Söta pojkar är bara på låtsas

Moa Eriksson Sandberg har utifrån sina egna dagboksanteckningar från gymnasieåren skrivit en väldigt personlig och brutalt ärlig debut. I Söta pojkar är bara på låtsas går Ella teaterlinjens första år på gymnasiet i Halmstad. Ella drömmer om att bli skådespelerska och ännu mer drömmer hon om att få spela mot Jonas Malmsjö. Livet kretsar kring skola, kompisar, fester och killar. Några av Ellas kompisar har pojkvänner, men Ella letar själv inte efter en pojkvän, hon vill bara ha kul och hon är mer än nöjd om hon får sexdebuten avklarad. På riktigt. Ella flörtar än hit och än dit, och killarna faller som furor. Men när de fått vad de vill ha är Ella inte längre lika intressant och det känns lika hårt varje gång Ella inser att hon blivit utnyttjad.

Faktiskt så känns det lite som att läsa i någons riktiga dagbok. Allt händer i ett rasande tempo, man kastas rakt in i olika händelser och allt är skrivet utifrån Ellas perspektiv. Även om man tycker Ella verkar sympatisk så kan hon tyckas lite väl egocentrerad ibland, men vilken tonåring lever inte i sin egen lilla bubbla från och till?

Söta pojkar är bara på låtsas väcker en hel del igenkänning om hur det kan vara att vara tonåring med kompisar som sviker, killar som gör en besviken och förväntningar som spricker. Boken är rolig och lättsam, även om tanten i mig faktiskt ibland förfäras över Ellas naivitet när hon lättklädd struttar runt på stan och flörtar hej vilt. Handlingen utspelar sig under samma tid som jag gick på gymnasiet och därför blir det en hel del igenkänning med kläder och stilar, vilket gör det extra roligt för mig att läsa.