Sommarboken

Finns t.ex på bokus eller adlibris

Sommarboken med sitt fina bokomslag är Emylia Halls hyllade debutroman från 2012. Jag började snegla på den redan för något år sedan men det blev först den här sommaren som tillfället att läsa den kom. Jag såg fram emot en historia att sluka och bli uppslukad av, men tyvärr blev det inte riktigt som jag förväntat mig.

Beth jobbar på ett konstgalleri i London och lever ett rätt så ordnat liv. Men när hennes pappa kommer på besök och har med sig ett paket från Ungern tvingar sig gamla minnen fram hos Beth som hon under lång tid trängt undan. Paketet innehåller ett brev som berättar att Beths mamma, Marika, som Beth inte haft någon kontakt med på många år, gått bort. Men det är boken med himmelsblå framsida och påmålade blommor och titeln Sommarboken skriven på första bladet, som är paketets verkliga innehåll.

När Beth bläddrar i boken ser hon foton på flickan Erzsi, som Beth en gång i tiden brukade kalla sig. Bilderna spänner över sju års heta somrar i Ungern och med Sommarboken i sin hand tillåter sig Beth att minnas varje sommar hon tillbringade där med mamma Marika. Det är ljuva och härliga minnen av heta somrar på den ungerska landsbygden. Beth kan i sitt minne höra sitt ungerska namn sägas högt, Erzsébet, hon kan känna smaken av stark paprika och vattenmelon, hon kan minnas hur Tamás, hennes första kärlek, såg på henne. Och Beth minns det bohemiska och livliga konstnärshem som Marika skapat med sin nye man, konstnären Zoltan. Men det är en bitterljuv känsla som framkallas av alla fina minnen för det går inte att tänka på barndomens somrar utan att känslor av sorg och svek och en sommar som fick ett abrupt slut också väcks till liv.

En del skulle nog säga att Sommarboken är en finstämd berättelse, men jag har väldigt svårt att fastna i den och tycker snarare att den ter sig långsam och sävlig. Det är först fram emot de sista femtio sidorna som jag riktigt fastnar, när hemligheterna avslöjas, när allting ställs på sin spets, när allt blir en lögn. Det är först när berättelsen börjar få mig att fundera kring familjeband, och hur minnen och konsekvenser av hemligheter kan forma en person som jag finner någon form av briljans i Sommarboken. Jag tycker i och för sig också att det är intressant att handlingen utspelar sig i Ungern, det är alltid kul när man får besöka nya platser och länder. En kul lärdom, en detalj egentligen, som jag tar med mig är att man firar namnsdag även i Ungern, något jag nästan trodde vi var ensamma om här i Sverige.