Brorsan är kung!

Länk till adlibris och bokus

Måns, som egentligen bor i Stockholm, ska tillbringa sommaren i Malmö eftersom hans mamma har fått ett jobb som röstskådespelerska där under sommaren. De ska bo i en lägenhet på Möllan och redan första dagen stöter han på Mikkel nere på gården. Mikkel är typ i Måns ålder, kanske lite äldre än Måns elva år, men har tatueringar över hela armarna, ser skitsur ut (Måns råkade skjuta iväg sin skateboard på honom) och han verkar livsfarlig. Minst sagt. Andra gången de träffas är vid skateboardrampen i Folkets park. Mikkel är också skejtare och han utmanar Måns i en skejtbattle, vilket slutar med ett jack i pannan för Måns del men samtidigt vinner han respekt och erkännande. Och en ny kompis, en brusha!

Att Mikkel kallar Måns för sin brusha betyder enormt mycket för Måns och sommaren i Malmö ser ut att bli Måns bästa sommar någonsin! Mikkel och Måns lovar varandra att nu när de är brushor så ska de alltid säga sanningen. Men även om Måns känner att han kan vara helt och hållet sig själv med Mikkel och trots att de har jättekul ihop och kan snacka om nästan allt så vågar han ändå inte riktigt vara helt uppriktig mot Mikkel. För Måns vet att många har svårt att hantera det faktum att Måns är född med snippa och att det i hans pass står att han heter Michelle.

Brorsan är kung! av Jenny Jägerfeld är en helt klart angelägen bok om könsidentitet som känns trovärdig och som känns lättare att förhålla sig till än till exempel Alex Ginos bok George, som förvisso tar upp samma ämne och som riktar sig till samma målgrupp, men som utspelar sig i en väldigt amerikansk kontext. Jägerfeld skriver med humor och värme, Måns har världens mest pinsamma föräldrar (enligt sig själv) men de är bra ändå, och framför allt Måns mamma försöker verkligen förstå och behandla Måns som en kille. Och så är det kul att vara i Malmö, en stad jag känner igen mig i. Men tyvärr klickar det aldrig mellan mig och Brorsan är kung! Bifiguren Nora tycker jag mest är konstig, även om hennes tvångs-tics, eller vad man nu ska kalla det, är tänkt som ett humoristiskt inslag och jag blir lite irriterad på att alla i Malmö antingen pratar danska eller grötig skånska som Måns inte förstår. Kanske hade jag för höga förväntningar? Eller så kan det vara en så enkel grej som att jag läste den vid fel tillfälle, när jag var i fel sinnesstämning. Hur som helst blir Brorsan är kung! för min del mest en bok som bara passerar förbi i mängden av andra böcker.