torsdag 8 februari 2018

En av oss ljuger

Länk till adlibris och bokus
Fem elever på Bayview high har fått kvarsittning för att ha haft med sig mobiltelefoner under lektioner, det är bara det att ingen av dem vill kännas vid någon av de beslagtagna telefonerna. Nate, skolans bad boy, är den enda av de fem som är van vid att få kvarsittning, de andra, toppstudenten Bronwyn, basebolltalangen Cooper, snygga och populära Addy samt Simon som skapat skvallerappen About That anser sig vara utsatta för en komplott.

Tyvärr får kvarsittningen en mycket tragisk utgång. Simon dör oväntat i något som först ser ut att vara en olyckshändelse, men som dessvärre visar sig vara mycket allvarligare än så och polisen startar en mordutredning. De fyra andra eleverna som haft kvarsittning samtidigt blir alla misstänkta för att vara inblandade i Simons död. Det visar sig nämligen att Simon planerat släppa komprometterande uppgifter om dem i sin skvallerapp, varför var och en av dem skulle kunna ha uppsåt att skada Simon. Alla fyra hävdar dock sin oskuld, men någon av dem måste uppenbarligen ljuga. Vem ljuger? Och vem är den skyldige?

En av oss ljuger är som en blandning av Pretty little liarsdeckare och typisk lättsam high school-roman och till en början känns karaktärerna ytterst stereotypiska men faktiskt utvecklar Karen M. McManus sina stereotyper till att bli mer levande och komplexa människor under berättelsens gång. McManus idé med att stänga in sina karaktärer i ett slutet rum och sedan anklaga dem för mord är kanske inte helt originell, men väl så effektiv. Dock blir det tyvärr aldrig superspännande. Trots alla twister och vändningar fattar man att ingen av de misstänkta eleverna ligger bakom Simons död och inte ens läraren, som också befann sig i klassrummet, lyckas McManus misstänkliggöra helt även om detta verkar vara hennes intention.

Språkligt sett är boken inte heller någon höjdare, romanen är pratig med många galanta och omständliga beskrivningar som inte lämnar mycket åt läsaren att fantisera själv. Och översättningen var helt ärligt usel på sina ställen. Mycket slarv och allt för många anglicismer. Som lättsam underhållningslitteratur tror jag ändå boken finner sina läsare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar