torsdag 29 november 2012

Möt Florian Knol

Guus Kuijer tilldelades ALMA-priset 2012 och samma år gavs Florian Knol - ett alldeles vanligt kaos ut på svenska av Opal förlag.

Plötsligt en dag kommer en liten sparv flygande och landar på Florian Knols huvud. Där slår den sig ned mitt i Florians knallröda kalufs, och där stannar den ända tills Florian går och lägger sig. Morgonen därpå hinner Florian knappt öppna dörren ut, förrän rrrt, fladdret av små vingar och så slår sig sparven ned igen på Florians huvud.

Med sparven, som får namnet Nico, på sitt huvud, börjar det hända en massa ovanliga saker i Florian Knols annars mycket vanliga liv. Katja, som går en klass över honom och är skrämmande stor, berättar för Florian att hon är kär i honom, och det är förvisso lite spännande, men Florian är inte säker på om han är mogen för kärlek än. Florian lär också känna en gammal dam, fru Raaphorst, som råkat låsa sig ute och som kallar nyckeln för gaffel och som klistrat fast en lapp med ordet Jag på sin hallspegel. Och hans fröken, Petronella, får plötsligt ett utbrott som sårar Florian så mycket att han bestämmer sig för att sluta skolan. Det är som om den där lilla sparven gjort så att Florian får upp ögonen för en massa saker som han tidigare inte riktigt ägnat så mycket tankar åt.

Ett alldeles vanligt kaos är en tokrolig och tänkvärd berättelse om ordens innebörd, att bli gammal, om att vara kär, om allvarliga saker och om jobbiga saker. Eller om livet rätt och slätt. Florian är en betraktare som grubblar på både det ena och det andra, och Kuijer präglar berättelsen med sin humor och värme och en stundom ganska djup filosofisk ton. En av de saker jag gillar bäst med Ett alldeles vanligt kaos är att Kuijer skildrar demens utifrån ett barns perspektiv. Jag har inte stött på detta i någon annan barnbok tidigare, och det känns liksom nytt och fräscht att det tas upp och problematiseras, om man nu får säga så. Ett alldeles vanligt kaos är en riktig pärla som säkert lämpar sig jättebra för högläsning och som bjuder på många frågor att diskutera i ett klassrum.
Jag måste till sist kommentera bokens omslag. Det är glädjande att Opal förlag fixat fram ett mycket snyggare bokomslag, än vad de tidigare översättningarna av Guus Kuijers tillägnats (till exempel Boken om allting). För Kuijer förtjänar fler läsare, men tyvärr är det ett faktum att utsidan spelar roll när barn och unga väljer böcker. Och även om boken presenteras med ett fantastiskt bokprat är det ändå ofta omslaget som har präglat det första intrycket.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar