisk bakgrund, men hans föräldrar ser en framtid i byn där de har köpt sig en lokal, i vilken de inrättar en liten tidningsbutik. Rätt så omgående börjar dock de rasistiska trakasserierna mot familjen. Jaspal är väldigt upprörd, men hans pappa är säker på att det kommer att lugna sig så fort byborna bara vant sig vid sina nya grannar. Jaspal som får utstå vardagsrasismen i skolan och grövre trakasserier utanför skolan inser dock att byborna inte kommer att vänja sig. Och tyvärr får han rätt. Trakasserierna eskalerar och våldsspiralen snurrar snabbare och snabbare mot en oundviklig katastrof.

Att rasism och främlingsfientlighet är ett angeläget ämne för Bali Rai är tydligt när man läser hans böcker. I Sprickan upplyser Rai läsaren om den inte lika tydliga rasismen, nämligen det tysta medhållet. Och att inte ingripa kan också ses som ett accepterande av det som sker. Sprickan är både spännande och otäck läsning.

Mitt extra liv

Mitt extra liv är en grafisk roman skriven och illustrerad av Johan Unenge. Huvudpersonen Mattias bor i ett mindre samhälle som heter Hellevik. Hans fritid kretsar kring att spela Mortal combat, hänga med kompisarna och kolla när Hellevik Tigers dominerar i basket på hemmaplan. Och att drömma om Alva. Alva är nog den snyggaste tjejen han någonsin sett och hon går i hans klass. Tänk om han bara vågat prata med henne.

I klassen går också Albin. Mattias ogillar verkligen Albin. Dels för att han är högljudd och dels för att Alva verkar tycka han är häftig. Sen håller han hela tiden på med sitt snack om att Sverige borde skicka iväg alla invandrare och mörkhyade. Mattias tycker att Albin kan bli lite väl hetsig med det där snacket ibland men han försöker att inte bry sig för mycket. Det där har ju inte med honom att göra. Mattias är bara så less på allt snack om invandrarna som snor svenskarnas jobb och på alla som försöker få bort flyktingförläggningen från Hellevik. Det känns som att det är det enda folk snackar om i Hellevik numera. Förutom att Hellevik Tigers håller på att vinna ligan då.

En kväll när Mattias är ensam hemma knackar det på dörren. När han öppnar står där en kille från flyktingförläggningen. Han är på flykt från en mobb och ber om hjälp. Mattias måste plötsligt ta ställning. Men väljer han rätt?

Mitt extra liv är en mycket tänkvärd bok som tar upp många kluriga frågor om främlingsfientlighet och grupptryck och att våga stå för vad man tycker. Formatet med serierutor blandat med "vanlig" löpande text tyckte jag flöt på bra och gör dessutom boken lättillgänglig för de som inte är så vana läsare. Illustrationerna tycker jag dessutom fungerar förstärkande till texten många gånger och man får tack vare dessa en djupare inblick i Mattias tankar. Dock tycker jag att Mitt extra liv slutar väldigt tvärt. Någon form av avrundning hade jag gärna sett.

En till ängel

Bali Rais The Angel collector får endast ett ljummet betyg av mig. Jag har gått och kikat och tummat på den ett tag men nu när jag väl läste den blev jag besviken. Det är möjligt att jag läste den vid fel tillfälle, jag kände mig okoncentrerad och blev liksom aldrig fast i berättelsen. Istället kände jag mig bara tvungen att läsa färdig den eftersom jag trots allt ville veta hur den slutade.

Hur som helst: Jits bästa kompis, och även föremål för kärlek, Sophie har varit försvunnen i ett antal månader och senast hon sågs var på en festival. Jit tycker att polisen borde ha hittat henne vid det här laget, ingen vet om Sophie ens lever men Jit bestämmer sig för att själv undersöka Sophies försvinnande. Till sin hjälp har han kompisen Jenna och Sophies pappa som hjälper honom ekonomiskt i letandet. Jit upptäcker att Sophies fall har likheter med andra flickors försvinnande och hans sökande leder honom till en mystisk och främlingsfientlig New Age-sekt. Parallellt med Jits sökande får man följa den förmodade mördarens aktiviteter och han står beredd att utföra ännu ett mord. Jit är honom på spåren, men ska han hinna i tid?

Lite förutsägbart slut, men berättelsen håller ett högt tempo och den är egentligen spännande bara det att jag inte riktigt tog den till mig.