Helgas dagbok

I pocket hos bokus eller adlibris

Helga Weiss är nio år när hon börjar skriva i sin dagbok 1938. De första anteckningarna handlar om hur hon oroar sig över mobiliseringen. Tjeckerna mobiliserar! Mamma och pappa lyssnar ständigt på radion och skyddsrum inreds i hela Prag. Så den 15 mars 1939 går tyskarna in i Tjeckoslovakien och landet hamnar under Tysklands "beskydd". De antijudiska lagarna blir fler och fler, Helgas pappa förlorar sitt arbete och Helga får inte längre gå i skolan. Beskedet om "transporter" kommer och varenda judisk familj i Prag börjar packa, städa, baka för att förbereda sig inför kallelsen. Till slut kallas även familjen Weiss och i december 1941 anländer de till Theresienstadt. Helga skriver och gör teckningar i sin dagbok om hur livet fortgår i lägret: hur man arbetar, går i skolan, hur en del vakter ser mellan fingrarna medan andra vakter beter sig som tyranner. Hon skriver om små stunder av glädje och lycka och om desto fler stunder av modfälldhet och förtvivlan. Under tre år skriver Helga i sin dagbok innan hon och hennes mamma deporteras vidare.

Det som slår mig när jag läser Helgas dagbok är hur förhållandevis humant människorna i Thersienstadt ändå behandlades. De fick behålla sina egna kläder, slapp långa uppställningar och kunde till och med anordna kulturella tillställningar som teateruppsättningar, konserter och föredrag. De tilläts med andra ord fortfarande behålla en del av sitt mänskliga värde. Men att Thersienstadt mer liknade ett getto mer än ett läger var så klart nazisternas avsikt då lägret användes i propagandasyfte för att visas upp för omvärlden och för merparten av de som anlände till Thersienstadt blev lägret inte mer än ett transitläger innan vidare deportation. Att komma till Auschwitz från detta måste så klart ha varit en chock då fångarna från Thersienstadt säkert väntade sig något liknande.

En annan reflektion är hur Helga beskriver tiden innan deras kallelse kom var. Hur judarnas liv sakta men säkert begränsades och hur man, när man började höra om transporterna, förberedde sig genom att städa och fixa, och den aningslöshet som rådde. Man verkar ha varit så säkra på att få komma tillbaka! Men vad skulle man tro?

Helgas dagboksanteckningar slutar med att hon och hennes mamma återkommer till Prag ("äntligen hemma.") men Helgas dagbok innehåller även en intervju med Helga där hon berättar mer om tiden i de läger hon satt i samt om hur hennes liv såg ut efter kriget. Helgas dagbok består av de anteckningshäften och skisser som Helga skrev och ritade under tiden i Thersienstadt och som hennes morbror gömde undan genom att mura in dem i en vägg när Helga och hennes mamma deporterades. Efter kriget kompletterade Helga dagboksanteckningarna genom att skriva ner sina minnen och upplevelser på lösblad. I ett förord till dagboken förklaras att den dagbok vi läser är starkt bearbetad och att kronologin inte alltid är helt säker, men Helgas dagbok utgör inte desto mindre ett viktigt dokument såsom ögonvittnesskildring inifrån koncentrationslägren. Av alla cirka 15000 barn som deporterades till Thersienstadt och Auschwitz överlevde enbart några hundra. Helga Weiss är en av dem.