Samurajsommar

Så kan jag stryka ännu en bok som länge legat på min Att-läsa-lista! Det här med att bokprata om böcker man inte själv läst, tycker jag kan vara lite svårt. Själva handlingen kan man alltid berätta om, men man kan aldrig riktigt förmedla bokens känsla och på nåt vis känns det inte helt äkta att försöka sälja in en bok som man själv inte bekantat sig fullt ut med. Samurajsommar av Åke Edwardson är exempel på en sådan bok som jag bokpratat om, och lyckats sälja in, men jag har aldrig riktigt känt att jag kunnat göra det bra. Men nu så. Nu ska jag baske mig kunna få till det där riktigt inspirerande bokpratet!

Samurajsommar utspelar sig en het sommar på ett kollo i Småland nån gång på 1950-1960-talet. Den varma sommaren med bad, lekar och äventyr hade kunnat utgöra helt perfekta sommarminnen om de bara inte kantats av fröknarnas stränghet och den rigida ordningsamhet som råder på kollot. Här råder inte så mycket omtanke och kärlek, och för Kenny känns kollot mer som en institution där man förvarar fattiga eller problemtyngda barn under sommaren. De vuxna går inte att lita på och värst är Kärringen, föreståndarinnan på kollot.

Kenny tillbringar sin sista sommar ute på kollot. Han är tolv år och nästa år kommer han att vara för gammal för att åka på kollo. Kennys största intresse är samurajer och han försöker i möjligast mån leva i enlighet med samurajernas filosofi. Han bär alltid med sig ett svärd och hans namn, Kenny, som han själv kallar sig (egentligen heter han Tommy), är taget från det japanska Ken som betyder svärd. Kennys samurajintresse har smittat av sig på kompisarna på kollot och tillsammans har de ett hemligt ställe ute i skogen där de bygger på ett samurajslott. Ingen utanför gänget känner till deras ställe; inga tjejer, inte Weines gäng och absolut ingen vuxen.

Men den här sommaren upptäcker Kenny att också tjejer kan vara intressanta. Speciellt Kerstin. För henne råkar Kenny nämna samurajslottet och hon blir så klart nyfiken, men hur ska han kunna visa slottet för henne utan att svika kompisarna? Fast det största problemet är helt klart de vuxna. Kärringen slår nya rekord i jävlighet när hon snor Twistpåsen som Kennys mamma har med sig på besöksdagen och kampen mellan Kenny och de vuxna intensifieras när Kenny vägrar äta upp sin mat. Men det som till slut blir droppen och som till slut utlöser ett fullskaligt krig mot de vuxna är när Kerstin råkar illa ut.

Jag gillar den hotfulla stämningen som Edwardson bygger upp. Sommarens lekar och hettan, som gör alla loja och slöa, bildar en idyllisk sommarfasad utåt, men döljer i verkligheten den maktkamp som råder mellan barnen och de vuxna, och mellan Kenny och Kärringen i synnerhet.