lördag 19 maj 2012

Ett hus utan speglar

Trots alla gånger jag påtalat elever och låntagare att man inte ska välja bok efter omslag så får jag krypa till korset och erkänna att jag till viss del gör det själv ibland. Det var faktiskt bokomslaget till Mårten Sandéns Ett hus utan speglar som först gjorde mig intresserad av att läsa boken.

Henrietta har bott i det stora och gamla huset i hela sitt liv. En gång för länge sedan var hon en firad skådespelerska, men nu ligger hon i ett rum uppe på vinden och väntar på att dö. Thomasine och hennes pappa har tillbringat mer tid än någon annan av Henriettas släktingar i det stora huset, men nu har också Thomasines faster och farbror och alla kusinerna kommit för att vaka över Henrietta.

Det stora huset, som har fler rum än vad någon kan hålla reda på, är ett perfekt ställe att leka kurragömma på. Och som alla gamla hus så är det fullt av garderober, vrår och andra skrymslen. Men märkligast är att Henrietta låst in alla husets speglar i en stor garderob. Och varje gång någon går in i denna garderob kommer man ut igen som en förändrad människa. 

Ett hus utan speglar är skriven i jagform utifrån elvaåriga Thomasine. Och genom hennes reflektioner förstår läsaren att det finns flera trasiga relationer och obearbetade händelser inom familjen. Thomasine själv bär på sorg efter sin bror, men är mer orolig för sin pappa, vars sorg är tusen gånger större, vilket gör att hon känner ett stort ansvar för honom samtidigt som hon bekymrar sig över att hennes mamma inte vill komma och bo i det stora huset.

Det är verkligen en tung och dyster stämning som målas upp i början av boken. Men den dunkla stämningen övergår mot slutet i hoppfullhet och framtidstro. Sandén har komponerat en eftertänksam berättelse med mystisk och gåtfull stämning. Jag drabbades av både en och annan Maria Gripe-vibb och det var ren njutning att läsa. Sandén har ett bra flyt i sin berättelse och ett rikt och målande språk som sätter stämningen. För mig handlar Ett hus utan speglar om livets gång och om att hantera sorg, och jag tror boken kan vara användbar som underlag för att diskutera livsfrågor på mellanstadiet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar