Den här sommaren kan bli min död

Finns bl.a. hos adlibris och bokus

Jag måste:
1. Köpa bindor av ICA-Pelle
2. Bli gladare och mer positiv
3. Somna utan kvällsritualen
4. Överleva övernattning (till exempel hos Leias läskiga mormor)
5. Dricka något som någon annan (typ Leias mormor) hällt upp när jag inte ser på
6. Skriva d-ordet
7. Läsa dikter av Karin Boye
8. Prata inför en grupp (större än två personer)
9. Skaffa en pojkvän
10. Kyssa pojkvännen

Fanny har exakt nio veckor och två dagar på sig att genomföra alla de saker hon har skrivit på sin lista. För om exakt nio veckor och två dagar börjar hon sjuan. Högstadiet. Och när man börjar högstadiet så måste man vara lite mognare, man måste ha lämnat barndomen bakom sig, man kan inte längre läsa barnböcker och man måste våga lite mer och till exempel klara av vissa saker som att sova över hos någon annan. Innan sommaren är slut måste en förändring alltså ha skett.

Några punkter på listan känns ganska så kryptiska, men efterhand så kommer det fram vad det rör sig om. Fanny är nämligen en väldigt orolig och ganska så nojig person. Till exempel kan hon inte somna utan en rätt så omfattande kvällsritual. Utan den så finns nämligen en risk att någon hon känner antingen dör eller drabbas av en allvarlig sjukdom. Tror hon egentligen inte innerst inne, men eftersom Fanny hållit på med sin kvällsritual i åratal nu och hon fortfarande inte känner någon som råkat ut för något hemskt så funkar ju uppenbarligen kvällsritualen. Döden, sjukdomar och att uppfattas som en barnslig och tråkig person när högstadiet börjar - allt detta är sådant som Fanny grubblar supermycket över och Fanny är övertygad om att ingen annan i hennes ålder oroar sig över sådana här saker. Men att inte ha grubblerier över nämnda saker i Fannys ålder vore väl snarare mer onormalt. Men så tänker nog ingen och därför är det bra att Malin Stehn har skrivit denna bok om oro och ångest. Och möjligen gränsar Fannys oro lite åt tvångstankehållet, men budskapet är tydligt: det är absolut inget onormalt att känna som hon gör.

Listan Fanny skriver blir lite som självterapi och för varje sak hon kan bocka av stärks hennes självförtroende lite mer. Och när en händelserik sommar närmar sig sitt slut så kanske inte riktigt allt på listan är avbockat, men Fanny har i alla fall lyckats boosta sig själv tillräckligt mycket och framför allt har hon lärt sig att hon klarar av saker och ting när det verkligen gäller. Och det är värt mycket.

Trots den allvarliga undertonen så blir Den här sommaren kan bli min död aldrig tung eller jobbig att läsa. Stehn skriver lättsamt och lyfter fram humorn. Bokens kapitel är skrivna som blogginlägg och det här stör mig aningens. För det första tog det mig ett tag innan jag fattade att det skulle föreställa just blogginlägg. Jag trodde det var en dagbok (ok, visst, dagbok i bloggform) jag läste, så när plötsligt handskriven text ur en dagbok kastades in ungefär halvvägs in i boken blev jag först förvirrad innan jag fattade galoppen. För det andra: om man nu är så nojig och orolig och rädd för att ingen annan har samma funderingar som en själv, och man dessutom inte vågar prata med sin bästis om det - varför outar man dem då i en blogg? Sen tycker jag inte Fannys språk känns som att det tillhör en tolv-trettonårings, hon har ett för vuxet perspektiv för att jag ska köpa det.

Men oavsett så Den här sommaren kan bli min död en välkommen bok om oro och ångest och jag tror att den kommer att få många läsare i åldern tolv-tretton år.