torsdag 9 juni 2016

Skuggsommar

Finns på adlibris eller bokus
Rakel har hela våren smugit hemma i lägenheten för att inte störa mamma. I skolan har hon varit ensam, hållt sig för sig själv på rasterna. Nu är det sommar, den vackraste på hundra år sägs det, och Rakel är bjuden till skärgården för att tillbringa sommaren hos mostern och hennes man och kusin Ellika. När Rakel och Ellika var små var de nästan oskiljaktiga. Nu stämmer ingenting mellan dem längre. Ellika verkar mest vara irriterad på att Rakel överhuvudtaget är där och Rakel känner sig ensammare än någonsin.

Utanför den lilla ön som mostern och hennes man äger finns ett hopptorn och där får Rakel en dag syn på två flickor som hoppar och dyker. Det är ett tvillingpar i Rakel och Ellikas ålder med blekblåa lite noppriga baddräkter och långt rött hår. De erbjuder sig att lära Rakel att dyka och att hon kan få vara med i deras hoppklubb. Men bara om hon först utför ett antal uppdrag. Det första uppdraget är att säga emot, inte så svårt, men för någon som Rakel, som inte vågar och inte vill utmärka sig eller vara till besvär är uppdraget svårt nog. Uppdragen som följer därpå blir ännu svårare, men också farligare.

Men det är nåt märkligt med tvillingarna. Varför får Rakel aldrig följa med dem hem? Och varför vill de inte att hon ska berätta för någon om dem?

Skuggsommar av Mia Öström är en lågmäld berättelse som jag tyvärr inte riktigt får grepp om. Den är undflyende som en dröm och kanske är det just en drömlika känsla som Öström vill framkalla? Tyvärr kommer Skuggsommar inte tillräckligt nära inpå mig för att jag ska kunna fastna i berättelsen. Den förblir för vag för mig. En hel del i berättelsen ligger också under ytan, men samtidigt finns här sådant som är så uppenbart att spänningen försvinner lite. Jag trodde jag skulle tycka mycket mer om den här boken, men nej, den når tyvärr inte hela vägen fram.

2 kommentarer:

  1. Men vad tror du hände med tvillingarna? Tror du på att de drunknade (man hittade ju aldrig kropparna)? Eller hade det något att göra med sängarna under taknocken i släktingarnas hus? Kände inte heller att det fanns raka svar, men för mig var det positivt. Efter att jag läst ut Skuggsommar satt jag bara och kände de kalla kårarna klättra upp för ryggraden. Jag rös och hade gåshud i säkert en halvtimme! Inte ofta jag får en så fysisk reaktion av att läsa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter som att du fick en helt annan upplevelse av Skuggsommar än jag. Faktiskt så att jag blir avundsjuk. Det här var tyvärr inte en bok som talade till mina känslor och helt ärligt så funderade jag inte så mycket mer på vad som hände med tvillingarna. För min del var det inte tillräckligt engagerande. Men din kommentar väcker nyfikenhet hos mig. Ska kanske bläddra igenom boken igen ;)

      Radera