Jag kunde så klart inte låta bli att läsa den fristående fortsättningen till Éric Sanvoisins charmiga
Ordvampyren;
Sugrör för två. I
Ordvampyren upptäcker Odilon en konstig typ i sin pappas bokbutik. Den här konstiga typen suger i sig orden i böckerna och lämnar sidorna helt blanka! Först efter att Odilon smugit efter denna skumme man hela vägen till kyrkogården, inser han sitt misstag! Mannen är en Ordvampyr och det slutar med att Odilon själv blir biten.
Odilon har ända sedan dess sugit i sig ord och berättelser med ett sugrör. Det är jättespännande och Odilon kan riktigt känna smaken av alla äventyr han suger i sig. Men det är inte så kul att han inte kan berätta för någon om sin hemlighet. Om det bara funnits någon han kunde dela sin hemlighet och passion med. Odilon bestämmer dig för att på nytt besöka kyrkogården och Ordvampyren. Han kanske kan berätta för Odilon om det finns någon i Odilons ålder som är som honom. Eller kanske kan Odilon, genom att bita någon, såsom Ordvampyren bet honom, skaffa sig en ny kompis så att han slipper känna sig så ensam?
Sugrör för två är lika charmig som första boken om Odilon och lyckas på samma vis bygga upp en småkuslig stämning utan att vara det minsta läskig. Vilket är bra, då boken är tänkt att sättas i händerna på nybörjarläsaren som kommit förbi de allra enklaste böckerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar