Tyngd

Jeanette Wintersons Tyngd ingår i det internationella projektet där välkända författare får möjlighet att återberätta en myt. På svenska går projektet under Mytserien och hittills har en tio stycken titlar givits ut i Sverige. Av dessa har jag tidigare läst Penelopiaden och min ambition är väl att läsa ännu ett par till titlar i serien.

Winterson visste direkt att hon skulle skriva om Atlasmyten när hon fick förfrågan att bidra i Mytserien. Titanen Atlas bär världen på sina skuldror och tyngs av såväl sitt straff och den fysiska ansträngningen, som av det ansvar det innebär att hålla uppe Kosmos. När Herakles, på väg att utföra ännu ett stordåd, erbjuder Atlas att få sträcka på ryggen ett tag, får Atlas känna på frihetens lättnad medan den burduse och hänsynslöse Herakles istället börjar grubbla under världens tyngd och ställa sig frågan varför?

Tyngd är inte en rak redogörelse av Atlasmyten. Huvudhistorien handlar så klart om hur Herakles erbjuder Atlas att ta hans plats i utbyte mot att Atlas beger sig till Hesperidernas trädgård och plockar tre gyllene äpplen från Heras träd så att Herakles därmed kan slutföra ännu ett av sina storverk. Men Winterson länkar samman fler berättelser med Atlasmyten. Läsaren får möta en ensam flicka som växer upp med en lysande jordglob som sänglampa och vars börda blir tyngre för varje år som går. Och där finns en berättelse om en hund vid namn Laika som är dömd att för evigt kretsa kring världen, kring Atlas, men som blir räddad i sista stund för att i sin tur kunna rädda just Atlas.

På blott 142 sidor har Winterson fått ihop en mångbottnad och djupsinnig bok som jag hade kunnat fortsätta analysera och skriva många flera rader om, och det är en bok jag skulle kunna läsa om flera gånger. Tyngd är både välgenomtänkt och välkomponerad och väldigt personligt skriven. Tankar om ensamhet, ansvar, tyngd och börda lyfts fram, men berättelserna visar samtidigt på möjligheterna med dessa och vad frihet kan innebära.