onsdag 5 december 2012

Tid att dö

När Rose bara är tolv år försvinner hennes mamma Katherine och styvpappa Brendan spårlöst. Rose får flytta hem till sin mormor, som hon tidigare inte haft någon kontakt med, och istället förlorar hon kontakten med sin styvbror Joshua.

Det har nu gått fem år sedan föräldrarna försvann och Rose har mer eller mindre gett upp hoppet om att de fortfarande ska finnas vid liv. Men en dag hör Joshua av sig till Rose och han har inte gett upp sökandet efter Katherine och Brendan.

Efter att ha mailat fram och tillbaka i ett par månader är det äntligen dags för Rose och Joshua att träffas igen. Men på väg till tåget för att möta Joshua blir Rose vittne till mordet på en kille, som går på hennes skola. Och bara ett par dagar senare mördas killens flickvän framför ögonen på henne. Rose, som givetvis upplever morden som obehagliga, tycker inte att polisen gör tillräckligt för att få fast mördaren och försöker därför själv bedriva spaning med hjälp av Joshua och hans datornörd till polare. Och samtidigt är Joshua nya ledtrådar på spåren vad gäller deras föräldrars försvinnande.

Jag brukar vara förtjust i Anne Cassidys spännande thrilleraktiga berättelser, och därför trodde jag också att jag skulle gilla Tid att dö, som är första delen i serien En mördares anteckningar. Men jag misstänker att Cassidy den här gången har tagit sig vatten över huvudet. Hon är jätteskicklig på att skapa spänning i sina andra romaner, men i denna... njä. Jag tycker inte att hon får till det och istället tycker jag att berättelsen känns utdragen och jag tycker också att hennes karaktärer känns tillplattade. För mig framstår de inte som tillräckligt intressanta för att jag ska vilja veta mer om dem. Framför allt gäller detta Rose. För att vara bokens (troligtvis hela seriens) huvudperson, så är hon, förutom att hon är trumpen och trulig, väldigt intetsägande och ointressant. Hela boken är ungefär som en dålig pilot till en ny tv-serie. Tyvärr, säger jag, för jag hade velat gilla Tid att dö.

Tre delar till är planerade. Även om Cassidy lämnar ett par frågetecken kvar som lockbeten till kommande delar (fjärilen till exempel) och dessutom slänger ut några beten som har konspiration skrivet på sig, så tror jag inte att jag kommer att lägga tid på att läsa dessa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar