![]() |
länk till adlibris och bokus |
Det har gått ungefär en månad sedan attentatet och Rebekka och Fariba ska nu börja gymnasiet. Att börja gymnasiet är något som tjejerna sett fram emot, men glädjen och entusiasmen är dämpad när skolan börjar. Rebekka försöker engagera sig genom att gå med i revygruppen och hon träffar Daniel som får det att kännas alldeles varmt inombords. Men det hjälper inte långt när Rebekkas tankar tycks ha fastnat i det som hände i somras. Hon kan inte släppa tankarna på det hemska. Trots att hon personligen inte känner någon som drabbades. Men konsekvenserna av det som hände finns där ändå hela tiden. Det är hennes mamma som blir tokig av oro så fort Rebekka inte svarar i telefon, det är Rebekkas storebror som stänger in sig på rummet och spelar, det är mardrömmar och minnesbilderna från den dagen som ständigt dyker upp i Rebekkas medvetande. Tiden ska ju läka alla sår sägs det. Men hur gör man när tankarna inte vill släppa taget? Och hur bearbetar man ett trauma som man kanske egentligen inte har rätt att göra anspråk på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar