onsdag 4 december 2013

Barnhemmet

Läs mer på bl.a. adlibris eller bokus
Till Edgar och Tekla Bjelkes skolhem kommer barn i alla åldrar, från småttingarna till tonåringarna, för att lära sig om disciplin, ansvar och konsekvens. Barnen som placeras på skolhemmet har alla olika bakgrund, men gemensamt för dem är att de är barnen som ingen vill veta av eller de som behöver lära sig hur man uppför sig - de vanartiga barnen.

På skolhemmet drillas barnen i franska glosor, har lektioner i vett och etikett och tvingas skura trappor och tvätta kläder efter lektionstid. Lärarna är stränga och hjärtlösa och nästan vartenda ett av barnen önskar att de sluppit vara där, till och med Otto, som varit där så länge han kan minnas. Fransciska har redan sju misslyckade rymningsförsök bakom sig, men fortsätter likväl att planera flyktförsök nummer åtta. Tvillingarna Harriet och Hedvig har åtminstone varandra, men får svåra eksem av sin tvättjänstgöring. Gabriel, som alla lärare gillar, är på skolan för att lära sig veta hut och Beata måste bara lära sig att bli mindre klumpig och mindre till besvär. 

Det är en hopplös känsla och dyster stämning som Cecilia Lidbeck målar upp i Barnhemmet. Man sympatiserar utan svårigheter med de stackars utsatta barnen. Och som om de inte redan hade nog med bekymmer så försvinner en dag Kasper spårlöst. Ingen vet vart han tagit vägen. Och därefter dröjer det inte länge förrän det ena efter det andra av barnen har försvunnit. Lärarna på skolan låtsas som ingenting, men eleverna på skolhemmet misstror lärarnas nedtystande och köper inte alls de vaga förklaringar de kommer med. De till och med skojar om att det är lärarna själva som ligger bakom försvinnandena, hur otäckt det än låter. Men det ligger kanske trots allt något i deras misstänklighet gentemot lärarna? Det står hur som helst klart att barnen själva måste ta saken i egna händer och göra något om de försvunna barnens öde inte ska förbli okänt. Och om de inte själva ska försvinna.

Barnhemmet utspelar sig någon gång "förr i tiden" och känns trots allt elände och något typiska karaktärsbeskrivningar, ändå levande och realistisk. Jag gillar speciellt slutet. Bokomslaget ger känslan av att berättelsen ska vara mycket läskigare än jag upplevde den som. Men för målgruppen är elaka, ja rent ut sagt ondskefulla vuxna, utsatta barn som behandlas illa och försvinner självklart läskigt nog.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar