Vi är alla helt utom oss

I pocket hos bl.a adlibris och bokus

Vi är alla helt utom oss var helt klart min mest intressanta läsupplevelse i sommar. Karen Joy Fowler sätter igång många tankar hos mig som läsare. Det är tankar om syskon och familjeband, om minnen - såväl dolda som konstruerade och faktiska och hur man kan uppfatta händelser på olika vis. Och det är tankar om djurförsök och djurrätt. Romanen håller en väldigt intellektuell ton och jag kommer under läsningens gång flera gånger att tänka på Donna Tartts Den hemliga historien. Det är nåt med tonen och tilltalet.

Men storyn då? Vad handlar Vi är alla utom oss om? Det är svårt att säga så mycket om handlingen utan att avslöja för mycket, men huvudsakligen handlar det om familjen Cooke och främst då om Rosemary. Rosemary är nu i tjugoårs åldern och har börjat universitetet. Som barn fick Rose ständigt höra att hon pratade för mycket. Numera pratar hon alls inte lika mycket och allra minst pratar hon om sig själv och sin familj. Rose växte upp med två syskon, tvillingsystern Fern och storebrodern Lowell. När Rose var i femårsåldern försvann plötsligt Fern. Några år senare försvann även Lowell.

Att Fern försvann innebar ett stort trauma för hela familjen och när även Lowell ett par år senare försvann var splittringen total. Men trots att detta satte djupa spår hos både Rose och hos hennes föräldrar så är det inget som någon av dem har bearbetat eller ens pratat om. Men minnena ligger fortfarande och gnager. Men det är först när Rose träffar på Harlow, Harlow som så mycket påminner om någon Rose en gång kände, som minnena trycks upp mot ytan och sätter igång tankeprocesser.

Vi är alla utom oss berör existentiella frågor som att finna sig själv och att förstå vem man är. Eller kort och gott hur vi fungerar som människor. Det är på inget vis någon förutsägbar roman och dessutom en roman som jag tänker mig tål flera omläsningar.