Sent i november

Det är sent i november. Och vid det här laget ligger alla mumintroll och sover med granbarr i magen i väntan på soligare och varmare dagar. Eller de borde åtminstone göra det. Men i Tove Janssons bok Sent i november så står muminhuset ovanligt tomt och öde.

Snusmumriken, homsan Toft, Filifjonkan, Onkelskrutten, Mymlan och Hemulen har alla funnit att de saknar något och söker sig till muminhuset för trygghet och värme. Men en efter en finner de huset oväntat tomt och den inre oron stiger medan mörkret sluter sig närmare kring mumindalen. Men när de oroliga små varelserna börjar lära sig att samsas och komma överens med varandra lär de sig också nya saker om sig själva och mörkret utanför känns inte längre så hemskt och mörkt.

Jag var inget muminbarn när jag var liten, utan läste mer och hellre Astrid Lindgren. Jag minns att jag tyckte mumintrollsböckerna kändes så mörka och tunga. Farliga. Och det ligger ju en melankolisk tyngd över Tove Janssons berättelser. Men också en finstämdhet och livsglädje, som jag tror är svår att förstå när man är liten. Nu som vuxen uppskattar jag däremot Tove Jansson desto mer och är jätteglad över att lära känna muminfigurerna och muminsagorna på nytt!

Semlan och Gordon - sjätte boken

finns på adlibris eller bokus

Sjätte boken med Semlan och Gordon, Meningen med ett (mitt) liv, bjuder på ett kärt återseende med de brokiga och härliga familjerna på Lindvägen i Sollenberga. Mycket är sig likt, men ändå inte. Semlan och Gordon har fått en fnurra på tråden och pratar inte längre med varandra. Det gör så klart ont att inte ha sin bästa kompis längre, men istället har Semlan börjat hänga på Planeten. När man är på Planeten glömmer man allt som är dåligt. Det finns massvis att göra och alla är välkomna att vara med eller bara komma dit för att hänga. Det är tack vare Planeten som Semlan går med i ett band, Slosh, och  det är också tack vare Planeten som Semlan blir pirrigt och ljuvligt tokförälskad i Marcus!

Hemmavid har Semlan nätt och jämt vant sig vid de nya familjekonstellationerna - och helt plötsligt ska det skaffas barn åt höger och vänster och flyttas än hit och än dit. Och inte någon vuxen lyssnar på vad barnen vill (det vill säga vad Semlan vill). Och utöver det kommer chockbeskedet om att Planeten ska stänga! Vad är meningen när det inte verkar finnas någon mening att fylla livet med? Är det så här det känns att ramla ner i ett svart hål?

Även om Semlan blivit äldre, blivit tonåring och hormonstinn, så är hon ändå samma störtsköna tjej som är brutalt ärlig, öppensinnad, tänker sjukt konstiga tankar (enligt sig själv då), skriver listor och försöker fylla sitt liv med mening. När jag läst klart sista sidan och slår igen boken gör jag det med ett leende på läpparna.

Nu flyttar Semlan från Lindvägen, jag kan inte svära på det, men det känns inte som att detta är det sista vi får höra från Semlan. Jag hoppas att Moni Nilsson fortsätter ge liv åt denna härliga tjej!

Ego-boost!

Med den sjätte Semlan och Gordon-boken utläst, så kan jag igen skriva under på nedanstående "blurb". (Varför heter det förresten "blurb"?!) Citatet nedan är för övrigt hämtat från mitt blogginlägg och recensionen av bok nummer fem; Två steg fram och ett tillbaka. Recension av Meningen med ett (mitt) liv kommer att dyka upp här på bloggen inom en snar framtid!

Avgrundens änglar

hos bl.a. adlibris eller bokus

Magnus Nordins nya spänningsroman är otäck och brutal och beskriver en mörkare sida av verkligheten som man gärna önskade inte fanns. Det handlar om groming och de faror bekräftelsetörstande tonåringar riskerar att utsätta sig för. (Jag vill gärna skriva grooming, men i Avgrundens änglar stavas det med ett o, så jag följer den linjen)

Alice är nyinflyttad till Fjärslunda. Hon och hennes mamma lever under skyddad identitet sedan Alice pappa hotat att döda Alice mamma. Endast ett fåtal personer på Alice nya gymnasieskola känner till att Alice lever under skyddad identitet och en av dem är svenskaläraren Molly.

Molly är en mycket engagerad lärare som har startat en samtalsgrupp för de som har eller har haft det tufft eller svårt, hemma eller i skolan; de som behöver prata. Till denna samtalsgrupp bjuds Alice in, och hemma hos Molly får hon träffa Samira, som också går på skolan, och Hannes, en före detta elev. Tanken är att ungdomarna ska hjälpa och stötta varandra genom att dela med sig av de svårigheter de varit med om, vilket också sker. Men samtalsgruppen är samtidigt en täckmantel för aktionsgruppen som kallar sig Avgrundens änglar. Genom att provocera fram brott samlar gruppen in bevis mot så kallade gromare för att därefter låta polisen ta över arbetet. Molly säger sig vilja skipa rättvisa, men snart nog förstår man att hon nog också har en alldeles egen agenda. Och nog förstår både Alice, Samira och Hannes att deras arbete med aktionsgruppen innebär faror och stora risker, men det är först när Avgrundens änglar kommer gamla och ouppklarade brott på spåren som de börjar förstå att deras egna liv står på spel.

Avgrundens änglar är väldigt spännande, sträckläsningsspännande till och med, men det stora persongalleriet och hoppen i tid och rum samt hoppen i berättarperspektiv gör det aningens rörigt. För boken handlar nämligen även om Ada, som försvann för flera år sedan. Och om Julia, som stämmer träff med Leo, som hon chattat med på nätet, på ett café. Jag behövde själv till en början bläddra tillbaka här och där för att få koll på vem de olika personerna var och hur de hängde ihop med varandra. Men jag tycker inte att man ska låta detta hindra en från att läsa Avgrundens änglar. Efter ett tag har man kommit in i Nordins berättarstil och det är så fruktansvärt otäckt och spännande så att man helt enkelt inte kan sluta läsa.

Hämnd

Hos bl.a. adlibris eller bokus

Hämnd är ett gott exempel på en grafisk roman där text och bild samspelar väldigt väl med varandra. Tillsammans med Viktor Engholm har Kalle Güettler skapat denna hårda och avskalade, men ändå berörande roman. Hämnd är skriven i jag-form, där berättaren Elias blir väldigt närvarande. Bilderna har ett hårt uttryck och är avskalade samtidigt som de med hjälp av ansiktsuttryck och dova färger förstärker känslorna som Elias förmedlar genom texten.

Artonårige Elias är född och uppvuxen i Sverige, men hans föräldrars förflutna i ett krigshärjat land påverkar honom ändå i allra högsta grad. Elias pappa dog i kriget, men hans mamma lyckades fly medan hon väntade Elias och hamnade så småningom i Sverige.

Elias mamma har aldrig velat prata så mycket om kriget, hon har skapat sig en ny tillvaro i Sverige med familj och jobb. Men så en dag bryter hon ihop och Elias får höra om de övergrepp som mamman fått utstå. När det senare visar sig att en av mammans förövare bor i samma förort, och dessutom jobbar i närheten av Elias skola, beslutar sig Elias för att han ska hämnas sin mamma.

Romanen slutar tvärt och med ett rätt öppet slut som inbjuder till diskussion. Vad är rätt och vad är fel? Finns det ens någon mening med hämnd? Det går snabbt att läsa Hämnd, men själva berättelsen hänger kvar desto längre i tankarna.

Kretsen

Finns hos bl.a. adlibris och bokus

Kretsen av Maggie Stiefvater är första delen i hennes nya serie om fyra böcker, Stiefvater har ju tidigare gjort succé med böckerna om Mercy Falls vargar, och för inte så länge sedan läste jag Dödsritten, som jag tyckte väldigt bra om. Jag har varit sugen på att läsa Kretsen ett tag, men inte riktigt haft tid/tagit mig tid till att läsa just denna. Men så valdes boken i en av mina bokcirklar. Lucky me! Nu blev jag ju "tvungen" att läsa den.

Blue bor med sin mamma, sina mostrar och mammans väninnor i ett litet klarblått hus i Henrietta, en mindre ort i Virginia. Alla kvinnor i Blues familj har siandets förmåga och försörjer sig på att läsa andra människors framtid. Spådomar och förutsägelser tillhör alltså Blues vardag, men själv är Blue den enda i sin familj som inte har några synska förmågor. Hon har förvisso en gåva som gör att hon kan förstärka andra mediers förmågor, men själv är hon hopplöst omagisk.

Ända sen Blue var liten har hon fått höra av sina mostrar och sin mor att om hon kysser sin sanna kärlek kommer han att dö. Detta faktum besvärade Blue väldigt länge, men nu vid sexton års ålder har hon helt enkelt bestämt sig för att aldrig bli kär, det finns förresten ändå inga vettiga killar i Henrietta att bli kär i, allra minst de rika och dryga killarna med korpemblem som går på den prestigefulla pojkskolan Aglionby.

På pojkskolan Aglionby (kan nån hjälpa mig med hur man ska uttala detta?!) går Gansey och hans kompisar Adam, Ronan och Noah. Gansey har vigt sitt liv åt leylinjer, det vill säga energilinjer, sådana man förr i tiden letade efter med exempelvis en slagruta, och framför allt åt att finna Glendowers grav. Enligt legenden ska den siste walesiske konungens kropp ha förts till Amerika och i själva verket är Glendower inte alls död - han sover bara väldigt, väldigt djupt. Och den som en gång väcker Glendower ska få alla sina önskningar uppfyllda.

Blues och de fyra pojkarnas vägar korsas, första gången under ett suddigt möte på en likstig under Sankt Marcus afton, och senare under en seans som äger rum hemma hos Blue. Blues intresse väcks och hon slår följe med killarna i deras jakt efter den slumrande konungen. Men det är inte enbart intresset för leylinjer och sovande kungar som får Blue att ansluta sig till gruppen. Blues förutbestämda öde verkar av allt att döma vara förknippat med åtminstone en av pojkarna. Kanske flera?

Stiefvater kombinerar gamla legender och magi med det vardagliga och nutida och jag gillar tanken på hur den uråldriga magin fortsätter leva vid vår sida trots den moderna människans skepticism. Och så gillar jag Stiefvaters skriftliga hantverk. Hon kan skriva hon, och Kretsen börjar på en gång väldigt bra och fängslande. Tyvärr tröttnade jag dock fram emot slutet. Det är möjligt att jag bara plöjde igenom för snabbt och otåligt, för ju mer jag nu i efterhand tänker på berättelsen, så kan jag se hur skickligt Stiefvater väver ihop dess delar. Och det kommer mer! Kretsen slutar med ett halvt avslöjande om att mer magi och oförklarligheter är att vänta i nästa bok, Drömtjuvarna, som kommer under våren 2014.

Otroligt snyggt bokomslag också, förresten!

Tina och Zlatan

Läs mer på adlibris eller bokus

När tvåan börjar kommer det en ny kille till Tinas klass. Andy heter han och han är inte alls som de andra killarna i klassen. Tina vill jättegärna bli kompis med honom. Men det vill alla andra också.

Andys största intresse är fotboll och givetvis heter hans största idol Zlatan. Andy har allt med Zlatan; Zlatanryggsäck, Zlatantröjor, Zlatanpennor och Zlatanpennfodral och flera hundra bilder av Zlatan. Men han har inte Zlatans autograf och det skulle ju faktiskt Tina kunna hjälpa till med att fixa för hennes pappa är sportjournalist och brukar intervjua olika idrottsstjärnor. Alltså berättar Tina för Andy att hon kan skaffa Zlatans autograf och Andy blir så klart superglad och Tina blir supernöjd med att kunna göra Andy glad.

Men hade det varit så enkelt så hade det här knappast blivit någon intressant bok. Det visar sig att Tinas pappa bytt jobb för att slippa alla resor han måste göra för att intervjua alla idrottsstjärnor. Det finns inte en chans att han kan fixa autografen nu.

Tina vågar inte berätta i skolan att hon inte kommer att kunna leverera - Andy kommer aldrig att förlåta henne. Så istället bestämmer hon sig för att sluta skolan.

Ann-Kristin Lundmark fångar Tinas känslor väl. Jag förstår precis hur hon känner sig och minns själv den brännande skammen och rädslan som kunde sänka en totalt om man gjort bort sig på nåt sätt eller om man råkat göra nåt som andra inte tyckte var ok. Något jag däremot inte vet om jag köper är Tinas otroligt snälla och förstående föräldrar som låter Tina vara hemma en hel vecka från skolan för att hon är ledsen. Det är givetvis jättefint att de tar Tinas känslor på så stort allvar, men det blir liksom mindre förståeligt när Tina inte vill berätta varför hon är ledsen och föräldrarna ändå bara rakt av låter Tina stanna hemma. Så istället för att gå till skolan får Tina vara hemma hos snälla mormor, som lyckas lirka ur Tina varför hon är så ledsen och trösta med berättelser om sådant hon själv ångrade eller skämdes för när hon var liten.

Jag gillar Lundmarks inkännande beskrivning av hur en, för en vuxen person, bagatellartad grej, för en åttaåring kan bli en väldigt väldigt stor sak. Och tänk vad fint det vore om alla vuxna visade så stor förståelse och respekt för sina barns känslor! För en vuxen läsare skulle man kunna läsa in ett budskap om att ta små människors känslor på allvar, oavsett bakomliggande anledning. Och för en yngre läsare kan insikten bli att sätta perspektiv på sina känslor och att man ibland kanske gör en höna av en fjäder.

Författaren, Ann-Kristin Lundmark arbetar till vardags som psykoterapeut. Tina och Zlatan är hennes debutbok.

Familjen Skum

 

finns tex hos adlibris eller bokus

I det tomma huset bredvid familjen Pryd har det flyttat in en ny familj. Huset har stått tomt ganska länge och Darrens mamma hoppas att de som flyttar in äntligen ska vara någon skötsam som kan fixa till den minst sagt ovårdade trädgården som är en skam för hela Putsgatan. Men familjen lever inte riktigt upp till Darrens mammas förhoppningar. Fru Pryd förbjuder Darren att umgås med de smutsiga barnen Skum. Hela familjen Skum framstår som en katastrof i mamma Pryds ögon och passar inte alls in i hennes bild av en normal och städad familj. För inte nog med att familjen Skum stökar ner och är annorlunda, de är dessutom högljudda och väcker sina grannar om nätterna!

Darren är alltså en kille som sedan modersmjölken är van vid att hålla ordning och reda på sina saker, inte smutsa ner sig, snask har han aldrig smakat och skulle han råka lämna ens ett par smutsiga strumpor på golvet i sitt rum så skulle han närmast få utegångsförbud! För i familjen Pryd är normen det utomordentligt prudentliga och ordentliga. Men så träffar Darren Himla Skum, dottern i familjen Skum. Genom ett hål i trädgårdshäcken blir Darren inbjuden till de nya grannarna och det är med ängslan han kryper igenom och får träffa en familj totalt annorlunda från hans egna stillsamma och ordningsamma familj.

Farmor, som är dvärg, bjuder på pommes frites (något så flottigt och gott har Darren aldrig någonsin smakat!) medan Himla berättar mer om medlemmarna i familjen Skum. Darren får bland annat veta att fru Skum är stuntkvinna och att herr Skum jobbar med uppfinningar i källaren. Och under tiden som Himla berättar allt detta kastar Darren nervösa blickar mot den gigantiskt stora slingrande växten, som liksom ser ut att luta sig över en och lyssna till det man säger. Och vad är det som morrar och låter från källaren?

Darren vågar inte med ett ord nämna för sina föräldrar att han varit hemma hos familjen Skum, speciellt inte efter att Fabian, familjen Skums yngste pojke, har massakrerat fru Pryds solrosor och trädgårdstomtar. Men så får hela familjen Pryd en inbjudan till grillfest hos familjen Skum. Hur ska detta gå? Darren är mer än lovligt nervös, men mamma och pappa Pryd tycks förvånansvärt avslappnade i familjen Skums sällskap. Darren får lära känna helt nya (och mer avslappnade) sidor av sina föräldrar och det blir en riktigt trevlig kväll.

Kaye Umanskys Familjen Skum är en snabbläst och rolig bok med passande illustrationer av Chris Mould. Men vad är det för nåt som finns nere i källaren? Kanske att man får veta det i fortsättningen, Familjen Skum knackar på?

Låt vargarna komma

Finns hos bl.a. adlibris eller bokus

Det är i slutet av 1980-talet, fjortonåriga Junes gudfar, morbror och bästa vän Finn är döende i Aids. June kan inte ens föreställa sig en tid utan sin favoritmorbror som hon delar så mycket med, och även om det är oundvikligt att han kommer att dö så går det inte att förbereda sig på den sorg, saknad och smärta som June känner efter hans bortgång. Det är nästan så att June gör anspråk på att vara den enda sörjande. Ingen förstår ju eller känner morbror Finn så som hon gör.

Men när Finns specielle vän, Toby, dyker upp börjar omständigheter och hemligheter komma fram och June inser att hon egentligen aldrig riktigt känt sin morbror. I hemlighet, för Junes mamma anklagar Toby för sin broders död, börjar June träffa Toby. Till en början intalar sig June att hon bara vill veta vem mannen, som kanske är den enda som saknar Finn lika mycket som hon själv gör, är. Och Toby har minnessaker av morbrodern som det är meningen att June ska ha, bland annat får hon en kalender, i vilken Finn skrivit till henne och ber henne att ta hand om Toby åt honom eftersom han inte har någon annan. June tar sitt uppdrag på fullaste allvar, även om varje möte med Toby omkullkastar hennes egen bild av morbrodern och svartsjukan gentemot Toby hela tiden ligger under ytan. Men snart nog träffar hon inte Toby enbart för Finns skull, utan även för sin egen.

Att hemligheter, sorg och saknad är ett genomgående tema i Låt vargarna komma är rätt enkelt att förstå. Men detta är inte bara en bok om sorg och förlust - syskonrelationer är också ett framträdande tema. Ett något infekterat förhållande anas redan i relationen mellan Finn och Junes mamma, men fokus ligger på June och Greta och systrarnas, förut så otvungna och nära, men nu allt mer distanserade, relation. Greta framstår som en elak och egoistisk människa - jag tycker riktigt illa om henne och hennes uppmärksamhetskrävande och ogina sätt när det kommer till Junes behov av att sörja. Men självklart visar det sig inte vara fullt så svart och vitt som det beskrivs. Och hur mycket June än avskyr Greta för saker som hon utsätter sin syster för, så älskar June henne ändå enormt mycket. Det är så fint och pricksäkert beskrivet med vardagsgnabbet, de rena elakheterna och hårdheten mellan syskonen, som då och då för en kort stund läggs åt sidan när June och Greta kan förenas i ett gemensamt minne eller en stund av äkta omtanke och syskonkärlek.

Låt vargarna komma är Carol Rifka Brunts debutroman som hyllats och lyfts till skyarna på bokbloggar och i recensioner och jag tycker absolut att boken lever upp till hajpen; även om jag inte blev rörd till tårar blev jag ändå starkt berörd och jag gillade Låt vargarna komma mycket! Det är dessutom en väldigt välskriven berättelse och det är svårt att tro att detta skulle vara Brunts första roman. Eller så är det bara så enkelt att översättningen helt enkelt är så lysande och följsam.

Tack till Xpublishing för finaste bokpriset i lottdragningen där man fick rösta på utseendet på bokomslaget till den svenska utgåvan av Låt vargarna komma (och jag var en av tre vinnare!!!)!

Fjärde riket

finns hos bl.a. adlibris och bokus

När Blenda mitt under höstterminen i nian kommer som ny till skolan, inser hon att hon bara har en chans på sig att göra rätt intryck. Det är rätt lätt att pejla ut vem som är skolans outnämnda drottning och vilka som tillhör hennes hov och Blenda bestämmer sig för att försöka bli en del av detta hov. Men drottningen, Hedvig, ger nobben direkt och därmed är Blendas chanser till att bli någon på nya skolan lika med noll.

Vid ett grupparbete blir Blenda ihoptussad med den genomgoda LSD och den bitchiga och av Hedvig utfrysta Penny. Deras uppgift blir att göra en redovisning av hur Hitler kom till makten och detta föder idén till förändring hos Blenda. Genom att använda samma metoder som Hitler gjorde för att ta makten, ska tjejerna ta tillbaka makten från Hedvig och ge till eleverna på skolan. Hedvig har under många år styrt och ställt på skolan, både bland elever och lärare och stämningen i korridorerna och i klassrummen är minst sagt usel. Så genom att sakta men säkert börja manipulera sin omgivning och vända opinionen från att vara livrädda för Hedvig till att förakta och förlöjliga henne lyckas Blenda, LSD och Penny åstadkomma både bättre stämning, kamratskap och framtidstro på skolan.

Men var ska det sluta någonstans? Vet ens Blenda när målet är nått? När övergår makt till förtryck? Penny och LSD blir allt mer tveksamma till Blendas metoder. Och Hedvig då? Ja, henne störtar man inte ostraffat! 

Fjärde riket av Maria Nygren handlar om maktspel och manipulation. Det är väldigt intressant att följa berättelsen och se hur Blenda själv förblindas av den maktställning hon uppnår och hur ett gott syfte förvandlas till ett högst egoistiskt. Fjärde riket berättas utifrån alla fyra tjejers perspektiv och som läsare sugs man in händelseförloppet. Det här är en bok som verkligen bjuder till diskussion och därför gläder jag mig extra mycket åt att jag kommer att få tillfälle till att prata om denna bok på onsdag, när det är dags för en av mina bokcirklar att träffas.