fredag 31 januari 2014

Möt Emanuel Kent!

Läs mer på adlibris eller bokus
Jag kan ju börja med att erkänna att jag inte hade så sjukt höga förväntningar på Åsa Asptjärns debutbok Konsten att ha sjukt låga förväntningar (helt och hållet i enlighet med bokens huvudpersons livsfilosofi!) Jag var sjukt sugen - humorböcker för högstadiet vimlar det inte precis av, men det här med humoristiska berättelser kan samtidigt vara svårt. Men jag hade inte behövt känna oro inför eventuella förväntningar för Konsten att ha sjukt låga förväntningar bjuder på både ett och annat gapskratt!

Emanuel Kent Sjögren går i nian och han har en (1) kompis; Tore med de gröna gummistövlar. Emanuel har börjat bli trött på att alltid hänga med Tore. Hade det inte varit för att Tore annars blivit helt ensam, så hade han dumpat sin polare för länge sen. En liten tanke har ända sen sommaren börjat gro i Emanuel; enligt hans storasyster har han potential. Det är bara ingen som fattat det än. Han kan förändra sitt liv om han vill, och det vill han, och sista året på högstadiet är rätt tid för att låta potentialen blomma.

Så händer det. Tore blir borta från skolan en längre period och Emanuel börjar istället luncha med Bianca och Ammis, klassens nya tjej respektive klassens populäraste tjej. Och plötsligt verkar det som att den där potentialen är på väg att slå ut! Exalterad över allt det nya som Emanuel bjuds in till är han mer än gärna beredd på att sälja ut sin gamle kompis.

Jag skrattar som sagt högt både här och där, men Asptjärn bjuder också på en del krystade situationer och skämt, som får mig att skruva obekvämt på mig. (Det skulle i och för sig kunna vara ett knep som Asptjärn tar till för att visa hur "fel", pinsam och obekväm Emanuel Kent själv är)

Konsten att ha sjukt låga förväntningar beskrivs som en Dagbok för alla mina fans, fast för en äldre publik, något jag till viss del kan hålla med om. Det här riktar sig till en mognare publik, och humorn är också lite svartare ibland. Men jag tycker nog att Asptjärns bok känns betydligt smartare än Greg-böckerna. Och även om vissa trådar i berättelsen är lite förutsägbara så är det här faktiskt väldigt underhållande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar