Önskebrunnen

Länk till adlibris och bokus

Ryan, Josh och Chelle missar bussen hem efter att i hemlighet ha stuckit till Magwhite, en ort med dåligt rykte som får alla föräldrar att stelna till om man råkar nämna platsen. Det går en senare buss som de kan ta även om de då måste ljuga ihop en historia för sina föräldrar om varför de kommer sent, men det som är värre är att de inte har pengar till nästa buss. Biljetterna de har gällde bara för bussen som de nu missat. De är så körda!

Men som vanligt har Josh en plan. I Magwhite, undangömt i en skog, finns en gammal önskebrunn, en sån som man kastar mynt i om man önskar sig något. Ner i denna klättrar Josh och skopar ihop tillräckligt med mynt för att täcka resan hem. Gänget hinner med nästa buss och kan pusta ut. Men vad de inte vet är att de genom att stjäla mynten från brunnen väckt det väsen som bor i brunnen.

Ganska så snart börjar märkliga saker att hända. Ryan får fula brännsår på sina händer, Chelle blir helt plötsligt ett medium för andra människors tankar och Josh orsakar störningar på telefonlinjer och får glödlampor att explodera. Det här brunnshäxans sätt att styra barnen. För när kompisarna stal mynten, så stal de också önskningarna som brunnshäxan förpliktigat sig att uppfylla. Och därmed måste nu Josh, Ryan och Chelle betala tillbaka och vara de som uppfyller önskningarna i häxans ställe. Oavsett vad det rör sig om och oavsett vad som krävs.

Önskebrunnen är enligt mig inte Frances Hardinges bästa. Men den är originell, fantasifull och stundtals väldigt mörk precis som Gökungen och Lögnernas träd. Boken är enligt förlaget klassad som en bok för 9-12-åringar, men jag tycker både handling och språk är något avancerad för denna ålder, så snarare en bok från 12-13 år.

Det andra inte ser

Länk till adlibris och bokus

Toves mamma har köpt ett gammalt knarrigt hus i Rättvik. Hit, till mammans gamla hemtrakter, flyttar Tove, mamma och Toves storasyster Vivi för att börja om. Få en nystart. Med sig har de Toves mormor, Tekla, en mormor som den nu sjuttonåriga Tove knappt haft någon kontakt med under sin uppväxt men som varit med om en hemsk olycka och därför behöver tas om hand om.

Tove har alltid sett sådant som andra inte ser. Hon kan se de döda. För Tove är den här förmågan inget konstigt, inget skrämmande. Det är bara så det är. Toves pappa trodde på henne, men Toves mamma förstår inte och vill helst inte höra talas om det. Tove känner direkt att huset har en historia, men det är först när hon får den mörka historien berättad för sig som hon förstår att här finns händelser i det förflutna som behöver bli uppklarade.

Christoffer Holst har skrivit Det andra inte ser, en bok jag gillade mycket. Redan från början vilar en tung stämning över familjen och beslutet att flytta. Det är en familj som klarat sig genom en kris och som försöker få vardagen att fungera på nytt.

Holst tar fördel av familjen förflutna och tillsammans med ett höstmörker utanför bäddar han sedan stämningen för det riktigt kusliga. Scener med badkar som fylls till brädden varje kväll, ansikten utanför fönstret i höstmörkret och blöta fotspår på golvet är lätta att visualisera. Underrubriken till Det andra inte ser lyder: En spökrysare. Och det är precis det man får. Perfekt att kura med i höstrusket!

Kommissarie Gordon

Länk till adlibris och bokus

Någon har stulit alla nötter som ekorren samlat under hösten och som han skulle ha hela långa vintern! Då brottet skett i den kände kommissarie Gordons polisdistrikt tar den trötte paddan givetvis sig an fallet. Trots att kommissarie Gordon allra helst hade suttit inne, druckit te och ätit kakor är det viktigt att tjuven tas fast. Det har faktiskt rapporterats om liknande nötstölder i andra delar av skogen.

Men under bevakningen av brottsplatsen fryser kommissarien fast i en snödriva och därför kan han inte heller stoppa en mus som mitt framför ögonen på Gordon smyger iväg med en nöt. Men musen är nu inte den förmodade nöttjuven. Den lilla musen har endast tagit en nöt för att försöka dämpa de värsta hungerskänslorna. Efter att ha hjälpt Gordon loss får musen följa med till kommissariens polisstation där det beslutas att musen ska fåp hetta Paddy och bli Gordons assistent. För är det något kommissarien behöver så är det en pigg och alert hjälpreda!

Det första fallet är Ulf Nilssons första bok om Kommissarie Gordon, en väldigt mysig och lagom snäll deckargåta för lågstadiet. Förutom själva fallet - nötstölden, så är Det första fallet också en fin berättelse om mod och vänskap.

Midsommarmorden

Länk till adlibris och bokus

Sjuttonårige Ossians stora intresse är true crime och seriemördare. När det är dags att göra projektarbete i gymnasiet väljer Ossian att göra en film om de så kallade Midsommarmorden som utspelade sig i hans trakter i slutet av 1980-talet.

Det var en midsommarhelg som tre ungdomar tältade vid sjön Glimten. Två av ungdomarna blev knivhuggna till döds medan den tredje lyckades fly genom att kasta sig i sjön och simma iväg. Han vittnade sedan om hur mördaren var iklädd en grismask. En man greps för morden, trots avsaknad av teknisk bevisning, men begick självmord kort därefter.

Ossian har gjort noga research inför filminspelningen, läst på om fallet och gjort intervjuer med en reporter som skrivit en bok om Midsommarmorden. Det är när Ossian ska spela in några av scenerna från mordnatten som han inser att allt i polisutredningen inte stämmer och Ossian börjar tvivla på om rätt man verkligen dömdes.

När en person som kallar sig X hör av sig till Ossian med information om midsommarmorden som ingen annan än någon som var på plats när morden begicks borde känna till blir Ossian säker på att morden faktiskt aldrig blev lösta för tjugofem år sedan. Så vem är X? Och är X den verklige mördaren eller någon som bara vill hjälpa Ossian?

Magnus Nordin briljerar med Midsommarmorden! Nordin skriver förvisso spännande böcker, men med något ojämnt resultat, det är inte alltid de fallit mig i smaken. Midsommarmorden kan var den bästa bok jag läst av honom. Det här är en riktig mordgåta som får mig som läsare att själv försöka koppla samman ledtrådarna som serveras genom de intervjuer Ossian gör, textutdrag ur reportage om morden och filminspelningens manus. Det är ett härligt driv och hög spänningshalt genom hela berättelsen och det bästa är att lösningen på gåtan inte alls är den man förväntar sig.

Sitt, Pyton!

Länk till adlibris och bokus

Sitt, Pyton! är skriven av Anna Ehn och Mia Öström och är första boken i serien Valpvarning, en humorserie för lågstadiet som passar från åk två ungefär, eller när man börjar känna sig säker på de enklaste kapitelböckerna.

Anettes mamma har fått nytt jobb vilket innebär att familjen måste flytta till stan och där finns absolut inga kompisar! Som tröst lovar Anettes mamma en överraskning. Eftersom Anette har önskat sig en pytonorm så länge hon kan minnas så tror och hoppas hon av hela sitt hjärta att det är en orm hon ska få. Men inte. Besvikelsen är enorm när det visar sig att Anette ska få en hundvalp.

Valpen får heta Pyton och blir Anettes ansvar. Hon ska gå med honom på valpskola och lära honom att lyda, vilket inte är det lättaste med en yster valp som bara far runt, tuggar sönder mattor, kissar inne och aldrig lyssnar. Hur grannen Stella kan tycka att Pyton är helt bedårande är för Anette en gåta.

Sitt, Pyton! har en berättarton som drar åt dagbokshållet och påminner på sätt och vis om jargongen i Dagbok för alla mina fans. Jag har svårt att få en helt tydlig bild av huvudpersonen. Det ges inga ledtrådar om hur gammal Anette är, men med tanke på målgruppen tänker jag mig en tjej i lågstadieåldern. Och därför blir det lite konstigt att en tjej på högstadiet (Stella) vill hänga med Anette. Som före detta hundägare lät detta som en rolig bok med mycket igenkänning, och det är det förvisso, men så himla roligt lyckas det nu inte riktigt bli. Mitt betyg blir blott ett Nja.

Fallet Anna Frid

Länk till adlibris och bokus

Fallet Anna Frid är en klassisk mordgåta som börjar med att Fru Ek när hon en vintermorgon ska hämta tidningen finner grannflickan Anna Frid död intill några blomlådor. Kvällen innan har det varit föräldrafri fest i villan där Anna bor, det har spelats hög musik, druckits alkohol och ungdomar har kommit och gått under kvällen. Först klockan tre på natten tystnade musiken.

Det blir polisen Erik Glad som får utreda dödsfallet. Anna Frid gick andra året på gymnasiet, hade pojkvän, var populär och omtyckt och därför är det något av en gåta varför någon skulle vilja göra Anna illa. Efter vittnesförhör och kartläggning av Annas liv pekar spåren än åt den ena personen än åt den andre. Det är många som skulle kunna ha motiv att mörda Anna, men en efter en avskrivs de misstänkta. Fallet Anna Frid ser ut att bli synnerligen svårlöst.

Martin Palmqvist har skrivit Fallet Anna Frid för LL-förlaget och berättelsen är relativt omfångsrik för att vara en lättläst bok. När man skriver lättläst är det av stor vikt att författaren inte använder för långa eller krångliga ord. I Fallet Anna Frid har Palmqvist också varit mån om att namnen ska vara enkla och ofta enstaviga. Detta tillsammans med användningen av Fru (Fru Ek) ger åtminstone mig en del pilsnerfilms-vibbar och de bilder jag får under läsningen är snarare från ett äldre tiders Sverige än från den nutid som det är meningen att berättelsen ska återspegla. Något olyckligt kanske. Eller möjligen småmysigt.

Den som vaktar gården

Länk till adlibris och bokus

Förr i tiden trodde folk på tomtar eller vättar. Dessa varelser var väldigt små men samtidigt väldigt starka och de visade sig gärna inte för människorna. Varje gård hade en egen gårdstomte eller gårdsvätte som hjälpte till när det behövdes. Men han hjälpte bara till om gården och djuren sköttes som de skulle. Så länge detta gjordes och så länge man höll sig väl med gårdstomten så var det inga problem, men skulle man råka förarga gårdstomten kunde han se till att hämnas. Rejält.

Med utgångspunkt från denna gamla nordiska folktro har Kerstin Lundberg Hahn skrivit Den som vaktar gården. Linns farmor bodde på en gammal gård. Nu har Linns farmor gått bort och familjen har ärvt gården. En helg samlas Linns familj och Linns fasters familj för att röja och rensa lite och diskutera vad man ska göra med gården nu. Det snackas också om att riva det gamla stallet. Men Linn kommer ihåg vad farmor brukade berätta om tomten, han som vaktar gården och som hon menade bor under stallet. Tomten glömmer inte en oförrätt i första taget och hans makt ska inte underskattas.

Den som vaktar gården är en lättläst kort bok som med sitt ringa omfång ändå hinner med att kittla fantasin tillräckligt för att skapa en småryslig stämning.

Den där Jonny Jonsson Johnsson

Länk till adlibris och bokus

Om man har en mamma och en pappa som inte ens kunnat komma överens om vad deras barn ska heta i efternamn så är det kanske lika bra att de inte längre lever ihop. Till skillnad från många andra skilsmässobarn som önskar att deras föräldrar ska bli ihop igen så oroar sig Jonny snarare över möjligheten att hans föräldrar blir tillsammans igen.

Som om det inte vore tufft nog att ha två nästan likadana efternamn så säger dessutom Nicolai att alla killar med namn som slutar på y blir kriminella. Landets fängelser är överrepresenterade av män som heter sånt som Conny, Sonny, Benny - eller Jonny. Nicolai är visserligen en idiot, men eftersom han går i Jonnys klass måste Jonny likväl stå ut med Nicolai och hans påminnelser om att Jonny är dömd till misslyckas.

Tyvärr verkar det inte bättre än att Nicolai verkar få rätt. För att råka säga att man är en åsna, högt, i klassrummet inför alla, räknas inte som det mest lyckade man kan göra. Och att råka slarva bort vänskapen med sin typ enda kompis är kanske inte heller den bästa merit att ha. Inte heller att, precis som Nicolai förutspådde, bli kriminell.

Den där Johnny Jonsson Johnsson är en av de roligaste böcker jag läst på länge. Elin Lindell skriver om dråpligheter och pinsamheter på ett smart och varmt sätt med perfekt tajming. Jag skrattade högt på mer än ett ställe under läsningen. Och hur glad blir jag inte när jag i baksidestexten läser att detta bara är första boken om Jonny Jonsson-Johnsson. En kan ju gissa att Jonny i nästa bok kanske kommer att ha börjat högstadiet. Och alla vet ju att livet är så mycket mer pinsamt på högstadiet. Det är som upplagt för fnissfest!

Gruvan

Länk till adlibris och bokus

Ellen och hennes familj ska tillbringa sommaren i en hyrd stuga på Utö. På tomten står ett gammalt skjul som Ellen bestämmer sig att sova över i och det är så hon upptäcker hålrummet mellan brädorna i ena väggen. Det är ett perfekt gömställe och här har någon gömt undan en bok. Det visar sig vara en dagbok skriven på sirlig och svårtydd skrivstil men Ellen ger sig den på att försöka tyda skriften och till slut har hon lyckats uttyda att bokens ägare hette Anton och att han var tolv år gammal när han började skriva i den 1848.

Trots att läsning inte är Ellens favoritsyssla och trots att det är svårt att tyda texten så fascineras hon av Antons berättelse och vill inget annat än att läsa i dagboken. Anton berättar om sitt liv på Utö i mitten av 1800-talet och hur han snart måste sluta skolan för att börja jobba i järngruvan på ön precis som sina äldre bröder. Anton vill allra helst fortsätta att studera, men den möjligheten existerar inte för en fattig gruvarbetarson som Anton.

I takt med att Ellen följer Antons öde upptäcker hon även ett olöst mysterium som Anton tycks ha lämnat efter sig. Kan Ellen möjligen se till att mysteriet får en upplösning trots att det hunnit gå hundrasjuttio år sen Anton skrev i sin dagbok?

Sara Lövestam nominerades till Spårhunden 2018 för Gruvan, en utmärkelse som tilldelas årets bästa barn- och ungdomsdeckare. Men i ärlighetens namn så förstår jag faktiskt inte nomineringen för så värst mycket till deckare är nu inte Gruvan, även om förlaget säljer in den som det. Berättelsen har en rätt långsam upptrappning och det tar ett bra tag innan mysteriet sätter fart. Dessförinnan bygger Lövestam upp berättelsen i nutid som sedan vävs samman med Antons berättelse mot slutet. Gruvan är en mysig sommarlovsberättelse, spännande för den historiskt intresserade, men har inte alls samma tempo eller spänning som Skarven. Upplägget med en gammal dagbok är konventionellt och på det hela taget är Gruvan en trevlig och mysig bok. Fast så hemskt spännande? Nej, inte direkt.