onsdag 15 maj 2013

Kattmumien

Kattmumien är en dråplig och makaber, men något hjärtskärande berättelse om Sanna som förlorar sin älskade katt, Maja.

Sanna bor med sina morföräldrar och sin pappa, hennes mamma dog när Sanna föddes, vilket orsakat stor smärta och sorg i hela familjen. Men i Sannas familj är döden något man inte pratar om, så den enda Sanna kan prata med om sin mamma är katten Maja. Katten Maja har funnits i hela Sannas liv men nu börjar hon bli väldigt gammal. En dag försvinner Maja. Sanna blir jätteledsen, men hur mycket man än letar går det inte att hitta katten. Sannas mormor och morfar vågar inte lova Sanna att Maja ska komma tillbaka, hon är ju väldigt, väldigt gammal, och Sanna blir förtvivlad. För med vem ska hon då prata om sin mamma?

Men så hittar Sanna Maja. Maja har gått och lagt sig i Sannas garderob och kurat ihop sig i Sannas morgonrock. Men Maja andas inte längre och hon är kall och stel. Sanna förstår att Maja har dött men hon kan inte stå ut med tanken på att gräva ned katten i jorden där det kryper en massa äckliga maskar. I skolan håller de just på att läsa om de gamla Egyptierna, och det ger Sanna en idé. Om hon balsamerar Maja och gör henne till en mumie, kan hon ha kvar henne i garderoben utan att någon behöver få veta något.

Så Sanna river i sönder ett lakan, häller sin mormors lavendelbadsalt över Maja, och börjar linda in henne i lakanbitarna. Den blir lite knöggligt och inte alls så fint som Egyptiernas kattmumier, men Sanna målar ögon, möss och egyptiska figurer på mumiepaketet och gör det riktigt fint.

Men lavendelbadsaltet kan så klart inte hålla borta den skumma och illaluktande doft som börjar spridas från den lavendelbadsaltsindränkta katten och det är oundvikligt att Sannas mormor till slut ska hitta paketet i garderoben.

Jacqueline Wilson är skicklig på att skriva om allvarliga ämnen, utan att för den sakens skull låta ämnet tynga ner boken. Det är en stor portion humor och glimten i ögat men Sannas sorg och känslor skildras respektfullt, och både Sannas karaktär och hennes handlande känns trovärdigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar