Vem är du Johanna?

Finns som pocket hos adlibris och bokus

Johannas barndom utspelar sig på Island med pappa och farmor bland vidderna, bergen och hästarna. Hon får tidigt lära sig rida och hon blir lovad att fölet Sunnanvind ska bli hennes egen häst. Men när Johanna är fem år har hennes svenska mamma fått nog av livet på Island och tar med sig sin dotter till Sverige för att leva där istället. Johanna får inte ens tillfälle att säga hej då.

I Sverige blir avståndet till Island större och större och kontakten med pappa och med farmor och farfar blir allt sämre. Johannas kärlek till hästar finns dock kvar och hon tillbringar mer eller mindre all ledig tid i stallet där hon är skötare till Kasper. Men det är trots detta en rätt vilsen tid för Johanna, hon försöker lägga Island bakom sig. Dels är det ingen som vill höra om hennes tid där och dels känner sig Johanna sviken av sin pappa som aldrig hör av sig. Istället lägger Johanna all sin kärlek på kasper och när han blir sjuk och måste avlivas går Johanna sönder.

Johanna klarar inte av skolan längre, hon skolkar och hamnar i helt fel sällskap. Räddningen blir att åka till Island. Johannas farmor har drabbats av en stroke och vill så gärna träffa sitt barnbarn innan det är för sent. Det var tio år sedan hon var på Island sist och allt är så himla annorlunda från det hon är van vid. Och samtidigt är allting så himla bekant och familjärt. Men det är svårt att lära känna sin isländska familj på nytt. Hennes pappa är tystlåten och den enda personen som Johanna känner ett band till är farmor som ligger nedsövd på sjukhus.

Vem är du Johanna? är lite för lik Viveka Sjögrens I den tysta minuten mellan, som jag nyligen läste. Här återfinns samma tema med frånvarande pappa och identitetsfrågan - var hör Johanna hemma? Det är intressant att böckerna kommit ut med ungefär ett halvårs mellanrum, så frågan är vem som har inspirerats av vem? Den stora skillnaden är så klart att Vem är du Johanna? också är en hästbok som hästälskare kommer att sluka. Det känns på sätt och vis orättvist att jämföra dessa båda böcker, men måste jag välja en ungdomsbok som utspelar sig på Island så blir det Sjögrens.

Mitt skitliv

Länk till adlibris och bokus

Clara är sexton år och bor i en mindre stad nära Odense i Danmark. Alltsedan hennes lillebror Magnus dog i cancer för några år sedan så har Claras mamma mer eller mindre varit konstant deprimerad och befunnit sig i ett zombieliknande töcken. Efter att mamman försökt ta livet av sig ett par gånger är Clara livrädd att hitta sin mamma med uppskurna handleder eller medvetslös efter att ha svalt en massa piller. Claras pappa stack efter Magnus död och sen dess har Clara inte haft någon kontakt med honom. Förrän nu. Den här julen får hon nämligen en mobiltelefon i julklapp. Ett försök till att ta upp kontakten igen. Klart Clara är nyfiken på att träffa sin pappa igen. Men är han värd det?

På grund av mammasituationen så har Clara tagit på sig en stor del av vuxenrollen hemma. Hon sköter mycket av hushållet och försöker samtidigt hinna med skolan så gott det går. Och hinna med att var tonåring, träffa kompisar, bli bjuden på de där festerna som räknas och kanske bli ihop med killen hon så länge varit hemligt kär i. 

Men så händer en grej på en fest. En riktigt brutal skitgrej, men som ändå bidrar till att Clara plötsligt får mer uppmärksamhet och blir bjuden på fler fester. Och Clara går gärna på festerna för att glömma allt skit som händer hemmavid, för nu har mamma försökt ta livet av sig igen. Och den enda fasta punkten i Claras tillvaro är barndomsvännen Charlie som verkligen ställer upp i ur och skur. Men trots att han står henne nära så går det inte att berätta allt för honom ändå.

Titeln till Vibeke Baekkelund Lassens bok, Mitt skitliv, är verkligen mitt i prick. Claras liv innehåller så sjukt mycket elände. Det är ett riktigt skitliv om man tänker på hennes situation hemma, hur det går med skolan, vad som händer med henne själv och med kompisarna. Det är en död lillebror, en mamma som lider av psykisk ohälsa, en pappa som stuckit, killar som vill utnyttja henne, vänner som sviker. Och så himla mycket alkohol hela tiden. Clara har så få trygghetspunkter i sitt liv och ändå biter hon ihop och är stark som tusan. Hur orkar tjejen? Claras berättelse är ett brutalt verklighetsnedslag och samtidigt så finns här hopp och ljusglimtar invävda i allt det svarta. För som undertiteln, En kärlekshistoria, antyder så finns här en pirrig och fin kärlekshistoria också som till viss del väger upp allt skit i Mitt skitliv. 

Jag har ändå lite svårt för att bestämma vad jag tycker om boken. Jag gillar den för sitt språk, hur Baekkelund direkt hugger tag i läsaren med första meningen. Jag gillar närheten i berättelsen, svärtan och den svarta humorn. Men jag ogillar och mår rätt dåligt av allt som Clara får stå ut med. Det blir för mycket skit för henne och till slut klappar hon ju nästan ihop. Och det är först efter att hon vågat berätta om hur hon har det hemma, vad hon varit med om som det äntligen blir en ljusning. 

I den tysta minuten mellan

Länk till adlibris och bokus

Jag ska börja med att säga att jag älskar Viveka Sjögrens språk! Det är vackert poetiskt, utbroderat och målande och samtidigt korthugget och enkelt. Precis som i Himmel över Hassela finns här meningar att stanna upp vid, läsa om, smaka på. I den tysta minuten mellan är en väldigt finstämd berättelse om sorg och saknad och om tillhörighet.

Fjortonårige Torvi flyttade från Island när han var sex år gammal. Kvar blev hans pappa. En pappa som Torvi inte träffat sedan dess. En dag kommer ett brev från hans farmor. I det skriver hon att Torvis pappa har dött. Torvi beslutar sig för att åka tillbaka till Island för att gå på begravningen och träffa sin farmor och resten av släkten på pappas sida för första gången på åtta år.

Det känns konstigt att komma tillbaka till Island efter så lång tid. Egentligen bryr sig Torvi inte så mycket om sin pappa, säger han, han har under så många år känt sig ledsen, arg och besviken på sin pappa för att han inte hört av sig. Men att komma tillbaka till Island och träffa hela släkten igen, att besöka de gamla barndomsplatserna, träffa sin bästis, Óli, från när han var liten väcker minnen till liv. Och det är många fina minnen, minnen som länge legat gömda. Torvi får genom sina släktingar på nytt lära känna sin pappa och får veta saker om honom som han inte haft någon aning om. Gradvis förändras Torvis bild av pappan från att vara någon som övergav honom till att bli en levande pappa i minnet.

Det kommer fram att såväl alkoholism som psykisk ohälsa ligger bakom den brustna relationen med pappan. Och jag kan förstå att Torvis mamma inte ville ha något att göra med pappan, men att utestänga Torvi helt från sin isländska tillhörighet känns så väldigt orättvist. Och att de aldrig pratat om varför de flyttade tillbaka till Sverige. Därför känns det också så fint att Torvi ändå kan försonas med sin pappa och att veckan på Island inte blir något avslut utan istället blir en ny början.

Viveka Sjögrens I den tysta minuten mellan nominerades till Augustpriset 2011. 

Pappa Pellerins dotter

Länk till adlibris och bokus

Precis som Glasblåsarns barn har också Pappa Pellerins dotter kommit i nyutgåva hos Modernista. Det här är en bok som jag tycker skiljer sig från andra av Maria Gripes böcker som jag läst. Här är inte samma magi utan realismen tar större plats i berättelsen om Loella.

Loella bor med sina två småbröder i en liten stuga i skogen. Deras mamma jobbar ute till sjöss och är därför iväg långa perioder i taget. Någon pappa finns inte, annat än i Loellas längtansfulla drömmar. Men här finns andra snälla vuxna som tant Adina och gubben Olsson som ser till barnen när deras mamma är iväg. Och så finns ju Pappa Pellerin. Visserligen är han bara en fågelskrämma men han betyder ändå väldigt mycket för Loella. Men den här gången ska Loellas mamma vara borta längre än vanligt och mamman har därför arrangerat det så att en bekant ska ta hand om småbröderna medan Loella ska få bo på barnhem. Att skilja syskonen åt går Loella givetvis inte med på och hon försöker sätta käppar i hjulet för mammans bekant, men till slut hamnar Loella ändå på stans barnhem.

Hon får dela rum med den något äldre Måna som älskar schlager och som smyger ut genom fönstret om kvällarna. Loella börjar också i skolan, det har tidigare varit lite si och så med hennes skolgång och i klassen känner hon sig annorlunda och ovanlig. Alla andra har så normala liv och normala familjer. Och framför allt har de pappor. Loellas längtan efter en pappa växer sig större och större och har till slut blivit så stor att hon råkar hitta på en.

Pappa Pellerins dotter känns som en sorglig berättelse om en stackars ensam flicka. Men alls icke. Loella är en kavat och modig tjej som klarar mycket själv och som inte i första taget låter sig slås ned av motgångar. Det hon saknar är dock en vuxen som står henne nära och som alltid finns där för henne och denna saknad drar ett vemod över berättelsen. Handlingen utspelar sig under 1950-1960-talet, vilket gör språket något ålderdomligt - framför allt Måna kan vara svår att förstå eftersom hon snackar både dialekt och slang, men det är inget som stör mig så mycket. Däremot kan det kanske utgöra ett hinder för en ung läsare idag. Men som högläsningsbok kan Pappa Pellerins dotter möjligen få en revival.

Stort tack till Modernista för rec.exet!

Det vita huset

Det vita huset av Petter Lidbeck går ruskigt snabbt att läsa. Inte för att den är extremt kort eller extremt lättläst, utan helt enkelt för att den är så sjukt spännande så att man måste sträckläsa.

Det är ett sånt där händelselöst sommarlov, en sommar utan riktig sommarvärme eller badväder. Yussef, som väl är en elva tolv år, hänger nere vid båtklubben där han träffar de några år äldre Anna, Hellman och Yasmina. Yussef är lite småkär i Anna och Hellman är typ den coolaste kille han vet, så när Anna ber Yussef om en tjänst går han med på det, om än något motvilligt.

Länk till adlibris och bokus

Anna säger att hon är sugen på glass, men hon har glömt sin plånbok hemma och pallar inte gå och hämta den. Men om Yussef kan hämta den åt henne så lovar hon att bjuda på glass. Men Yussef vet ju inte var Anna bor. När Anna påstår att hon bor i de vita husen, de där lyxvillorna på klippan ovanför vattnet, har Yussef först svårt att tro på henne. Men hon ger honom en nyckel och ber honom att gå till ett av husen och gå in och hämta hennes plånbok som ska ligga på hennes rum. Så säger hon att nyckeln brukar kärva lite och i så fall får Yussef gå runt på baksidan och kolla om altandörren står öppen. Mycket riktigt så kärvar nyckeln, men precis som Anna sa, så går han runt till baksidan och hittar en dörr öppen. Men något som skulle kunna vara Annas rum hittar han inte, ännu mindre någon plånbok.

När han kommer tillbaka häpnar Anna och Hellman när de hör att altandörren verkligen stod öppen, men eftersom Yussef inte hittade någon plånbok så följer Hellman med honom tillbaka för att hämta den. Och det är först andra gången som Yussef kommer in i huset som han förstår att han blivit lurad. Det är någon helt annan som bor i den här villan, men Hellman plockar ändå på sig lite pengar och en ful prydnadssak. Det Yussef och Hellman gör är inget annat än inbrott! Och deras handlingar blir inledningen på en händelseutveckling som tagen ur värsta spännande filmen. Bara det att det Yussef råkat få huvudrollen i händer på riktigt.

Det vita huset har en både oväntad och förutsägbar händelseutveckling. En van läsare kommer snart på vilka de riktiga skurkarna i den här boken är, men det spelar inte så stor roll för det blir inte mindre spännande för det. Framför allt slutet är ruskigt spännande. Boken är rätt så lättläst och luftigt skriven och passar från nio-tio år.

Bruno 3000

Finns bl.a. på adlibris och bokus

Bruno är åtta år och har levt i ungefär tretusen dagar. Om dagarna, när han inte går i skolan, går han på judo, spelar minecraft, är sakletare och bygger med lego. Helst tillsammans med Tom och Ture som är tvillingar och Brunos allra bästa vänner. Och ännu hellre bygger han med lego hemma hos Tom och Ture. För de har nämligen världens största legosamling. Och dessutom råkar de bo typ granne med Bruno så det är jättelätt att smita över och leka.

I ett nytt lego som Tom och Ture har fått visar det sig finnas en extragubbe och den frågar Bruno om inte han kan få. Men Tom och Ture säger nej. Den hör ihop med den andra legogubben, tycker de. Men på nåt mysko vis, av en olyckshändelse, så råkar den här extra legogubben hamna i Brunos byxficka. Och den bara råkar följa med hem till Bruno. Bruno skäms. Han har superdåligt samvete och han vet att det enda rätta är att lämna tillbaka den. Men hur ska han göra det utan att någon märker nåt? Och vad ska Tom och Ture säga om de får veta?

Fast ännu värre är det faktiskt att Tom och Ture ska flytta. Till New York! Och vara där i två år! Hur ska det då gå med Bruno hjärta Tom hjärta Ture?

Om allt detta och lite till skriver Bruno om i den här dagboken som också är första boken om Brunos liv. Tvillingarna är rikligt illustrerat med bilder som både följer och interagerar med texten (eller om det är tvärtom) och det är en synnerligen lyckad kombination tycker jag. Vid en första genombläddring kan tyckas att Åsa Anderberg Strollo kanske hämtat lite väl mycket inspiration från Jeff Kinneys Dagbok för alla mina fans och liknande böcker, och det kan väl hända att både Anderberg Strollo och illustratören Julia Thorell sneglat en del på dylika populära humorböcker, men jag tycker att de lyckas göra något eget och dessutom göra det väldigt bra. Jag gillar det vardagliga som blandas med stora som små tankar om sådant som är viktigt i en åttaårings liv. Och jag gillar den luftiga layouten och alla bilder och pratbubblor och att handlingen utspelar sig i Malmö och att det presenteras olika sorters människor och att det är så mycket lek i Brunos liv och att allt är liksom bara vanligt. Jag ser fram emot kommande delar om Bruno 3000.

En i laget

Länk till adlibris och bokus

I  En i laget är novellsamlingen för fotbollsälskare. En rad betydelsefulla och skickliga författare presenterar tretton noveller och tre dikter med kärleken till fotboll som den gemensamma nämnaren.

Novellerna har många och olika perspektiv och vinklar. Här är noveller med tjejer eller killar som huvudkaraktärer, här är noveller om fotboll som förenar, noveller om rivalitet och framgångssagor. I några av novellerna står fotbollen som kuliss medan den i andra är mer närvarande och betydelsefull för handlingen.

De två noveller som känns mest aktuella är de som är skrivna av Zulmir Becevic och America Vera-Zavala som båda knyter an till ett flyktingperspektiv och Becevics novell ger mig den starkaste läsupplevelsen i den här samlingen. Riktigt bra är den. En i laget innehåller många bra noveller, men hans Dimensioner sticker ut lite extra tycker jag.

Så funkar internet

Finns t.ex på adlibris och bokus

Internet är en så väldigt självklar del av våra liv idag att få nog ens funderat på hur det egentligen funkar. Allra minst de som är uppvuxna med att ständigt vara uppkopplade. Vad då ettor och nollor? Vad är en byte? Och är det nån skillnad mellan byte och bit? Hur kan bilder överföras från en dator till en annan, hur hittar egentligen en sökmotor det vi vill få svar på? Och vad fanns innan internet? Detta är bara några av frågor som ställs och förklaras i Karin Nygårds Så funkar internet - en faktabok för barn som är minst lika informativ och användbar för vuxna.

Jag har lärt mig jättemycket om allt från internets tidigaste dagar, begrepp, som jag visserligen känner igen men inte riktigt förstått, till hur tekniken samordnas över världen och detta kommer med all säkerhet att bli min go to-bok när jag behöver hitta förklaringar till begrepp som till exempel rör informationsteknik. Nygårds är noga med att hålla ett tydligt pedagogiskt barnperspektiv som också uppmanar till netikett och att vara källkritisk och all fakta presenteras tillsammans med Johanna Kristianssons fina illustrationer. Men, som sagt, strunt i att den vänder sig till barn - det här är en superbra och efterlängtad faktabok som ALLA kan ha användning av.

Boken avslutas med ett kuriosakapitel om hur vårt informationssamhälle utvecklats under hundratals år från att skicka brev via postiljoner till att streama ljud och bild över nätet. Undrar vart det ska sluta?

Liv efter liv

Länk till adlibris eller bokus

Kate Atkinsons Liv efter liv har jag varit supernyfiken på sen jag först hörde en bokcirkelvän berätta om den i våras. Jag hade tänkt hinna med att läsa den under semestern, men nu blev det inte så och istället har jag ömsom läst och ömsom lyssnat på boken under jobbpendlingen. Och det här med att lyssna var nog egentligen lite dumt eftersom jag inte tar till mig böcker på samma vis när jag lyssnar som när jag läser. Det blir lite mindre fokus på romanen, det blir lite mer okoncentrerat och därför blir mitt omdöme om romanen kanske lite orättvisande. Liv efter liv är nämligen en maffig roman som kräver lite mer uppmärksamhet från sin läsare.

Ursula föds en stormig februarinatt 1910. Tyvärr överlever hon inte födseln. Ursula föds igen en februarinatt 1910. Den här gången överlever hon med nöd och näppe. Men istället drunknar hon vid två-tre-års-åldern. Och så föds hon på nytt en februarinatt för att istället ramla ut ur ett fönster och bryta nacken som fyra-femåring. Och så föds Ursula på nytt för att istället dö i influensa, eller under Blitzen. Så här fortsätter romanen. Ursula föds och växer upp i samma familj men varje liv är lite annorlunda, tar en annan vändning - tack vare en ödets nyck eller någon annan omständighet. För ju äldre Ursula blir, ju fler liv hon fått leva, desto mer förnimmer hon de situationer som hon tidigare förolyckats i och kan på så sätt undvika dessa.

Vi får följa Urusla och hennes familj, hon växer upp i en förmögen familj på engelska landsbygden, och får genom Ursulas upplevelser ta del av många av Europas stora händelser under 1900-talet. För det mesta befinner vi oss i Storbritannien, men det händer att Ursula hamnar i Tyskland och får uppleva Andra världskriget från den tyska horisonten, för att i ett annat liv befinna sig mitt i London under Blitzen.

Mycket av Ursulas liv blir som ett enda stort Déjà vu men som läsare är det spännande hur Atkinson leker med "om inte"-begreppet. Vad hade hänt om inte... Hur hade det gått om... och så vidare. Jag är imponerad av av Atkinsons ambition med romanen, och det är snyggt hur Atkinson låter detaljer återkomma samtidigt som hon ändrar på omständigheter eller skeenden. Men ibland tycker jag det blir lite för tjatigt, vilket kan ha att göra med att jag ibland hastade igenom romanen något. Och det förtjänar denna bok icke. Ska man läsa Liv efter liv bör man ta sig tid för att kunna uppskatta den till fullo.

Batman

Länk till adlibris och bokus

Batman - Hur det började är en av Hegas tre satsningar på superhjälteböcker för de där lite motvilliga läsarna. De två andra böckerna handlar om Superman (varför inte fortsätta kalla honom Stålmannen?).

Batman - Hur det började ger precis som titeln antyder bakgrundsberättelsen till hur Bruce Wayne blev Batman. Historien bakom superhjälten berättar om hur Bruce växer upp i ett förmöget hem och hur pojken Bruce blir vittne till hur föräldrarna skjuts ihjäl av en tjuv. Från den stunden lovar Bruce sig själv att han ska bekämpa brott och börjar träna både kropp och hjärna, skaffar häftig outfit och ännu tuffare bil. På de drygt 40 sidorna hinner Batmans medarbetare, Robin och Batgirl, samt flera av hans fiender också presenteras.

Det här är en lättläst bok med snygga bilder men tyvärr inte mycket mer än så. Innehållet är rätt så torftigt. Jag tänker mig att de som kan lockas läsa denna bok förmodligen redan känner till Batman och då tillför den här berättelsen knappast något nytt och tyvärr tycker jag inte heller man lyckas presentera berättelsen på något spännande sätt. Batman - Hur det började kan funka som lästräning möjligen  även om lix-nivån är hyfsat hög (lix 23) och jag kan tänka mig att bokens omslag kan locka många, men innehållet är inte så fängslande ens om man gillar Batman.