Strimmor av hopp

Andra världskriget för oundvikligen tankarna till deportationer av judar och koncentrationsläger. Något som inte är lika allmänt känt är den deportation som Stalin beordrade under samma tid. 1940 ockuperades Estland, Lettland och Litauen av Sovjetunionen. Personer i de baltiska staterna som ansågs "sovjetfientliga" fängslades, mördades eller massdeporterades till Sibirien. Amerikanska Ruta Sepetys har själv rötter i Litauen och hennes egen far flydde Stalins utrensningar. Sepetys har samlat ihop berättelser och vittnesmål från personer som överlevde Sibiriens fångläger och har med dessa som utgångspunkt skrivit romanen Strimmor av hopp.

Lina är femton år när hennes familj sent en kväll tvingas från sitt hem i litauiska Kauna av sovjets hemliga polis. Lina, hennes lillebror och mamma skiljs åt från fadern och tvingas tillsammans med hundratals andra in i smutsiga tågvagnar som för dem på en lång resa mot fånglägren i Sibirien. Varje dag är en kamp mot hungern, smutsen och kylan och ovissheten om vad som hänt fadern är tärande. Lina, som är väldigt konstnärligt lagd, använder i hemlighet tecknandet som ett sätt att hantera de outhärdliga och bistra livsvillkoren som blivit den nya vardagen. Hon tecknar fångvaktarnas grymhet och känslolösa hantering av lägerfångarna och hon fångar uppgivenheten i litauernas ansikten. Men med hjälp av tecknandet försöker Lina också att hålla minnet av sitt hemland och livet före deportationen vid liv. I lägret lär Lina även känna den jämnårige Andrius och Lina leker med tanken på hur det hade kunnat vara om de inte satt i fångläger.

Strimmor av hopp är en upplysande bok om en inte alltför känd del av Andra världskrigets historia. Det är en gripande berättelse om de deporterades liv och umbäranden men romanen skildrar samtidigt den starka sammanhållning som finns fångarna sinsemellan. Det är verkligen ingen hoppfull tillvaro för de deporterade och det är tack vare en stark överlevnadsdrift som människorna uthärdar, snarare än de små små strimmor av hopp som trots allt finns hos människorna i lägret.

Strimmor av hopp avslutas med Sepetys egna noteringar kring arbetet med boken. Här passar författaren även på att kortfattat redogöra för baltstaternas öde under Stalin. Baltikums historia fick en väldigt liten plats i historieundervisningen när jag gick i skolan och jag tycker att det är mycket intressant att nu läsa och lära mig mer om denna bit av Europa.