Låt de gamla drömmarna dö

Låt de gamla drömmarna dö är inte John Ajvide Lindqvists första novellsamling, men till skillnad från Pappersväggar innehåller den förra inte enbart skräcknoveller. Låt de gamla drömmarna dö har ett mycket mer varierat innehåll som även utgörs av material till sketcher, kåserier samt Sommarprogrammet i P1 från 2006 som inleder samlingen av texter. I både förordet till Låt de gamla drömmarna dö och i Sommarprogrammet får man lära känna författaren bakom skräckromanerna lite bättre. Detta gav åtminstone mig en mer nyanserad bild av det jag läst tidigare av Ajvide Lindqvist och faktiskt var Sommarprogrammet en av de texter jag fastnade mest för. Jag anade inte att Ajvide Lindqvist kunde vara så rolig, än mindre att han försökt sig på en stå-upp-karriär.

Novellsamlingen innehåller givetvis många bra noveller också. Den tidigare opublicerade Tindalos är en av de bättre enligt mig. Den är äkta Ajvide Lindqvist-skräck som hos mig framkallar engagemang för berättelsen och karaktärerna och lämnar mig med en betagenhet blandat med häpnad, förskräckelse och mysryskänslor. Och i novellen Låt de gamla drömmarna dö får man en fortsättning på Låt den rätte komma in. Men allt går inte hem hos mig. Liksom i Pappersväggar finns här några noveller som jag tycker är konstiga till innehållet och som jag inte riktigt kan ta till mig (Garnet till exempel). Måhända kräver de en omläsning. Eller så är det bara jag som inte förstår riktigt. Men likväl, John Ajvide Lindqvist håller sig kvar på en favoritplats hos mig och näst på tur nu blir att se till att få tag på Tjärven.