Den magiska kappan

Katarina Genars Den magiska kappan handlar om Livia, som på sin elvaårsdag får en begagnad kappa i födelsedagspresent. Det är den finaste kappan som Livia har sett, att någon annan har haft den innan gör absolut ingenting. Kappan är röd med svarta sammetsknappar, den är jättemjuk och gosig och den sitter helt perfekt på Livia! Livia vill självklart ha på sig kappan i skolan, även om den kanske egentligen är lite för fin för det, men hon vill ju visa bästisen Klara vad hon fått.

Klara tycker också att kappan är fin, och frågar om inte hon också kan få prova den. Men på Klara känns kappan bara obehaglig, den sticks och kliar så mycket så att Klara tror att det finns löss i kappan, och när hon knäpper den känns det nästan som om hon ska kvävas.
Efter skolan tar Livia vägen hem över kyrkogården, som hon brukar, men den här eftermiddagen känns Livias steg så tunga, och istället för att gå raka vägen hem, viker Livia av på en av raderna med gravstenar. Det känns precis som om fötterna går av sig själv. Plötsligt så har Livia hamnat framför en liten grå gravsten. På gravstenen läser hon att en flicka vid namn Elin ligger begravd. Hon dog 1932 och Livia räknar ut att hon bara blev elva år. Lika gammal som Livia är nu. Framför Elins grav glömmer Livia bort all tid. Plötsligt har det blivit mörkt ute och hon skyndar sig hem till tårtan som väntar.

Dagarna som följer dras Livia till Elins grav. Graven har en inverkan på Livia som hon själv knappt lägger märke till, men folk i hennes närhet, hennes föräldrar och Klara, märker hur Livia förändras. Och en eftermiddag upptäcker Livia att hon inte är den enda som besöker Elins grav.

Instucket mellan Livias berättelse finns ett antal utdrag ur Elins dagbok, och läsaren får bekanta sig med Elin innan ens Livia förstår vem hon är. Det är så klart så att Livias röda kappa en gång i tiden tillhörde Elin, en flicka som var svårt lungsjuk och vars högsta önskan var att få bli författare.

Genar skapar en mystisk, ibland nästan kuslig stämning. Men bara nästan. För man förstår att det inte är något ont som kommer att hända och Genar väcker istället frågan huruvida även saker kan ha en själ, och om det är så att någon kan leva vidare genom de saker som betytt mycket för en.