onsdag 12 mars 2014

Dålig tajming

se mer på adlibris eller bokus
Alltså, tyvärr. Jag valde att läsa nya John Green-romanen vid helt fel tillfälle. Jag vände upp första sidan i Pappersstäder en av kvällarna precis innan det stora flyttlasset skulle gå och det fanns inte en chans att jag kunde eller skulle få någon läsro! Ja, jag var naiv och ja, jag får skylla mig själv som på så sätt förstörde min läsupplevelse av Pappersstäder. Det blir mitt första tyvärr. Mitt andra tyvärr är att jag dumt nog inte läste boken på originalspråk för länge sen.

Quentin går sista året på High School, är en skötsam och ganska så försiktig kille. Raka motsatsen till Margo, som han är uppvuxen med och som bor i huset bredvid. Margo är impulsiv, får saker att hända och spelar i en helt annan liga än Quentin. Medan hon tillhör skolans populära gäng hänger Quentin i periferin och beundrar numera Margo på avstånd Margo.

Men en dag kommer Margo inklättrandes genom Quentins sovrumsfönster, utklädd till ninja. Hon drar med sig Quentin på ett nattligt äventyr, kors och tvärs över Orlando. Eller rättare sagt är det en hämndaktion - för Margo har fått reda på att hennes pojkvän bedragit henne med hennes egen kompis. Quentin börjar hoppas på att Margo och han nu kan börja umgås igen, men dagen efter är Margo försvunnen. Det är inte första gången hon rymmer hemifrån, så därför är det ingen som höjer nämnvärt på ögonbrynen, hon brukar alltid komma tillbaka efter ett par dar. Men dagarna går och blir till veckor och Quentins efteranalys av Margos uppträdande natten innan hon försvann drar åt att det faktiskt kan vara så att Margo tagit livet av sig.

Men så visar det sig att Margo faktiskt lämnat små subtila ledtrådar efter sig och Quentin är säker på Margo vill att just han ska hitta henne. Så tillsammans med sina kompisar, Radar och Ben, tar Quentin upp jakten på Margo. Bara det inte är för sent...

Romanen är indelad i tre delar och har stundom ett högt tempo med rapp dialog. Men som sagt, jag får inget riktigt flyt i min läsning och det är först när jag har möjlighet att läsa längre sjok som jag känner att jag får lite känsla för berättelsen och för romankaraktärerna. Dock förstår jag mig fortfarande inte på Margo. Varför sticker hon? Vad vill hon uppnå? Och vad vill Green egentligen säga med sin berättelse? Jag tycker heller inte att översättningen flyter helt och hållet (okej, det kan ha att göra med min upphackade läsning också) och jag tror faktiskt man tappar mycket av den underfundiga och humoristiska dialogen genom att läsa översättningen.

Lärdom Nummer Ett efter att ha läst Pappersstäder: vänta inte med att läsa översättningen av en bok du är intresserad av att läsa om du behärskar originalspråket.

Lärdom Nummer Två: Påbörja aldrig, ALDRIG, en ny bok samtidigt som du står i begrepp att packa ned allt du äger och har, flytta hela ditt bohag, flyttstäda och därefter packa upp, montera och ställa i ordning i ditt nya hem. Det blir inte bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar