Länk till adlibris och bokus |
Första meningen är så himla bra så den bara måste jag citera:
Mamma och pappa döpte mig till Fred. Men det hjälpte inte. Det blev krig i alla fall.Fred är alltså vår huvudperson och vintern 1944 är han en cirka åtta-tio år, uppskattar i varje fall jag honom till. Pappa är inkallad att bevaka någon gräns uppe i norr och mamma jobbar som spårvagnskonduktör, hon har precis som så många andra kvinnor börjat jobba nu när inga män kan utföra jobben. Och Fred han jobbar också för att få in extra slantar till hushållskassan. Han hjälper Granfors med att hugga och bära granar nu när det är julgransförsäljning på gång. Det kommer att bli en knaper jul för många på grund av alla ransoneringar. Fred och mamma längtar så efter pappa. Han kommer nog inte hem till jul, men de har ju varandra.
Fred brukar gå in i garderoben och prata med pappa då och då. Om Fred kisar i halvmörkret när han står framför pappas kostym kan han nästan låtsas som att det är pappa själv som står där framför honom. För pappa berättar Fred om Elsa som går i hans klass. Elsa som har burrigt hår och pratar med näsan och som får Fred att bli alldeles varm inombords när han ser henne. Fred vill så gärna göra snälla saker åt Elsa. Men det är inte helt enkelt för först och främst måste man våga och ibland blir det ändå fel.
En liten bok om kärlek är verkligen en hjärtevärmande berättelse och man kan inte annat än älska Fred för hans ömma känslor för Elsa, hans civilkurage och för hans omtanke om sin mamma som kämpar för att få ihop vardagen. Relationen mamma och Fred är så ömsint liksom Freds låtsassamtal med pappan. Ja, jösses sicken fin bok. Den kvalar utan vidare in på listan över mina favoritböcker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar