Det är första dagen på höstterminen och Minna har börjat gymnasiet. Hennes skola ligger på rätt så långt pendlingsavstånd från där hon bor, men det är nästan det bästa. Risken att hon känner någon, eller att någon känner henne, på nya skolan är därmed minimal. Höstterminen på gymnasiet ska bli Minnas startblock för att börja om sitt liv. Hon ska bli ordentlig och hon ska lyckas i skolan och ingen ska få veta något om Minna utanför skolan, och allra minst om Minnas mamma. När alla i nya klassen ska presentera sig berättar Minna därför om hur hon bor med sin pappa i en sekelskiftesvilla i Bromma och hur hon sommarjobbat i en kiosk i Danmark. Inte ett ord nämner hon om hur hungrig hon har varit under sommaren, hur hon oroar sig för sin mamma och hur sunkig och illaluktande deras lägenhet är. Det får ingen veta.
Den enda som vet någonting om Minna och som faktiskt kan förstå henne är Eddie. Men Eddie gillar inte att hon börjat plugga, han tycker att hon ska hänga med honom till Sydamerika istället och börja ett nytt liv där. Byta från sitt liv, med allt det jobbiga som blir när Minnas mamma blir utskriven från psyket, till ett lättare och mindre komplicerat liv. Men om Minna bara sticker, så finns det ingen som kan ta hand om Minnas mamma. Minna har med andra ord inget val, hon kan inte överge sin mamma. Jag har läst Anderberg Strollos två senare ungdomsböcker, Blod och Hoppas, och verkligen gillat det jag läst. När då folk man pratar med anser Bryta om vara hennes absolut bästa bok så blir ju inte förväntningarna mindre. Bryta om är intensiv, har ett enormt driv i sig och är väldigt välskriven. Liksom många andra eländeshistorier är Bryta om en väldigt gripande och engagerande berättelse. Men jag tycker inte den ställer sig över andra välskrivna eländesböcker jag läst, som till exempel Maja-Maria Henrikssons Jag finns. Anderberg Strollos senaste roman Hoppas gjorde i så fall större intryck på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar