Svikarens spel

B.R. Collins Svikarens spel är egentligen två berättelser i en, som båda handlar om svek och vänskap. Ramberättelsen handlar om Michael som tidigare utsatts för grov mobbing på sin gamla skola. På sin nya skola försöker Michael göra så lite väsen som möjligt för att inte dra uppmärksamhet till sig. Efter år av mobbing så har Michael dålig självkänsla och har väldigt svårt för att lita på folk. Därför trodde han till en början att Francis drev med honom när han visade sig vara intresserad av Evgard. 

I Evgard styr evgardierna, ett rikt och arrogant folkslag, som ständigt är iväg på plundrartåg och hämtar nya slavar från den närbelägna meriska befolkningen. Michael hittade på landet, men det är tillsammans med Francis som landet Evgard utvecklats så till den fulla grad att de hittat på språk och folkslag, skrivit landets historia, ritat kartor och byggnader, ja, så gott som allt har de tänkt på. Och Evgard är deras hemlighet. Michael vill absolut inte att någon annan ska känna till Evgard eftersom han är rädd att andra ska tycka att han är en tönt. Och Francis har gått med på att hålla Evgard hemligt.

Men en dag hittar Michael en lapp i sitt skåp i skolan som avslöjar att någon annan känner till Evgard. Michael är övertygad om att Francis har berättat för sina kompisar och att de i hemlighet hela tiden skrattat bakom ryggen på Michael. Michael känner sig förödmjukad och sviken och han bestämmer sig för att ge igen på Francis. På det värsta sätt han kan tänka sig.

Parallellt med berättelsen om Michaels och Francis vänskap följer berättlesen om Argent och Columen, en merisk slav respektive en evgardisk hertigson som otroligt nog finner varandra och blir vänner. Men i Evgard, som är en brutal värld, vet man inte vem man kan lita på och vad som sker i Evgard speglar relationen mellan Michael och Francis. 

Jag läste Svikarens spel första gången för ett par år sedan, och valde att läsa om den nu inför ett bokprat för att friska upp mitt minne. Då, liksom nu, tycker jag att författaren har ett intressant upplägg, där fantasivärlden trasslar in sig i framför allt Michaels verklighet. Och det första kapitlet om Argent är otroligt spännande, men sen blir det för mycket fantasy för min del. Meningar på latin (tror jag) och ett annat påhittat språk visar i och för sig tydligt på hur mycket tid och energi som Michael och Francis lagt ned på Evgard, men för mig som inte är någon hängiven fantasyläsare (milt sagt) så blir det bara störigt. Och även om Evgard-berättelsen är långt mycket mer spännande och händelserik så tycker jag att relationen mellan Michael och Francis är mycket mer intressant att läsa om.