Den röda grevinnan

Ingen skönlitterär bok till bokcirkeln den här gången. Istället blev det en biografi, Yvonne Hirdmans Augustprisvinnande (2011 års fackbok) porträtt över modern Charlottes liv; Den röda grevinnan. Yvonne Hirdman bestämmer sig, många år efter moderns bortgång, för att lära känna sin mamma ordentligt och därmed även lära känna sin egen historia. Med hjälp av dagböcker, brev och fotografier, officiella dokument, böcker om och av personer i sin mammas bekantskapskretsar pusslas mammans livshistoria ihop, bit för bit. Där det saknas dokumentation, där det är glapp i tidslinjen över mammans liv, använder Hirdman fantasin och dramatiserar händelser så som hon kan tänka sig att de utspelade sig.

Hirdman börjar redan med mormodern och släkthistorierna tar plats runtom i Europa på flera platser. Jag förvånas lite över hur mycket man faktiskt reste och flyttade runt, även om familjen var välbeställd så måste det ha tillhört ovanligheterna att redan under tidigt 1900-tal varit så beresta. Charlottes egna, något kringflackande liv börjar tidigt när hon i tonåren skickas iväg till Tyskland. Här förälskar hon sig i den unge och fattige greven Alexander Stenbock-Fermor. Det blir giftermål och den röde greven har troligtvis stort inflytande på Charlottes vardande vänsterpolitiska intresse. Äktenskapet varar dock inte och paret tar ut skilsmässa efter bara några år.

Den nyskilda grevinnan Fermor-Stenbocks tycks leva glada dagar under 1930-talet. Hon är utåtriktad, gör sig vänner än här, än där och hon tycks vara omsvärmad mest hela tiden. Och samtidigt som hon lever glada dagar så formas det moderna Europa. Politiska händelser och konflikter redogörs för i boken och förklarar mycket av tidsandan som skildras. År av nödtorft och oro varvas med framtidstro och lugn och trots att jag i stora drag känner till Europas historia och vet vad som kommer att ske, så är det ändå spännande att läsa om hur varje liten händelse får direkt inverkan på enskilda personers livsöden.

Men allt är inte lika spännande att läsa om. Jag tröttnar lite på alla nya namn som dyker upp hela tiden och trots en diger namnförteckning i slutet av boken villar jag bort mig. Men jag tänker mig att de utförliga historieredogörelserna ändå behöver ta sin plats i boken för att man som läsare ska förstå hur minsta lilla skeende direkt eller indirekt påverkar de val och tillfälligheter som formar Charlottes liv.

Charlotte Fermor-Stenbock tycks ha levt ett mycket händelserikt liv. Hela hennes unga liv tycks ha varit ett stort äventyr och denna kvinnas händelserika liv hade kunnat stå som förlaga till en fiktiv berättelse. Bara episoden med Charlotte och hennes älskade Heini hade i sig kunnat utgöra en egen roman. Men det faktum att det inte är påhitt gör läsningen så mycket mer fängslande.