tisdag 21 juni 2016

Spökskeppet Vallona

I ny upplaga med nytt utseende.
Finns på adlibris eller bokus
Hösten har kommit och Karl ska tillbringa några veckor hos sin morfar i Krabbsjögrund medan hans mamma ska jobba på ett forskningsfartyg utanför kusten. Karl har varit i Krabbsjögrund säkert tusentals gånger. Varje sommar sen han var liten har de varit på besök hos morfar. För Karl är Krabbsjögrund en riktig sommaridyll och därför känns det väldigt annorlunda att vara där på hösten. Nästan lite spännande. Tack vare morfars alla gamla spökhistorier om förlista skepp och drunknande sjömän vet Karl att dimman, tjockan, som kan leta sig in från havet och som brukar komma om hösten inte är att leka med. Det brukar hända otäcka saker när tjockan ligger, säger morfar, och då vill man inte gå ut.

Mycket riktigt kommer dimman även den här hösten. Och med dimman drar också stormen in från havs. Folk i Krabbsjögrund är vana vid höststormar och dimma och det råder febril aktivitet i byn. Det spikas fast fönsterluckor, allt som ligger löst i trädgårdar plockas in och bilarna körs in i garagen. Enligt morfar kan dimman ligga i flera dagar och därför vill morfar också hinna gå till kyrkan och se över kyrkorgeln. Medan morfar spelar igenom orgeln sitter Karl på orgelläktaren och kikar ner på de votivskepp som hänger i kyrkan. Skeppen är miniatyrer över riktiga skepp och byggdes som ett tack till Gud för att sjömännen överlevde sina strapatser. Så plötsligt ser Karl hur dörren till sakristian  slås upp. Där får man inte gå in, men Karl blir nyfiken och smyger ner. I sakristian är det tomt på människor men Karl får i stället syn på något annat intressant. Där hänger ett votivskepp som får honom att tappa hakan. Det liknar inget av de andra skeppen i kyrkan. Det här är mycket mer verklighetstroget och omsorgsfullt tillverkat in i minsta detalj! Varför hålls ett så vackert skepp gömt? Vallona heter skeppet och när Karl klättrat upp på en stol för att se bättre över relingen ser han först hur det ser ut som att någon just håller på att svabba däcket, ena halvan är mörkare, och sen hör han ett svagt ljud. Det är någon inne i styrhytten! En liten figur med mänskligt ansikte som ropar på honom.

Det är inte meningen, men Karl råkar få med sig den lilla figuren när han lämnar kyrkan. Och i fickan lever den. Men när han tar upp den lilla figuren för att visa sin vän Sara, är det inget annat än en snidad träbit. Men den lilla figuren i fickan kommer oväntat nog till stor hjälp när Karls morfar förirrar sig till havs just i den tjocka dimman där de drunknade sjömännens själar bor.

Spökskeppet Vallona är skriven av Lena Ollmark och Mats Wänblad och gavs första gången ut 2007. Nu har den kommit i ny upplaga med nytt utseende och med tillhörande hemsida och iPad-spel som jag blir riktigt nyfiken på. Och jag hoppas innerligt att Spökskeppet Vallona kan hitta mängder av nya läsare. För det här var ruskigt bra! Det är kusligt och stämningsfullt och helt genialiskt med spökhistorierna som både bryter av och inkorporeras i handlingen. Jag lyssnade på boken som är inläst av Vanna Rosenberg, Magnus Krepper och Jacob Nordenson och som ljudbok är Spökskeppet Vallona en fröjd att lyssna på, mycket tack vare de olika berättarrösterna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar