Vi är en

Länk till adlibris och bokus

När jag först hörde talas om att Sarah Crossans Vi är en handlar om siamesiska tvillingar, fnyste jag, nästan föraktfullt, och gjorde mig föreställningar om att det här bara var en berättelse som ville frossa i sensationslystnad. Det här kunde knappast vara nåt bra, tänkte jag. Men det fick jag äta upp.

Vi är en handlar om Tippi och Grace som är sammanvuxna vid höften. När de föddes sa läkarna att de troligtvis inte skulle överleva sitt första år ens. Men nu är de sexton och mår under omständigheterna bättre än vad någon läkare hade kunnat föreställa sig. Tvillingarnas föräldrar har, för att skydda sina döttrar mot att bli utstirrade, låtit flickorna ha hemundervisning, men när nu bidraget för undervisningen dragits in och då Tippis och Graces pappa blivit arbetslös har de inte längre råd med detta. Sexton år gamla ska Tippi och Grace börja i en helt vanlig high school och det är något av det läskigaste tvillingarna har varit med om.

Men att börja i en vanlig skola innebär också möjligheten till ett lite mer normalt tonårsliv, till att skaffa vänner. Kanske till och med att bli förälskad. Skolan utser en fadder till tjejerna, Yasmeen, och i henne och hennes kompis Jon får de riktiga vänner och får plötsligt uppleva enormt mycket mer än vad de tidigare gjort.

Men allt är trots allt inte tipp topp. Grace mår inte bra och läkarnas besked är att Grace inte heller kommer att bli bättre så länge hon och Tippi sitter ihop. Grace kropp håller på att stänga av, den orkar inte mer och tvillingarna har bara en möjlighet kvar om någon av dem överhuvudtaget ska överleva.

Tippis och Grace historia berättas ur Graces perspektiv på en lågmäld prosapoesi som lämnar mycket åt läsaren själv att föreställa sig vad gäller miljöer och beskrivningar och berättelsen drivs framåt av dialog och händelser samt av Grace tankar och känslor. Trots prosapoesins knappa format så ryms så väldigt mycket i den här boken. Det är inte bara dilemmat och svårigheten med att sitta ihop med en annan person för Vi är en skildrar också hur hela familjen påverkas.

Så, för att knyta an till de förutfattade meningar jag till en början hade på den här boken: Visst är ämnet siamesiska tvillingar sensationellt. Men Vi är en framstår inte som en freakshow-bok utan är istället en oerhört mänsklig och finstämd berättelse. Jag gillade den!

Den otursförföljde Max Crumbly

Länk till bokus och adlibris

Rachel Renée Russell har gjort succé med Nikkis dagbok och hon är nu aktuell igen med en ny serie som följer i samma anda som Nikkis dagbok. Den otursförföljde Max Crumbly. Skolans hjälte är en humorbok berättad med många serieliknande illustrationer och ett typsnitt som nära nog påminner om handstil.

När Max Crumbly var liten drabbades han ofta av svår astma och panikattacker och på grund av den stress som det orsakade Max så valde hans föräldrar att låta Max ha hemundervisning med sin farmor istället för att gå i vanlig skola. Men nu, äntligen, har Max börjat i en vanlig klass på South Ridge Middle school (jag chansar på att Max är ca 13-14 år). För Max är det ytterst viktigt att allt går bra så att han inte riskerar att få gå tillbaka till hemundervisning och det mesta går också hyfsat bra. Men inte allt. På skolan går också Doug Thurston som är värsta mobbartypen och hans nya hobby tycks vara att låsa in Max i hans eget skåp.

Höjden av otur är det när Max under en och samma dag blir inlåst i sitt skåp två gånger. Och till råga på allt blir fast och bortglömd i sitt skåp när skolan stänger för dagen. Och som om inte detta vore nog så händer detta precis innan skolan hålls stängd för tre dagars långhelg. Max kan inte be någon om hjälp och eftersom hans föräldrar tror att han ska vara hos sin farmor och vise versa så är det ingen som kommer att sakna honom förrän skolan börjar igen efter helgen.

Låter detta som en typisk skolans hjälte? Njä, inte direkt, va. Men det händer ändå en del oväntade saker som plötsligt får Max att framstå som skolans främsta superhjälte. Om nu bara inte om vore...

Max Crumbly är faktiskt rätt så skojig. I små portioner. För det blir lätt hurtigt och klämkäckt och lite tröttsamt efter ett tag. Och allt är dessutom så väldigt amerikanskt så att en del känns konstlat i mina svenska ögon. Jag både köper och förstår att Russell gärna vill få killar som läsare, Nikkis dagbok är ju trots allt rätt tjejig, men Max känns tyvärr inte vidare nytt eller fräscht utan framstår i min aögon mest som en efterapning av såväl Nikkis dagbok som av Jeff Kinneys Dagbok för alla mina fans. Men oavsett mitt lätt ljumma betyg så lär Max Crumbly finna sina läsare utan problem.

Tack till Modernista för rec.exet.

Becca

Länk till adlibris och bokus

Föreståndarinnan Florence styr med järnhand på barnhemmet där barnen bor i väntan på att bli adopterade, på att få ett nytt hem. Det hon säger är lag och det barn som inte följer hennes regler straffas hårt. Värst är det för flickan vars ansikte är missbildat och som ständigt får höra hur ful hon är. Florence får flickan att känna sig som ett monster när hon säger att flickan ser otäck ut och att hon borde vara glad över att hon får bo där. Och flickan märker på kvinnorna som kommer på besök till barnhemmet för att adoptera, hur de ryggar tillbaka, flackar med blicken och snabbt väljer ett annat, vackrare barn. Flickan har gett upp hoppet om att någonsin få lämna barnhemmet.

Men så stöter hon under en promenad på den berömde skådespelaren Max Winther och han adopterar flickan och tar med henne hem till sitt slott. Max är väldigt vänlig och får flickan att känna sig hemma, men hans hustru, Judith, beter sig som de flesta gör i flickans närhet och tittar på henne med avsky. Flickan får veta att Max och Judith har förlorat sin dotter Becca i en bilolycka. Judith gör snabbt klart för flickan att hon aldrig någonsin kommer att kunna ersätta Becca och flickan, som inte trodde att det fanns nåt värre ställe än barnhemmet, har snart ändrat uppfattning om sitt nya hem.

Petter Lidbecks Becca säljs in som en "krypande rysare", men är enligt mig inte mycket till rysare, även om det bjuds på en krypande stämning som ligger som ett oroväckande filter över berättelsen. Becca är dock spännande nog för gripa tag och erbjuda sträckläsning. Lidbeck ska ha hämtat inspiration från Daphne du Mauriers skräckklassiker Rebecca (även filmatiserad i regi av Hitchcock) och det är väl detta baksidestexten försöker passa till. Men att Becca skulle vara en rysare? Njä, inte riktigt.

Den vita döden

Länk till adlibris och bokus

I början av 1900-talet var tuberkulos den stora folksjukdomen i Europa som skördade många liv och i Sverige var tbc fortfarande på 1930-talet en av de vanligaste dödsorsakerna. Innan vaccin och effektiva botemedel mot tbc började användas behandlades de tuberkulossjuka patienterna på särskilda sanatorium. Vila, frisk luft och näringsrik mat var det som ordinerades. Men för många som kom till sanatorierna var detta inte tillräckligt och döden var ständigt närvarande. Om nätterna kunde övertäckta bårar ställas ut i korridorerna och på morgonen kunde plötsligt en stol stå tom i matsalen.

Ett vackert gammalt slott i Småland har omvandlats till ett sådant här sanatorium och till detta dödens ställe kommer trettonåriga Julia. Gamla och unga, rika och fattiga samsas på sanatorierna och trots att det finns andra i Julias ålder så känner sig Julia ändå väldigt ensam. Hon är nämligen blyg och har svårt för att skaffa sig vänner. Dessutom känner hon sig så väldigt ensam och övergiven på sanatoriet. Julias föräldrar, och framför allt hennes mamma, är livrädd för smittan och vill inte komma och hälsa på när det är besöksdagar. Samtidigt ser Julia hur andra patienters familjer kommer och hälsar på och hur andras föräldrar vågar krama om sina sjuka barn. Det gör ont i Julia att veta att hennes egen mamma inte vill röra vid henne. Men så kommer Luca till sanatoriet och Julia lever upp. För första gången i sitt liv blir hon förälskad. Och kärleken visar sig vara besvarad.

Camilla Lagerqvists Den vita döden ser på omslaget ut att kunna vara en rätt läskig bok, men det här är inget annat än en vemodig kärlekshistoria som också gör en inblick i Sverige under 1930-talet och som berättar om en av modern historias värsta folksjukdomar.

Luca tillhör förresten ett cirkussällskap och för den som också har läst Lagerqvists Cirkusflickan så finns här en del karaktärer att känna igen. Jag gillar när författare på det här viset knyter an till sina tidigare böcker och bjuder på både igenkänning och uppföljning på sina karaktärer. 

I mitt namn

Länk till adlibris och bokus

I mitt namn. En bok om att vara trans handlar precis om det som titeln skvallrar om: en bok om att vara trans, alltså. Moa-Lina Olbers Croall har intervjuat olika transpersoner, några kända, några okända, i olika åldrar och i I mitt namn får vi ta del av deras berättelser. Varvat med de personliga berättelserna som de intervjuade personerna delar med sig av, finns rena faktaavsnitt om vad trans är, hur transformeringsprocessen går till, vart man kan vända sig med sina funderingar och mycket annat. Här finns film- och boktips och sist i boken en ordlista samt en gedigen länklista.

I mitt namn vänder sig till den som går i egna funderingar kring sin könsidentitet, men den vänder sig också lika mycket till cispersoner, det vill säga icke-transpersoner, som kanske känner någon transperson eller har någon i sin närhet som man vill stötta och förstå. I mitt namn gav mig mycket kunskap och framför allt gav det mig insikter om hur hur lite jag faktiskt visste kring dessa frågor och transpersoners situation. Den här boken borde absolut vara obligatorisk läsning för skolsköterskor och skolkuratorer, eller ja, varför inte alla som jobbar i skolans värld!

Supernova #4

Länk till adlibris och bokus

Glassväder och tre borttappade hundar är fjärde boken om Supernova, vardagssuperhjälten i Bjärred, som Åsa Öhnell skriver om.

Det är sommar och sol, bästa glassvädret, och Märta och Supernova är på Bjärreds centrum för att utföra hjältedåd. De ska hjälpa gubben Holgersson att köpa skorpor och mjölk till fikat. Som tack har Holgersson lovat att de ska få köpa varsin glass för besväret. Medan tjejerna slickar i sig sina smältande glassar läser de på anslagstavlan som finns utanför affären. De hittar en lapp om en bortsprungen hund - ett uppdrag för superhjältar som dessutom kräver mer hjältemod än att gå till affären och köpa mjölk och skorpor.

Utanför affären träffar tjejerna på Dante och Nisse. De vill också vara med och utföra hjältedåd och självklart får de hjälpa till att leta. Bjärred är ju stort, så nog kan det behövas lite hjälp med att hitta den bortsprungna jycken.

De fyra barnen ger sig av åt olika håll för att leta efter hunden. Och de visar sig ha tur i sitt sökande. Men samtidigt dyker det upp fler lappar om försvunna hundar på anslagstavlan. Det är väl inte så att det går en hundtjuv lös?

I Glassväder och tre bortsprungna hundar träffar vi samma charmiga karaktärer som i de andra Supernovaböckerna. Handlingen är vardagsnära men med en humoristisk knorr som gör de här böckerna så väldigt trevliga att läsa. Sen ska jag ju inte sticka under stol med att jag dessutom har Bjärredsrötter, vilket gör läsningen ännu roligare för mig som känner igen mycket från miljöerna.

Dataspelet

Länk till adlibris och bokus

Dataspelet av Petrus Dahlin ingår i Bonnier Carlsens serie Lätt och läskigt. För säkerhets skull har man dessutom skrivit "Läs på egen risk!" över bokens utsida. Men det är en rätt oskyldig berättelse som läsaren möts av. Åtminstone verkar det så inledningsvis, för slutet är minsann inte det minsta oskyldigt.

Dataspelet handlar om Ville, som väl är i lågstadieåldern, och som är ensam hemma. Då passar han på att smyga in i sin storebrors rum för att spela dataspelet Ansiktet som egentligen har en åldersgräns på femton år. Ansiktet visar sig vara ett läskigare spel än vad Ville kunnat tro och även om han sen skryter i skolan för sina kompisar om att han spelat Ansiktet så plågas han av mardrömmar. Mardrömmarna blir bara värre och värre och snart ser Ville det läskiga ansiktet från  Ansiktet överallt.

Till slut berättar Ville för sin mamma att han spelat Ansiktet och hur dåligt han mått efter det. Hon tröstar Ville och säger att det bara är hans dåliga samvete som spökar och Ville mår bättre efter detta. Men mardrömmarna försvinner inte för det. Istället tycks de verkligare än någonsin.

En farlig vän

Länk till adlibris och bokus

Strax innan Leo ska börja nian flyttar han och hans familj. De flyttar lika mycket till ett nytt område, till en ny skola som bort från Leos gamla skola och klass i vilken Leo under lång tid varit mobbad.

På samma gård som Leo flyttat till bor Jonna. Jonna är snygg, cool, självsäker och hon ger Leo uppmärksamhet. Och att ha en vän när man börjar i nya skolan kan ju inte vara fel.

Men Jonna är inte riktigt den vän Leo behöver. Hon utmanar Leo att testa gränser och Leo, som blir förälskad i Jonna, hänger på. Nu när han hittat någon som vill vara med honom kan han inte riskera att Jonna inte ska acceptera honom. I Jonnas sällskap är han nämligen också trygg från de vanliga och typiska översittartyperna som gärna hackar på skolans nye elev.

Men Jonna ställer också outtalade krav på hennes och Leos vänskap. Det är Jonnas regler och infall som ska följas och livet för Leo blir både farligt och obehagligt när Jonna får med sig Leo i mobbingen av en annan kille på skolan. Helt plötsligt befinner sig Leo på andra sidan. Mobbad har blivit mobbare. Och Jonna vet inga gränser för hur långt det går att driva sitt hat mot den hon ser ner på.

En farlig vän av Ritta Jacobsson är en lättläst och spännande bok där frågor om vänskap ställs på sin spets. Jag kommer att tänka på Emma Granholms Ett nytt liv på köpet som ju också handlar om en mobbad person som plötsligt får vänner och som också beskriver den desperata glädjen i att äntligen ha en vän, vilket driver huvudpersonen att göra vad som helst för att inte förlora den vänskapen. Det är tragiskt, men också väldigt mänskligt.

Poppy Pym och Faraos förbannelse

Länk till adlibris och bokus

Som spädbarn kommer Poppy Pym till madame Pyms cirkus, Magnifike Marvin drar plötsligt en dag fram henne ur sin hatt (Poppys version) tillsammans med en lapp där någon ber att man på cirkusen ska ta hand om det lilla knytet. Hur det nu gick till kan man ju diskutera, men sant är i alla fall att Poppys riktiga föräldrar lämnade henne hos cirkusfolket och bland dessa får Poppy sin nya familj. Hon växer upp på cirkusen och lär sig allt om cirkusliv. Men nu när Poppy fyllt elva tycker hennes fostermor madame Pym att det är dags för Poppy att leva lite mer "vanligt" liv. Poppy kan behöva en fast punkt, få lära känna barn i sin egen ålder och framför allt behöver hon gå i skola. Det är trots allt så att man inte kan lära sig allt på cirkusen.

Poppy får börja på internatskolan Saint Smithens där hon till en början inte alls känner sig hemma. Inga popcorn eller sockervadd till frukost längre, oglittriga skoluniformer och lärare som blir sura när man hänger upp och ner eller gör volter på rasterna. Men Poppy lär snart känna Ingrid, som hon delar rum med, och Kip, som också går sitt första år på internatskolan, och de tre bli snart ett radarpar.

Nu är det så att skolan ska ställa ut en tillfällig egyptisk utställning, något man är väldigt stolta över på, men kring den här egyptiska skatten går det historier om att det vilar en förbannelse över ett av föremålen. Och mycket riktigt börjar det hända både mystiska och otäcka saker samma minut som föremålen bärs in i skolbyggnaden. Men är det en förbannelse eller är det helt enkelt så att det är någon som försöker avleda uppmärksamheten för att kunna stjäla den värdefulla rubinskarabén? Poppy ser sin chans att likt sin detektivhjältinna från böckernas värld lösa mysteriet med faraos förbannelse.

Poppy Pym och faraos förbannelse av Laura Wood är första boken om Poppy Pym och hennes cirkusfamilj. Jag gillade det här och kände ren läsglädje boken igenom. Poppy Pym är en bok med mycket charm, humor och spänning. Framför allt fastnade jag för de charmiga karaktärerna, och jag hade gärna träffat flera av karaktärerna i boken på riktigt. Men kanske inte snorkiga Annabelle med näsan i vädret.

Tack till Modernista för rec.exet!

Passa!

Läs mer på adlibris eller bokus

Lättläst. I 5b spelar alla fotboll på rasterna. Till och med Wille är med trots att han egentligen inte tycker det är så himla kul. Fotboll är inte hans grej. Han gillar ju matte och schack. Men alla är med och spelar fotboll och Wille är mer eller mindre tvingad att ställa upp och vara med varje rast. Trots att han avskyr att smutsa ner sig på grusplanen och typ alltid ändå missar bollen.

När det är dags för årskurs fems årliga fotbollsturnering så bävar Wille inför matcherna. Han vill inte vara med. Fotbollsturneringen är bara för killarna. Tjejerna har basketturnering istället, något Moa i Willes klass inte går med på. (Jag förstår ärligt talat heller inte varför de inte kan ha blandade lag. Tramsigt!) De två lyckas övertala idrottsläraren att Moa ska ta Willes plats i laget. Men Wille blir ändå tvungen att ställa upp när Christian får rött kort och blir avstängd från sista matchen, den match som kommer att avgöra om 5b vinner turneringen eller inte. Och kanske kan Wille ändå hjälpa laget att vinna. Trots att fotboll inte är hans grej.

Passa! av Thomas Halling är en lättläst fotbollsbok som alla kan känna igen sig i. Visst är det mycket om och kring fotboll, men boken handlar också om livet på mellanstadiet, om kompisar och lite om kärlek. Så visst kan många känna igen sig i Passa!, även de som inte gillar att spela fotboll.