A little love song

Det är sommaren 1943. Kriget rasar ute i världen och i Storbritannien. Roses och Dianas mamma har ordnat med så att systrarna ska få tillbringa sommaren vid en idyllisk by vid kusten, långt bort från stadslivet och dess sönderbombade byggnaderna. Då flickornas mamma själv ska turnera med ett teatersällskap för att erbjuda underhållning till de brittiska soldaterna, har hon ordnat med att en miss Hutchinson ska ta hand om systrarna. Men när Diana och Rose anländer till huset de ska tillbringa sommaren i, visar det sig att även Miss Hutchinson blivit inkallad för att tjänstgöra i kriget. Diana, som är äldst med sina snart 21 år, tycker absolut att de måste låta deras mamma få veta hur det ligger till, men 17-åriga Rose tycker istället att detta är ett ypperligt tillfälle för dem att lära sig att bli självständiga och klara sig själva. Och att berätta för deras mamma skulle bara innebära att de blir tvungna att åka tillbaka till stan igen. Efter visst övertalande går Diana med på att inget säga till modern.

Det blir en fantastisk sommar för både Rose och Diana som inte bara får lära sig att rå sig själva utan någon vuxens översyn, utan också når insikter om sig själva och utvecklas till att bli två självständiga unga kvinnor. Rose, som när författardrömmar, upptäcker väl bevarade hemligheter om Miss Hilda, husets före detta ägarinna, och hennes hemligheter inspirerar Rose i sitt skrivande. Rose som dessutom alltid varit van vid att stå i skuggan av sin systers skönhet finner denna sommar för första gången att även hon kan vara tilldragande och hon får lära sig vad kärlek kan innebära.

Parallellt med att vi får följa Rose låter Michelle Magorian oss även lära känna den förmodat galna Miss Hilda och Magorian väver tjusigt samman den hemlighetsfulla Miss Hildas berättelse med systrarnas liv. Jag gillar A little love song mycket bättre än vad jag gillade Hemlängtan som jag läste för inte så länge sedan. Även om A little love song är aningens förutsägbar och trots att jag stör mig på präktigheten hos karaktärerna (även om det nu må vara en tidsspegling), så finner jag stundtals A little love song vara riktigt romantisk. Men att läsa Magorian på originalspråk kräver ett tämligen stort engelskt ordförråd och det är också lite irriterande att behöva kolla upp olika förkortningar som har att göra med olika organisationer som existerade under krigstiden.