tisdag 10 maj 2011

Inte bara ännu en vampyrbok

I De som går igen försöker Marcus Sedgwick komma så nära de gamla ursprungliga folksagorna om vampyrer som möjligt. Istället för de blodsugande och ljusskygga, men dock eleganta och vackra varelser vi idag föreställer oss vampyrer som, så var den tidiga folksagans vampyrer snarare ett slags blodtörstiga zombier. De kunde vara uppsvullna, groteska lik uppstigna ur graven eller så kunde de vara en exakt kopia av sitt tidigare och levande jag. I efterordet till De som går igen skriver Sedgwick att han försökt fånga stämningen från de tidigaste rapporterna om vampyrism från 1500-talet och framåt. Han har studerat och samlat på tidiga sägner och östeuropeiska berättelser om de blodsugande gengångarna och De som går igen är, så att säga, resultatet av hans studier.

Det är tidigt 1600-tal och den tonårige Peter och hans far Tomas försörjer sig som vedhuggare. Faderns misstänksamhet gentemot andra samt hans hemliga förflutna har gjort att de aldrig kunnat slå sig till ro mer än ett par år i taget. Rätt så snart efter att Peter och Tomas flyttat till utkanten av den lilla byn Chust i Östeuropa börjar märkliga saker ske. En man hittas död i skogen, det påstås att han tog sitt eget liv, och han begravs utan kista och med ansiktet vänt neråt mot jorden. Efter begravningen gräver Tomas en vallgrav runt huset, Peter kan inte förstå varför utan tror att hans far till slut blivit galen av allt brännvin han dricker.

Snart sker ännu ett dödsfall. Det är den unge Stefan som påträffas död i byn. Då Stefan fortfarande var ogift då han dog säger seden att det måste hållas bröllop för honom för att han ska slippa bli begravd som ungkarl. En brud välj ut till den döde och efter bröllopet förs hon till en stuga i skogen där hon i isolering ska avtjäna en änkas sorgetid.

Lotten som den dödes brud faller på Agnes, flickan som Peter är förtjust i, och Agnes är livrädd för att vistas ensam i den lilla stugan i skogen. När hon återvänder till byn är hon inte längre sig lik och under tiden fortsätter märkliga saker att ske i Chust.

Jag hade höga förväntningar när jag satte igång mitt läsande och jag blev lite besviken på att den inte var mer läskig och intensiv. Men däremot så gillar jag verkligen Sedgwicks efterforskningar i de ursprungliga folksagorna och att han låtit sig inspireras av dessa. Det blir inte bara ännu en bok som handlar om vampyrer och den gamla folktron ger nästan berättelsen ett mer skrämmande och mytiskt drag till skillnad från alla andra vampyrböcker som dykt upp de senaste åren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar