Mödrarnas söndag

Länk till adlibris och bokus

Det är den 30 mars 1924, Mödrarnas söndag, söndagen då tjänstefolket får ledigt för att åka och hälsa på sina föräldrar. Men Jane Fairchild, en föräldralös husjungfru, har ingenstans att åka och blir därför kvar medan tjänstefolk och husfolk lämnar sina gods och hem. Men Jane är varken sysslolös eller ensam denna söndag. Istället har hon stämt träff med sonen på ett närliggande gods, Paul Sheringham, hennes älskare sedan flera år tillbaka, som inom kort ska gifta sig med en flicka ur sin egen klass. Faktum är att han efter deras möte ska bege sig till en lunch med sin fästmö, men han har ingalunda bråttom dit.

Mödrarnas söndag av Graham Swift är en kort roman som ändå innehåller så mycket. Fokus ligger så klart på denna mödrarnas söndag som ska komma att förändra livet för så många människor. Skildringen av denna dag är oerhört detaljrik samtidigt som scenerna som beskrivs endast är fragment av en hel dag. Lite som ett minne kan vara, för det är just Janes minnen vi får ta del av. Och samtidigt som vi får ta del av denna söndag så finns här också tillbakablickar på tiden som har varit, tidsandan man lever i efter första världskriget med alla liv som skördades. I huset där Jane jobbar dog till exempel båda sönerna och Paul är i sin familj enda kvarvarande sonen. Här finns också framåtblickar där läsaren får ta del av Janes framtida liv, en utveckling som kanske aldrig blivit om det inte vore för denna söndag. 

Det är som sagt mycket som ryms på dessa få sidor, mycket som är outtalat och ligger alldeles under ytan. Swift har fångat tidsandan med ett klassamhälle som lever på lånad tid och miljöerna känns som hämtade från Downton Abbey, bara detta är lockande och intresseväckande läsning. Lägg så till Janes betraktelser samt den ödesmättade vetskapen om en livsavgörande händelse så har man i alla fall mig på kroken.