Vilse

Finns bl.a. hos adlibris eler bokus

Det är sensommar i de jämtländska fjällen. Ett trettiotal ungdomar har samlats vid älven för ett par dagars konfirmationsläger. Det ska paddlas kanot, man ska bo i tält, sitta runt lägerelden och lära känna varandra och ha ett par härliga dagar i naturen. Det är elva kanoter allt som allt, men två av kanoterna hamnar snart på efterkälken och sinkas ännu mer när man tappar en paddel i en av kanoterna och den andra stannar för att hjälpa till. När man äntligen löst situationen har de båda kanoterna hamnat så mycket efter att man inte längre ser resten av följet.

De sex ungdomarna i kanoterna är inte så oroliga. Tar de bara i lite så borde de snart vara ikapp och de andra lär ju vänta när de ser att man saknar två kanoter. Men där man tappat paddeln delar sig älven runt vad som ser ut som en ö och man måste alltså välja om man ska paddla åt höger eller åt vänster. Det är bara det att det inte är en ö, älven flyter inte samman igen. Den ena fåran leder till byn och civilisationen. Den andra fåran leder ut i vildmarken - rakt ut i i ingenstans och det är så klart den här fåran som ungdomarna väljer. Och ju snabbare de paddlar i tron att de ska hinna ifatt gruppen, desto längre bort från den kommer de.

På avstånd följer en ensam man spänt ungdomarnas förehavanden. Det enda han önskar är att få vara ensam, vara för sig själv, men nu är ungdomarna på väg rakt mot hans ställe. På nåt sätt måste han försöka få dem att inte komma för nära, han måste få dem att vända om. Men när det inte ens hjälper att skrämma dem, när de inte verkar förstå varningarna han ger dem, då har han inget annat val än att ta i med hårdhandskarna. Och det om något, tänker han, kommer att få snorungarna att ångra att de inte vände om när de kunde.

Jag har tidigare läst Synvilla av Karina Berg Johansson, också det en spännande psykologisk thriller med skiftande berättarperspektiv. I Vilse får läsaren händelseförloppet berättat för sig utifrån fyra av de sex ungdomarnas samt utifrån den enstörige mannens perspektiv. Jag ställer mig lite frågande till att två av ungdomarnas perspektiv utelämnas då de knappast har en mindre betydelse för vare sig händelseförloppet eller gruppdynamiken, men kanske hade boken blivit för tjock då? Det ständigt skiftande berättarperspektivet ger driv till berättelsen och skapar samtidigt nyfikenhet till de olika karaktärerna som alla tycks sitta på olika hemligheter. Men samtidigt blir romanen fragmentarisk, Berg Johansson utelämnar mycket till läsaren att förstå och tänka ut själv vad de olika karaktärerna har med sig i ryggsäcken. Jag gillar på sätt och vis att Berg Johansson litar så pass mycket på att läsaren är smart nog att räkna ut både det ena och det andra själv, men samtidigt får jag en känsla av att inte få lära känna karaktärerna så väl som jag hade velat. Och jag känner mig faktiskt lite snuvad på att inte få lära känna Victor och Lovisa mer. Men sammanfattningsvis så är det här en spännande roman.