Avgrundens änglar

hos bl.a. adlibris eller bokus

Magnus Nordins nya spänningsroman är otäck och brutal och beskriver en mörkare sida av verkligheten som man gärna önskade inte fanns. Det handlar om groming och de faror bekräftelsetörstande tonåringar riskerar att utsätta sig för. (Jag vill gärna skriva grooming, men i Avgrundens änglar stavas det med ett o, så jag följer den linjen)

Alice är nyinflyttad till Fjärslunda. Hon och hennes mamma lever under skyddad identitet sedan Alice pappa hotat att döda Alice mamma. Endast ett fåtal personer på Alice nya gymnasieskola känner till att Alice lever under skyddad identitet och en av dem är svenskaläraren Molly.

Molly är en mycket engagerad lärare som har startat en samtalsgrupp för de som har eller har haft det tufft eller svårt, hemma eller i skolan; de som behöver prata. Till denna samtalsgrupp bjuds Alice in, och hemma hos Molly får hon träffa Samira, som också går på skolan, och Hannes, en före detta elev. Tanken är att ungdomarna ska hjälpa och stötta varandra genom att dela med sig av de svårigheter de varit med om, vilket också sker. Men samtalsgruppen är samtidigt en täckmantel för aktionsgruppen som kallar sig Avgrundens änglar. Genom att provocera fram brott samlar gruppen in bevis mot så kallade gromare för att därefter låta polisen ta över arbetet. Molly säger sig vilja skipa rättvisa, men snart nog förstår man att hon nog också har en alldeles egen agenda. Och nog förstår både Alice, Samira och Hannes att deras arbete med aktionsgruppen innebär faror och stora risker, men det är först när Avgrundens änglar kommer gamla och ouppklarade brott på spåren som de börjar förstå att deras egna liv står på spel.

Avgrundens änglar är väldigt spännande, sträckläsningsspännande till och med, men det stora persongalleriet och hoppen i tid och rum samt hoppen i berättarperspektiv gör det aningens rörigt. För boken handlar nämligen även om Ada, som försvann för flera år sedan. Och om Julia, som stämmer träff med Leo, som hon chattat med på nätet, på ett café. Jag behövde själv till en början bläddra tillbaka här och där för att få koll på vem de olika personerna var och hur de hängde ihop med varandra. Men jag tycker inte att man ska låta detta hindra en från att läsa Avgrundens änglar. Efter ett tag har man kommit in i Nordins berättarstil och det är så fruktansvärt otäckt och spännande så att man helt enkelt inte kan sluta läsa.