
Ruby är trots pojkvännens kärleksbedyrelser livrädd för att någon annan tjej ska sätta klorna i honom nu när hon är borta, men Lizzie lovar att hålla ett öga på honom tills att han ska komma och hälsa på i L.A till Thanksgiving. Och förutom den gnagande oron över att någon annan ska locka till sig pojkvännen, tampas Ruby med rädslan att bli bortglömd av bästa kompisen, känslan av utanförskap i nya klassen och misstänksamhet, ilska och bitterhet gentemot pappan.
Sonya Sones har åstadkommit en lättsmält och ganska förutsägbar bok, men inte mig emot. En sån där vidrig bok där mamman dör är, titeln till trots, en feel-good-bok som man vid sista sidan slår ihop med ett leende på läpparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar