
Maggie Stiefvaters Frost omtalades när den kom ut, som en ny Twilight, fast med varulvar. Jag lyssnade på första Twilightboken, Om jag kunde drömma, för ett par somrar sen och gillade den inte alls. Så förväntningarna var väl inte speciellt höga när jag började läsa Frost. Men omdömet blir ändå att det är en helt ok kärlekshistoria med lagom mycket spänningsmoment och, upplevde jag det som, lite mindre trånande beskrivningar än vad Twilight innehåller.
Frost utspelar sig i ett höstigt landskap i ett litet samhälle nära den kanadensiska gränsen. Grace har sedan hon varit liten varit väldigt fascinerad av vargarna som lever i skogen bakom hennes hus. Som liten flicka blev hon attackerad av en flock vargar, men en av vargarna, en speciell varg med gula ögon, räddade henne. Ända sedan dess har Grace känt en dragning till just den här vargen. Den vargen är ingen annan än Sam.
Sam lever i mänsklig gestalt om somrarna, men när frosten kommer förvandlas han till varg och måste leva i skogen under vinterhalvåret. På avstånd betraktar han Grace och önskar att han kunde komma henne nära. När en av vargarna i flocken dödar en elev i Graces skola ger sig ett jaktlag ut i skogen för att skjuta av vargarna. Under kaoset som sker korsas Sams (i människogestalt) och Graces vägar och deras gemensamma berättelse tar sin början. Men de är båda plågsamt medvetna om att deras kärlek endast existerar på lånad tid. Frosten och kylan gör att Sam snart kommer att förvandlas till varg igen. Och den här gången kommer det att vara för alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar