Strandhäxan

länk till adlibris och bokus

Strandhäxan inleds med en redogörelse för myten om Strandhäxan. Det berättas att det i Kilavik på 1700-talet levde en kvastmakerska som kallades Kvasta-Kitta. Myten säger att hennes son brändes inne och att kvastmakerskan därefter hämnades på den godsägare som förmodades ha startat branden genom att föra bort godsägarens son mitt i natten och dränka honom. Sedan dess händer det fortfarande att unga män försvinner spårlöst från Kilavik. Försvinnandet föregås alltid av särskilda tecken som man är strandhäxan som lämnar. Till exempel sägs det att hon med hjälp av ihopsamlade pinnar bygger skulpturer som liknar kvastar på stranden. Utanför ytterdörrarna till de vars söner Kvasthäxan håller sina ögon på lämnar hon små högar av sand och låsta fönster som vetter mot havet öppnas mitt i natten.

Toras storebror Ville försvann tillsammans med klasskompisen Selim spårlöst för ett år sedan. Polisen har i avsaknad av spår gett upp och lagt ned utredningen men Tora och hennes kompis Esther har inte gett upp! I friggeboden på tomten till Esthers hus jobbar tjejerna vidare med utredningen. På en stor anslagstavla sitter foton, urklipp och vittnesmål som Tora och Esther försöker hitta samband mellan i jakten på spår och bevis. 

Nästan på dagen ett år efter Villes och Selims försvinnande dyker helt plötsligt Selim upp på stranden. Han tycks ilandspolad från havet och svårt medtagen. I ilfart körs Selim till universitetssjukhuset i Lund där han hålls nedsövd. Och inom Tora väcks ett hopp. För om Selim, så här långt efter försvinnandet, är vid liv, då finns det en chans att även Ville lever och finns någonstans. 

Strandhäxan av Åsa Avdic har en spännande plot och inte minst ett väldigt tilltalande bokomslag som verkligen för tankarna till häxor och det övernaturliga. Men även om jag tyckte om Strandhäxan så infinner sig ändå en lätt känsla av besvikelse eftersom berättelsen mynnar ut i något helt annat än det man tror boken ska handla om.