tisdag 1 maj 2012

Hur svårt kan det va?

Hur svårt kan de va? är svår att lägga ifrån sig och jag fullkomligen slukade boken. Anna Knutsson och Ann-Christine Magnusson som tillsammans skrev Ingen ser dig för ett par år sen har återigen gjort ett väldigt lyckat boksamarbete.

Det är första dagen efter sommarlovet, första dagen i nian, och hela klassen är åter samlad. Det vill säga hela klassen utom Björn, klassens tyste och tillbakadragne kille, men han märks ju inte så mycket i vanliga fall heller. Edith har hängt med Julia, en av klassens populäraste tjejer, hela sommaren och ser nu fram emot en höst av förändring där hon tack vare sin nyfunna vän kommer att kunna klättra på popularitetsstegen. Julia gör dock sitt bästa för att undvika Edith som hon bara tycker är irriterande och töntig. Och Daniel, vars kompisar går på gymnasiet, hänger mest för sig själv. Men när han upptäcker Björn utanför BUP börjar saker och ting sättas i rörelse och de tre klasskamraternas liv flätas ihop. För Björn är väl i Florida? Eller hur var det nu? När Daniel råkar nämna vad han sett för Julia får hon dåligt samvete och vill försöka göra något för Björn innan det kanske är för sent.

Växelvis får man följa Edith, Daniel och Julia, men även Björn, och får därmed samma historia berättad ur olika personers perspektiv. Detta ger berättelsen ett väldigt driv samtidigt som man kommer varje karaktär nära och får lära känna huvudpersonernas hemligheter. Att man inte heller får veta vad som hänt Björn förrän alldeles i slutet gör nyfikenheten ännu större. Var och en av huvudpersonerna har dessutom fått ett eget typsnitt och jag gillar att författarna på så sätt understryker karaktärernas olikheter, samtidigt som det blir tydligt för läsaren vem berättaren för ögonblicket är.

Knutsson och Magnusson har gjort skickliga karaktärsteckningar och det erbjuds stor igenkänning från hur högstadietiden kan vara. Hur rått klimatet kan vara i klassrummet, vilken betydelse ens vänner har för en och att man tror sig känna alla i klassen, när man i själva verket inte vet någonting. Det här gillade jag mycket!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar