I dödsskuggans land

Alden Bells I dödsskuggans land har jag haft i min att-läsa-hög länge, länge. Både det snygga bokomslaget och baksidestexten med löften om dystopi plus zombier plus en ny Katniss lockade mig mycket. Men tyvärr infrias inte mina förväntningar annat än att jag kan gotta mig i riktigt blodiga och nasty zombiebeskrivningar.

Femtonåriga Temple är en överlevare. I ett USA som härjats av en zombiesmitta finns det få trygga platser kvar och Temple lever nomadliv och drar från en plats till en annan när zombierna, eller köttpåsarna och slemsäckarna, som hon också kallar dem för, börjar komma för nära. Temple har inte sett världen före zombieutbrottet, men hon har hört berättas om en lugn trygg tid och sett bilder i gamla tidningar på hur livet kunde se ut innan man hela tiden fruktade för sitt liv. Hon minns inte sina föräldrar, kan varken läsa eller skriva och hela hennes tillvaro går helt enkelt ut på att överleva.

En kort period hamnar hon i en skyddad stad, men livet ter sig alldeles för lugnt för Temple och efter en olyckshändelse tvingas Temple iväg på flykt, vilket hon egentligen inte tycks ha något emot. På vägen plockar hon upp en utvecklingsstörd stum man, som hon kallar för Pucko, och långt om länge får hon till slut ett mål att sträva efter, nämligen att hjälpa sin nya följeslagare att hitta hem. Men det är inte bara zombierna som Temple måste vara på sin vakt mot. Hon är förföljd och jagad av en man som vill hämnas sin broders död, ett dödsfall som Temple i allra högsta grad är inblandad i.

Det känns som att Alden Bell har en story, även om den helt klart är influerad av Walking Dead och hela zombievågen som rått ett tag, men det är en story som hade behövts bearbetas och tillföras mer känsla innan boken gick i tryck. Nu liknar jag I dödsskuggans land mer vid en dålig skräckfilm med detaljerade zombieslakter (mycket hjärnsubstans, slem, blod och annat gojs) och religiösa undertoner, som dessutom spårar ur totalt när plötsligt jättelika zombiemutanter träder in i berättelsen.

Bell skriver utan vare sig talstreck eller annat som indikerar dialog. All text flyter ihop och det blir på sina ställen lite rörigt när man inte vet om det är dialog eller beskrivande text man läser. Men det som jag tycker är mest synd är att trots att man följer Temple boken igenom förblir hon en fyrkantig figur som jag varken känner något för eller med. En bättre gestaltad karaktär hade troligtvis lyft storyn för mig. Och inte heller tycker jag att det finns något egentligt driv i berättelsen. Nä, vill man läsa en bra apokalyptisk zombiebok ska man inte läsa I dödsskuggans land.

I begynnelsen var Bob

Hade jag inte vetat att det är Meg Rosoff som skrivit I begynnelsen var Bob så hade jag inte för mitt liv kunnat gissa mig till att det är hon som ligger bakom denna helgalna historia. I begynnelsen var Bob skiljer sig totalt från Rosoffs tidigare böcker, men jag tycker det känns fräscht och framför allt kul att Rosoff vågar variera sig och prova något nytt.

Bob är en slarvig, lat och vårdslös tonårskille. Han är full av sig själv, tänker föga på någon annan än sig själv och är på det hela taget en ganska så osympatisk kille. Och dessutom är han Gud himself. Och denna lata Bob slarvade sig igenom skapelsen på sex dagar så att han skulle kunna vila den sjunde. Och eftersom hela skapelsen var så energikrävande så har Bob inte gjort så värst mycket mer för livet på jorden sen dess.

Till sin hjälp har Bob en assistent, Mr B, som i själva verket är den som utför allt Guds hårda arbete med att svara på böner, försöka göra något åt världssvälten, diverse krig och allt annat lidande samt städa upp efter den oreda som Bob av ren vårdslöshet brukar lämna efter sig. Han har med andra ord fullt upp och att nu Bob har gått och blivit kär förenklar inte hans arbete precis. För när Bob blir kär är det inte bara Bobs känslor som svallar över, en bieffekt av Bobs hormonöverskott är nämligen att jordens klimat sätts ur spel. Det råder skyfall med svåra översvämningar, missväxt och människoflykt som följd. Och allt detta bara för att Bob blivit upp över öronen förälskad i den ljuvliga varelsen Lucy.

Lägg där till en spelgalen gudamoder, världens sista Eck som snart kommer att bli uppäten, kapybaror på rymmen från zoo, och en avskedsansökan från Mr B. I begynnelsen var Bob är en totalt skruvad historia, full av tokerier och humor och har jämförts med Liftarens guide till galaxen. Det jag saknade lite med den här boken var de djupa tankar som Rosoff brukar lämna sin läsare med. Men jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag läst Bob ganska så okoncentrerat och jag kan därmed ha missat en del av satiren.

Julklappar!

Schysst utdelning på årets bokklappar! Tack tomten.

Familjen Bliss magiska bageri

Tänk dig att dina föräldrar äger ett bageri och att de kan baka de mest fantastiska kakorna, tårtorna och muffinsarna. Tänk också om dina föräldrar med hjälp av sina bakkonster skulle kunna bota sjukdomar, glömska och kärleksbekymmer. Det är precis vad Rosemarys föräldrar kan göra. De äger nämligen en kokbok, som gått i arv i familjen Bliss släkt i flera generationer, och denna kokbok är full av magi.

När Rosemarys föräldrar tvingas åka iväg för att baka bort en svår influensa i grannbyn med hjälp av mandelcroissanter, så får Rosemary ansvaret för att hålla ställningarna i bageriet och se till så att ingen, absolut ingen, inte ens hon själv, kommer i närheten av kokboken som finns inlåst bakom ett draperi i källaren. För Rosemary och hennes tre syskon är förbjudna att använda den magiska kokboken utan sina föräldrars närvaro.

Knappt har syskonen Bliss ens hunnit lägga märke till att deras föräldrar är iväg förrän en mystisk främling dyker upp i bageriet. Det är moster Lily, som visar sig vara väldigt intresserad av att lära känna sina syskonbarn och i synnerhet av att kika på den magiska kokboken. Rosemary och hennes syskon blir bländade av moster Lilys skönhet och godhet, och öppnar upp famnen för henne, liksom dörrarna in till bageriet, men Rosemary har en vag magkänsla som säger att man inte ska lita på moster Lily. Är hon verkligen så genomgod som hon säger sig vara? Och varför har mamma Bliss aldrig tidigare nämnt någon moster Lily? Veckan tillsammans med moster Lily blir minst sagt kaotisk och sätter Rosemarys lojalitet dels gentemot sina föräldrar och dels gentemot sina syskon på spel.

Kathryn Littlewood har med Familjen Bliss magiska bageri skapat en varm och härlig berättelse som man bli riktigt glad av att läsa. Det är fantasifullt, tokigt, mysigt och roligt på samma gång och all magi får mig att känna lite Harry Potter-känsla under läsningen (minus Voldemort och annat hemskt). Några slarvfel här och där i översättningen finns, men det stör inte nämnvärt. Slutet på Familjen Bliss magiska bageri hintar lite åt att det kan komma en fortsättning på det magiska bakandet och det får det gärna göra!

Jullovsläsning

Förutom att jag tänkte läsa Let it snow, så hoppas jag även hinna med åtminstone ett par av dessa under julledigheterna.

Julkalender

Sydsvenskan.se

Jag har både en vanlig "papperskalender" en chokladkalender och på mitt bibliotek har vi kört en julklappsrimkalender. Men årets roligaste julkalender är utan tvekan Sydsvenskans julkalender i vilken Julia Klapp får i uppdrag att intervjua Mr Tomten himself och får lära sig hur ett äkta julfirande går till med dopp i grytan, adventsljusstakar, kanelstänger och kryddnejlikor. Det drivs hej vilt med aktuella händelser och i synnerhet med årets boksnackis "mammaporr-romanen" 50 nyanser av honom. Själv har jag faktiskt inte ens så mycket som bläddrat i denna bok, men jag kan inte tänka mig att den överträffar Julia Klapps juläventyr med tomten!

Spökhistorier för de modiga mindre

Dan Höjer har skrivit flera läskiga spökhistorier tidigare, men tillsammans med Jonna Björnstjerna riktar han sig till de lite yngre barnen. Tre böcker har det hittills blivit; Den öde graven, Rida med döden och nu senast Vålnaden på vinden. Jag har läst den första och den sista.

Böckerna innehåller fyra korta historier, som ändå hinner skrämma upp rejält, mycket tack vare Jonna Björnstjernas effektfulla illustrationer som förhöjer den mysrysliga stämningen i böckerna. Både Den öde graven liksom Vålnaden på vinden innehåller läskiga och ruggiga berättelser som i och för sig slutar lyckligt, men som är kittlande ruskiga då barnen för det mesta undkommer spökena, gastarna eller vålnaderna med blotta förskräckelsen.

Titelberättelsen till Den öde graven handlar om Anna, som genar över kyrkogården och hittar en övervuxen grav. I graven vilar en annan Anna, död sedan länge och som försöker locka ner nyfikna barn i sin grav. Och titelberättelsen till Vålnaden på vinden utspelar sig i Spökhuset på Gröna Lund, där Maja och Jennie träffar på ett väldigt verklighetstroget spöke.

Speciellt läskig tycker jag Tandläkarskräck, som återfinns i Vålnaden på vinden, är. Stina ska åka tåg till sin pappa i Stockholm. På tåget sitter också en hel vagn tandläkare. Specialisttandläkare som gärna vill titta i Stinas mun... Inget att läsa för den med verklig tandläkarskräck och ingen av berättelserna bör läsas om man har lätt för att få mardrömmar.

Liv & Lovisa

En av mina favoritböcker är Emma Granholms Ett nytt liv på köpet och jag var rätt säker på att jag skulle komma att gilla Liv & Lovisa, också den skriven av Granholm, vilket jag också gjorde, men jag fick inte alls samma svindlande magkänsla och blev inte heller fullt så insugen i berättelsen som när jag läste Ett nytt liv på köpet.

Liv bor i en alldeles för liten lägenhet med sin mamma, som hela tiden måste vända på varje slant för att få ekonomin att gå ihop, och det är sällan Livs mamma har råd att unna Liv, än mindre sig själv, nya saker. Lovisa däremot bor i en arkitektritad villa, har en rik pappa och är både snygg och smart.

Liv och Lovisa går i samma klass. De är varandras totala motsatser och det är ingen hemlighet att de inte tål varandra. Båda tycker det är skönt att de snart slutar nian och därmed slipper se varandra vareviga dag. Det enda Liv tycker är tråkigt med att sluta nian är att hon inte längre kommer att kunna träffa Rick och Tanja varje dag eftersom de alla har valt olika skolor till gymnasiet. Rick och Tanja är de bästa kompisar man kan få och är nästan som en extrafamilj för Liv.

Sommaren efter nian är tänkt att bli den bästa sommaren någonsin i Livs liv. Hon, Tanja och Rick ska åka till Mallis i sex veckor och bara ha hur kul som helst. Liv har sparat i ett helt år och lyckats få ihop så mycket att hon ska kunna klara både resa och fickpengar. Men sommaren efter nian blir istället Livs värsta sommar någonsin. Och allt börjar med att hennes mamma blir tillsammans med Lovisas pappa.

Liv är bokens huvudsakliga berättare, men i kortare dagboksstycken får man även Lovisas version berättad för sig. Liv framstår verkligen inte som någon sympatisk tjej, annat än i relationerna till sina vänner och sin mamma, som betyder mycket för henne. Hon är verkligen utstuderat elak mot Lovisa och hennes beteende tycks inte bottna i något annat än ren skär avundsjuka och osäkerhet kring sin egen person. Och medan Liv tycks ha problem att tygla sin ilska så är Lovisas problem snarare att hon är för behärskad och aldrig säger ifrån. Granholm gör trots ytterligheterna både Livs och Lovisas karaktärer trovärdiga men jag saknar trots allt det där lilla extra drabbande som Ett nytt liv på köpet har.

Julklapp

Hämtade ut min första julklapp hos postombudet idag. Visserligen är det jag själv som är tomte, men ändå! Ville garantera julläsningen och jag ser mycket fram emot att börja läsa Let it snow. Tre noveller; tre 'holiday romances', och tre renommerade young adult-författare. Den här tror jag på!

När maten blir en fiende

Ätstörningar har det skrivits om innan. Men böcker som tar upp ätstörningar hos killar finns det desto färre av. I Som Zlatan fast bättre berättar Niclas Christoffer, som själv har erfarenhet av ätstörningar, om Simon som i strävan efter att bli världens bästa fotbollsspelare och nå total kontroll över sin kropp istället långsamt bryter ned sig själv.

Simon blir överlycklig när han får reda på att han kommit in på fotbollsgymnasiet i Malmö. Det har varit tuffa uttagningar till endast ett fåtal platser. Simon lovar sig själv att han ska visa att han förtjänat sin plats och går helhjärtat in för träningen. En ledare nämner för Simon att han skulle kunna öka sin prestation ännu mer om han bara gick ner något kilo, och Simon satsar hårt för att snabbt tappa den där lilla extravikten. Han sätter sig själv på en benhård diet och tränar extra på fritiden. Och snart har de överflödiga kilona försvunnit, men istället har Simon dragit på sig ett komplicerat förhållande till mat och träning. Och någonstans här övergår dieten till ett regelrätt matmissbruk.

Som Zlatan fast bättre är mycket läsvärd enbart tack vare ämnet. Och att Niclas Christoffer själv har erfarenhet av ätstörningar bidrar till att höja trovärdigheten och det är lätt att leva sig in i Simons tankesätt och resonemang.

Samtidigt som skildringen av sjukdomsförloppet känns realistiskt så känns andra delar mindre realistiska. Visst kan ätstörningar vara svåra att upptäcka, och det är en sjukdom som många inte heller vet hur de ska hantera. Men att Simon går på ett fotbollsgymnasium borde göra personalen på skolan mer uppmärksam på om någon missköter sin kropp. I Som Zlatan fast bättre är det endast sjuksköterskan Daniel som reagerar och agerar. Jag gillade dock att berättelsen slutar mer verklighetstroget. Jag tror knappast någon med ätstörningar blivit frisk på studs. Det är något som man måste jobba med under lång tid, och återfall, som även drabbar Simon, är mycket vanligt.

Det jag däremot inte gillade lika mycket var de korthuggna meningarna, som i mitt fall stoppade upp läsflödet något. Å andra sidan kan detta vara perfekt för en ovan läsare, men oavsett det språkliga så tycker jag att Som Zlatan fast bättre är en angelägen bok.

Många tack till Booked för boken!