Vandraren utan ansikte

Läs mer (om du vågar) på adlibris eller bokus

Det här är verkligen inget för den räddhågsne! Undertiteln till Vandraren utan ansikte lyder mycket riktigt också Skräckhistorier för orädda, vilket man verkligen bör beakta innan man ger sig på Andreas Palmaers samling skräckhistorier. Vandraren utan ansikte innehåller tretton skräckberättelser, de flesta är hyfsat korta, men några spänner över ett större antal sidor. Alla berättelser är olika men varje berättelse utspelar sig i vår samtid i miljöer och situationer som går att känna igen sig i och huvudpersonerna är också de tecknade så att nästan vem som helst kan identifiera sig med dem. För det är ju styrkan med en bra skräckis, man ska kunna tro att det kan hända en själv.

Andreas Palmaer har hämtat inspiration från skräckhistorier på nätet, creepypasta, och de har i mångt och mycket karaktären av läskiga vandringssägner. Här presenteras (för mig) nya varelser såsom Getmannen och Slenderman men Palmaer bjuder även på "traditionella" monster i garderoben eller onda dockor. Varje berättelse ramas in av en mycket kort beskrivning, eller berättelse om man så vill, om tio rader som sätter igång och kittlar fantasin hos läsaren och bara dessa tankelekar är tillräckliga för att man inte ska kunna somna om läst dem precis innan man släcker lampan på kvällen.

En del av berättelserna är alltså riktigt otäcka och jag kommer nog vara försiktig med vem jag sätter den här boken i händerna på. Vandraren utan ansikte är en sjukt läskig samling skräckberättelser. Och sjukt bra!